Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Desinfektion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bakteriegrupper, särskilt ammoniakbildare,
varefter även nitrifikation av den bildade
ammoniaken kan bliva livlig (jfr Bränning å
skogsmark). Denna företeelse har förklarats dels
med att de behandlingen överlevande
(huvudsakligen sporbildande) bakterierna finna riklig
näring vid de döda mikrobernas upplösning,
dels genom att de hyllen av fett- eller vaxartad
substans, som vid växtdelarnas förmultning
kvarbliva och omgiva jordpartiklarna, upplösas,
varigenom dessa senare bliva mera direkt
angripbara för de överlevande mikroberna, som
då betydligt kraftigare än förut kunna utveckla
sin verksamhet. I vissa fall, nämligen vid
jordar med mycket stor fuktighetshalt, kan verkan
även bero på ett tillintetgörande av de
bakterieätande protozoerna (amöbor, flagellater och
ciliater). Chr. Barthel.
III. Desinfektion i kampen mot smittsamma
djursjukdomar. Till medlen att bekämpa en
smittsam sjukdom, d. v. s. att söka hindra
smittämnets spridning och om möjligt
tillintetgöra detsamma hör d., d. v. s. sådan
behandling av de ställen, där smittämnet kan
misstänkas vara förhanden, att detta dödas. Slutlig
d. efter smittsam sjukdom i ett stall företages
först när man ej längre kan vänta, att flera
djur skola angripas av densamma. Under
den tid en smittsam sjukdom förekommer i en
besättning, är det ofta fördelaktigt att företaga
mindre omfattande desinfektionsåtgärder för
att hindra anhopning av smittämne. Vid i
författningarna uppräknade smittsamma
djursjukdomar (se d. o.) skall veterinär bestämma
desinfektionens omfattning och leda
slutdesinfektionen. Denna beror i hög grad på
föregående handlingssätt. Om t. ex. en ko utan
synbar orsak hastigt dött, så att mjältbrand kan
misstänkas föreligga, böra andra djur hindras
att komma i närheten. Veterinär bör genast
tillkallas. Djuret får icke flås, än mindre
öppnas. Dess foder och gödsel får tills vidare ligga
kvar, och man kalkar däröver liksom över
närmaste omgivningen kring kroppen, så att
icke flugor komma till. Måste kroppen flyttas,
bör det ske till en plats, där den skall nedgrävas
eller brännas, och vagn, som använts för
transport, får stå kvar där, tills veterinären kommer.
Under förflyttningen iakttages, att icke gödsel,
urin eller flytning från mun och näsa spilles.
Kring huvudet bindes lämpligen en säck. De
som fört ut djuret göra skor och händer rena
samt desinficiera dem. Har man gått tillväga
så, och det visar sig vara mjältbrand, blir det
lätt och billigt att utföra en verksam d. Har
man däremot, som ofta är fallet, stuckit djuret
i dödsögonblicket, kanske uti ladugården och
sedan transporterat kroppen ett stycke väg,
under det att blodet droppat på marken, blir
den slutliga desinfektionen mycket
omfattande och ändå till sin verkan föga tillförlitlig.
Man kan nämligen ej veta, var den bör ske,
och de i blodet förekommande bacillerna bruka,
när luften får tillträde till dem, bilda sporer,
som äro mycket svåra att döda.
D. måste i regel föregås av mekanisk
rengöring av de föremål, som skola desinficieras,
emedan man det förutan ej har säkerhet för
att desinfektionsmedlet tränger så på djupet,
att allt smittämne nås av detsamma.
Rengöringen sker bäst med het sodalut (2 % lösning)
eller i brist därpå med het asklut och
beträffande ömtåligare saker, ss. sadlar och seldon,
med 1 % såplut.
Desinfektionens väsen är olika för olika
desinfektionsmedel. I vissa fall upplöses
smittämnet, såsom vid användning av
antiformin. I andra fall rör det sig om
osmotiska störanden eller om en
oxidationsprocess, varigenom ömtåliga
bakterier förstöras. Oftast sker dödandet genom
koagulering av bakteriecellens
protoplasma. Denna koagulering befordras genom
närvaro av vatten. Därför verkar fuktig värme,
ånga t. ex., kraftigare än torr luft av samma
värmegrad, och det är lättare att oskadliggöra
vegetativa former av bakterier än sporer, då
de senare innehålla mycket liten procent
vatten, och dessutom skyddas av en
motståndskraftig cellvägg. D. mot mjältbrand och
frasbrand, vilka förorsakas av sporbildande
bakterier, måste alltså göras särskilt kraftig.
Desinfektionsmedel verka bäst i vattenlösning.
Äggvitehaltiga ämnen, såsom blod, taga bort
en del av deras verkan, emedan de ingå olöslig
förbindelse med desinfektionsmedlen och rent
av koagulera, varigenom ett djupare
inträngande av ifrågavarande medel förhindras. En
vattenlösning av sublimat dödar t. ex.
mjältbrandsbaciller i utspädning 1:500,000, men
sublimat i äggvitehaltig vätska har samma
verkan först i utspädning 1:1,500.
Vid val av desinfektionsmedel bör hänsyn
i första rummet tagas till deras
bakteriedödande verkan, men det måste även iakttagas,
att de ej skada djuren och ej i högre grad
skada de föremål, som skola desinficieras.
Priset är även en faktor att räkna med. Av
fysikaliska desinfektionsmedel har man ibland,
om det t. ex. finnes mejeri i närheten,
anledning att använda strömmande vattenånga till
d. av mejerikärl och vattenspannar inuti.
Eljest användas vid d. mot smittsamma
djursjukdomar nästan uteslutande kemiska medel.
Deras verkan förhöjes, om lösningen är varm.
Till den egentliga desinfektionen använder
man mest lösningar av formalin, kresolsåpa
eller sublimat jämte kalk.
Formalin (se ovan) brukas uti gasform
för d. av bostäder. Detta användningssätt
förutsätter, att man har tillgång till särskilda
förgasningsapparater och framför allt att
lokalerna kunna tätas fullständigt, vilket vad
stallar beträffar sällan är fallet. Till d. av
sådana användes därför formalin uti lösning,
vanligen 2.5 %, alltså 1/4 liter av det i handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
