Lantmannens uppslagsbok / 228 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drank - Drav

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Drank, den flytande återstoden vid
sprittillverkning efter alkoholens avdestillering
från mäsken. Vid alkohol jäsningen förvandlas
det stärkelserika råmaterialets (säd, potatis)
stärkelse i maltsocker, som vid jäsningen
spaltas till alkohol och kolsyra, och den efter
alkoholens avdestillation återstående dranken
innehåller sålunda sädens eller potatisens
samtliga beståndsdelar utom stärkelsen (jfr
Alkoholjäsning, Brännvinsbränning). Dränks
sammansättning beror därför på den använda
råvaran, men även på utspädningsgraden och
friskheten. Potatis-d. har lägre äggvitehalt
och oftast högre vattenhalt än sädes-d. Den
höga vattenhalten, över 90 %, gör, att d. icke
lönar längre transport, och då den är föga
hållbar, bör den med det första användas. Sur
d., i vilken kolhydraten hava förvandlats till
syror av ringa fodervärde, har mindre
fodervärde och kan vara ohälsosam. Syrehalten
bör ej avsevärt överstiga 1 % och syran helst
vara mjölksyra, ej smör- eller ättiksyra. D.,
som erhålles efter mäskning med tillsats av
syra, ss. vid bet- och melassbränning (se
Brännvinsbränning), är ej användbar till foder. Ibland
torkas d. (vilket dock på grund av den höga
vattenhalten blir dyrbart) och går i handeln
under namn av torkad d. Fodervärdet
står i förhållande till torrämnehalten, som
växlar mellan 4 och 10 %. Sammansättningen
i proc. är i medeltal:

	Drank av			torkad sädesd.
	råg	majs	potatis
Råprotein	1.7	2.0	1.2	22.7
Råfett	0.5	0.9	0.1	5.4
Kvävefria extr. ämn.	4.5	4.5	3.1	47.1
Växttråd	0.6	0.8	0.6	8.9
Aska	0.4	0.5	0.7	5.9
Vatten	92.3	91.3	94.3	10.0
Smb. äggv.	0.9	1.1	0.5	11.9
Amider	0.2	0.2	0.1	3.0
G. smb. äggv. pr f.enh	110.0	120.0	100.0	152.0
F.enh. pr 100 kg.	8.0	9.0	4.7	78.0

                        M. W.

Frisk d. från nutida brännerier är ett gott
och lättsmält foder, som, givet i måttliga
mängder, tillgodogöres väl av djuren, under
det att den i för stora mängder vållar utsot,
varvid en stor del av dess näringsinnehåll går
förlorad med träcken, som därav får en rutten
lukt. D. användes företrädesvis till göddjur,
till vilka den förr ofta gavs i så stora mängder,
att den utgjorde fodrets huvudmassa med
tillskott blott av halm. Med dess tillhjälp
kunna även utpinade mj ölkkor och andra dåliga
göddjur bringas i hjälpligt hull, men utan
tillskott av kraftfoder kan svårligen en verklig
fullgödning åstadkommas. Utan olägenhet kan
ett fullvuxet nötkreatur tillgodogöra sig 60
kg. d. om dagen. D.-fodring har haft anseende
för att göra mjölken vattnig och mindre
välsmakande, men detta har berott på att för
stora mängder, särdeles av starkt sur d., givits
djuren. Given i mängder ej överstigande 40
kg. per ko och helst färsk, är den tack vare sin
höga äggvitehalt ett gott mjölkfoder. Åt svin
och gödfår kan d. med fördel givas i dagsgivor
av 2—5 kg. Åt hästar passar den sämre och
bör ej givas dem över 10—15 kg. per dag.
D. bör ej utfodras åt ungdjur eller dräktiga
djur. Liksom alla vattenrika fodermedel
verkar d. slappande på matsmältningen och lösa
avföringar, varför den bör givas tillsammans
med större mängd halm, särdeles av korn.
Sur d. förorsakar, given i större mängd, lätt
drankmugg (se Mugg), omlöpning och
kastning. Dess dåliga verkningar mildras
genom att med fodret giva slammad krita,
30—50 gr. per dag och stort djur. Krubbor
och behållare böra ofta och noga rentvättas
från d. och strykas med kalkmjölk.                H. J. Dft.

Drav l. mäsk, avfall från ölbrygd.
Sedan maltet befriats från groddarna, behandlas
det med varmt vatten, och vörten
avtappas, vilken innehåller de lösliga ämnena samt
genom alkoholjäsning och tillsats av bitterämne
bildar ölet eller drickat. Efter vörtens
avskiljande återstår d., i vilken finnes största delen
av maltkornets protein, fett och växttråd och
en del av de kvävefria extraktämnena
(pentosaner m. m.). I friskt tillstånd är den en ljus,
grötartad massa med omkring 75 % vatten,
av brödliknande lukt, men den undergår lätt
jäsning med åtföljande syre- och mögelbildning,
varför den bör användas färsk. Den tål således
ej förvaring och till följd av sin höga
vattenhalt ej heller längre transport. Genom
torkning till omkring 10 % vattenhalt kan den
förvandlas till en fullt hållbar vara. I handeln
förekommande torkad mäsk är ibland
till följd av för stark upphettning brun och
har då lägre fodervärde. D. växlar mycket i
värde efter sin vattenhalt och friskhet.
Vattenhalten är 75—85° och i torr mäsk omkr.
10 %. Medelsammansättningen är i proc:

	Drav
	våt	torr
Råprotein	5.0	21.0
Råfett	1.5	6.0
Kvävefria extr. ämnen	6.6	25.0
Växttråd	2.0	7.7
Aska	1.0	5.0
Vatten	76.0	9.0
Smb. äggvita	3.5	14.0
G. smb. äggvita pr f.enh.	175.0	180.0
F.enh. pr 100 kg	19.0	75.0

                        M. W.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>