Lantmannens uppslagsbok / 242 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ek - Ekonomi - Ekonomibyggnader - Ekorre - Ekrar - Ekskog - Ekvecklare, grön - Ekzem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förtjäna användas som kraftfoder, Oskalade
innehålla de i medeltal

	Friska	Tor- kade
protein	3.3 %	5.7 %
fett	2.4 %	4.1 %
kvävefria extr. ämnen	36.3 %	61.6 %
växttråd	6.8 %	11.6 %
aska	1.2 %	2.0 %
vatten	50.0 %	15.0 %
smb. äggvita	2.2 %	3.8 %
foderenheter pr 100 kg	56	95

På grund av sin garvämneshalt brukas de
till beredning av läkemedel. För detta ändamål
torkas de i värme, tills skalen spricka, varefter
dessa avlägsnas.                M. W.

Ekollon mögla lätt under förvaring i fuktigt
tillstånd; de böra därför samlas fullt friska och
förvaras i tunt lager eller helst torkas.

Ekollon förtäras till följd av sin kärva och
bittra smak ogärna av somliga djur. Före
utfodringen böra de färska ollonen krossas, de
torkade malas och så mycket som möjligt
befrias från de värdelösa skalen.

De givas företrädesvis till svin men även till
hästar och gödboskap. Till svinen givas de
helst finmalda och kunna utgöra intill 40 %
av kraftfodret, men då de giva ett mindre gott
fläsk, bör utfodringen med dem minskas mot
slutet av gödningen. Givna åt höns åstadkomma
de missfärgning av äggvitan.                H. J. Dft.

Ekonomi. Se Jordbruksekonomi.

Ekonomibyggnader pläga delas i kall-
och varm-hus. Till de förra räknas alla
förrådsbyggnader, till de senare husdjurens
bostäder. Om byggnadernas läge och
beskaffenhet, vars betydelse ökats i samma mån som
behovet av arbetsbesparing och anspråken på
hygien i husdj ursstallarna, se Byggnadsplats,
Fårhus, Ladugård, Stall, Svinhus.                L. N. Gramén.

Ekorre, Sciurus vulgaris L., av gnagarnas
ordning, Glires, avbiter lövträdens knoppar
och förtär årsskott och frön av barrträd,
varigenom han kan bliva till skada för skogsbruket.
Då frötillgången i skogarna är mindre rik,
infinna sig ekorrar stundom i mängd i
trädgårdar på efter- och sensommaren och göra
skada genom att bita sönder frukter för att
komma åt kärnorna. Då ekorren dessutom ej
sällan tager småfåglars ägg och ungar, bör han
efterhållas, där han uppträder i större antal.
Vinterskinnet, som berett kallas gråverk, blir
fullt användbart till pälsverk endast i landets
nordligare delar, där jakt å e. bedrives endast
av lappar och yrkesjägare.                T. H—l.

Ekrar. Se Hjul.

Ekskog. Se Ek, Bark, Skog.

Ekvecklare, grön, (Tortrix viridana L.), är
en liten fjäril med enfärgat ljusgröna
framvingar. Är vissa år utomordentligt allmän på
ek. Larverna, som bliva omkring 20 mm. långa,,
och äro smutsigt grågröna med svart huvud
och talrika svarta, borstbärande vårtprickar
på ryggen, angriper strax efter
knoppsprickningen de unga bladen och, om de äro talrika,,
kunna träden på ett par veckor bli fullständigt
kalätna. På högsommaren, sedan larverna
förpuppats mellan bladresterna eller i
barksprickor, pläga träden ånyo slå ut, varför ett
angrepp sällan medför annan skada än en
tillfällig kraftnedsättning samt måhända en
eller annan torr gren.                A. T—n.

Ekvecklare med larv samt blad hoprullat av sådan.

Ekzem är en hudinflammation, som i
lindriga fall visar sig endast genom rodnad och en
ringa ansvällning av huden samt avfjällning
av överhuden . och klåda, s. k. kli- eller
fjällutslag hos häst och
hungerskabb hos får. Stundom framkallar det
små röda knutor, s. k. knotterutslag
hos häst, och vanligen åtföljes det av
utsvett-ning av en vätska, som sammanklibbar håren
och vid intorkning bildar sårskorpor. Inom
kort följer varbildning, håren lossna och stora
fuktande sårytor uppstå, betäckta av ett
klibbigt, varigt sekret. Orsaken är vanligen
bristande renlighet, köld, fukt eller
mikroorganismer. Behandlingen består i lindrigare
fall i användning av torkande pulver, ss. lika
delar stärkelse och zinkoxid, tannoform eller
xeroform såsom ströpulver eller torkande
salvor, ss. zink- eller blytannatsalva. I svårare fall
uppmjukas sårskorpan med ljumt såpvatten,,
varefter tvättas med 3 % kreolin- eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>