Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Faba
- Fabriksväxt
- Fackverk
- Fagin
- Fagocyt
- Fagopyrum
- Fagus
- Faktor
- Falco
- Falk
- Fall
- Fallfrukt
- Fallsjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
F.
Faba. Se Böna.
Fabriksväxt. Ordet användes vanligen för
att beteckna växter, som användas som
råmaterial för fabriksverksamhet, ss. sockerbetor,
spånads- och oljeväxter, cikoria, färgväxter
o. dyl. De betecknas även ofta som
handelsväxter.
Fackverk. 1. Skogsv. Se Skogsindelning.
2. Byggnader. Se Vägg.
Fagin. Giftig alkaloid i bokollon (se Bok).
Fagocyt, vit blodkropp. Se Blod.
Fagopyrum. Se Bovete.
Fagus. Se Bok.
Faktor. 1. Liktydigt med arvenhet. Se
Ärftlighet. 2. Tjänsteman vid sågverk m. fl.
affärer.
Falco. Se Falk.
Falk, Falco. Detta släkte skiljes från övriga
dagrovfåglar därpå, att näbben i överkäken
på båda sidor har en skarp, tandliknande avsats,
som passar in i ett motsvarande hack på
underkäken. Ögonen äro mörkbruna, icke gula som
hos hökarna. Vackra, ståtliga fåglar, som tack
vare sina långa, spetsiga vingar hava en
utomordentlig flygförmåga, vilken de begagna för att
gripa sitt byte i flykten. De bygga bo på höga
klippbranter eller i träd och lägga 3—6
rundade, rödbruna, mörkfläckiga ägg. De räknas
i jaktlagen som »skadliga djur», å vilka jakt i
huvudsak är fri.
Jaktfalk, F. gyrfalco L., ungefär av
duvhökens storlek, träffas sällsynt häckande
i fjälltrakterna, där han lever huvudsakligen
av ripor. Han är ovan blågrå, under vitaktig
med mörka tvärfläckar. Fötterna äro hos
äldre fåglar gulgröna, hos yngre blåaktiga.
Han är i olikhet mot andra f.-arter stannfågel.
Förr, då jakt med f. var en omtyckt idrott
bland de förnäma, fångades jaktfalken med
slagnät och dresserades för jakt. Förtjänar på
grund av sin sällsynthet att skyddas.
Pilgrimsfalk, F. peregrinus L., är
något större än en kråka, påminner till färgen
om jaktfalken, från vilken han skiljer sig
genom en bred, svart, från munvinkeln
utgående »mustaschfläck», rödaktig anstrykning
på krävan samt gula fötter. Häckar sparsamt
här och där i landet, mest i Bohuslän, och lever
av fåglar, i synnerhet änder, som han fångar i
flykten. Ehuru sålunda skadlig, synes det
likväl önskvärt, att den vackra fågeln icke
utrotas från de platser, där han ännu
häckar.
Lärkfalk, F. subbuteo L., är nästan en
avbild av föregående men i smått, stor
ungefär som en sparvhök. Har undergump och
lårfjädrar av roströd färg. Han är den
snabbaste och elegantaste flygaren bland alla våra
fåglar och griper t. o. m. tornsvalan i flykten.
Vår och höst jagar han lärkor och andra
småfåglar. Sommartiden lever han huvudsakligen
av insekter, i synnerhet sländor.
 |
| Lärkfalk. |
Sten- l. dvärgfalk, F. merillus Gerini,
är den minsta av våra f .-arter. Hanen påminner
till färgteckningen om föreg, men saknar
dennes brunröda undergump och skarpt tecknade
»mustaschfläckar». Honan har rygg och huvud
mera enfärgat brungrå. Han häckar allmänt
i fjälltrakter men träffas även på slättbygden
längre söderut. Han är ett gissel för småfåglarna
men fångar även lemlar och andra gnagare.
Tornfalk, F. tinnunculus L., lätt
igenkänd på sin ovan klart brunröda fjäderdräkt,
sin långa stjärt och sin vana att långa stunder
spejande stå stilla i luften på fladdrande
vingar. Saknar förmåga att gripa sitt byte i luften.
Han lever så gott som uteslutande av sorkar
och möss, grodor, gräshoppor och andra större
insekter och förtjänar sålunda att skyddas
såsom en för jordbruket synnerligen nyttig
fågel. T. H—l.
Fall, Dikens. Se Dikning.
Fallfrukt. Se Fruktodling.
Fallsjuka kallas ett sjukligt tillstånd, som
plägar visa sig hos tulpaner, som hastigt drivas
vid hög värme och fuktig luft. Kort innan
blomman slår ut, blir stjälken strax ovanför
nedersta bladet glasigt genomlysande, och
härigenom försvagas stjälken så, att den
bräckes. Orsakas därigenom, att avdunstningen
hämmas av luftens höga fuktighetshalt och
tillväxten pådrives starkare, än att tillräckligt
kraftig cell vävnad hinner bildas. Motverkas;
genom att plantera tulpaner för drivning mindre
tätt samt hålla luften i växthuset torr. Litt»»
Meddel. 105 fr. Centralanst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:49:15 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lantuppsl/0269.html
