Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försöksväsen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365
gares rätt lämnas i lagen om försäkringsrörelse
föreskrifter om avsättning till
försäkringsfond, vars belopp skall motsvara det
beräknade värdet av bolagets ansvarighet på grund
av dels redan inträffade skadefall
(ersättningsreserv), dels löpande försäkringar
(premiereserv). Värdehandlingar
motsvarande försäkringsfonden skola deponeras
under minst 2 särskilda lås med olika nycklar,
av vilka en innehaves av ett av
försäkringsinspektionen för ordnat ombud. Litt.: S.
Skarstedt: Lagen om försäkringsrörelse (1918).
Svensk försäkringsårsbok 1916—1921, utgiven
genom föranstaltande av Svenska
försäkringsföreningen, Stockholm. Sveriges officiella
sta-stistik: Försäkringsväsen.
Försäkringsföre-ningens tidskrift (4 haft. om året, 45 årg. 1922).
Assurans, svensk försäkringstidning (2 ggr. i
månaden, 23 årg. 1922). Gj aliar hornet,
Nordisk försäkringstidning (2 ggr i mån., 32 årg.
1922). Arbetarskyddet, tidskrift för
arbetarskydd och socialförsäkring (en gång i mån., 9
arg. 1922). Tidskrift för den svenska
pensionsförsäkringen (10 häften om året, 8 årg. 1922).
A. E—n.
Försöksväsen, Då i början av 1800-talet
en naturvetenskaplig riktning börjat göra sig
gällande vid behandlingen av lantbruksfrågor,
kom man snart till insikt om, att strävandena
till jordbrukets och husdjursskötselns höjande
måste väsentligen grunda sig på noggranna
iakttagelser rörande växternas och djurens
livsföreteelser. Forskningen rörande dessa
iick formen av undersökningar och försök över
inverkan av olika förhållanden och
kulturåtgärder på de odlade växternas och husdjurens
utveckling och avkastning samt produkternas
kvalitet.
För dylika forskningar inrättades särskilda
försöksstationer. Den första av dessa
anordnades år 1839 av J. Boussingault å
Bechelbronn i Elsass, den andra år 1842 av
J. B. Lawes å Rothamsted i England. Från
början av 1850-talet inrättades ett stort antal
dylika stationer i Tyskland, som sedan haft
ledningen på detta område, på vilket det dock
numera överträffats av Nordamerikas Förenta
Stater i avseende på antalet försöksstationer,
om än ej i forskningsresultatens omfattning
och betydelse.
I Sverige inrättade K. Lantbruksakademien
år 1816 ett experimentalfält invid Stockholm,
till en början ägnat åt jämförelsevis obetydliga
praktiska försök på åkerbrukets och
trädgårdsskötselns områden, men år 1862 omorganiserat
till en verklig försöksgård, till vilken år 1864
flyttades Akademiens år 1857 inrättade
Agrikulturkemiska laboratorium. År 1886 tillkom en
botanisk avdelning, som huvudsakligen ägnades
studier av växtsjukdomar. Vid Ultuna
Lantbruksinstitut inrättades år 1861 en andra
agri-kulturkemisk försöksanstalt, vilken av brist
på penningmedel och arbetskraft förde en
tynande tillvaro, tills den nedlades år 1892 i
samband med institutets omorganisation.
Under 1890-talet avhandlades frågan om
utvidgande av Lantbruksakademiens
försöksverksamhet till en fullständig central försöksanstalt,
men detta ledde till en början blott till
inrättande år 1897 av en Entomologisk anstalt,
oberoende av akademien och förlagd strax
utanför dess experimentalfält samt år 1900
efter danskt mönster av
Hushållningssällskapens lokala fältförsök under en särskild styrelse.
År 1905 samlades statens
lantbruksförsöks-väsende till en Centralanstalt för
försöksväsendet på
jordbruksområdet, omfattande de förutvarande
lantbruks-, kemiska och botaniska avdelningarna å
Experimentalfältet, vartill kom dels
nyinrättade avdelningar för husdjursskötsel, mej
enoch bakteriologi samt den entomologiska
anstalten och den lokala fältförsöksorganisationen,
som inordnades i anstaltens
lantbruksavdelning (se Centralanstalten).
På särskilda forskningsområden bedrives
dessutom försöksverksamhet vid följande av
staten understödda anstalter: Vid statens
lantbruksinstitut, vid den kemiskt
växtbiologiska anstalten i Luleå, Sveriges
utsädesförening, Svenska mosskulturföreningen, Sveriges
pomologiska förening,
Redskapsprovningsan-stalterna å Ultuna och Alnarp och
Skogsförsöksanstalten (se dessa ord samt
Gödslingsförsök och Utfodringsförsök).
Förtvining. Se Lamhet.
Förvaltare. Se Förvaltningspersonal.
Förvaltnings- och tjänstepersonal. Vid
mindre jordbruk handhar brukaren i regel hela
ledningen och förvaltningen, men i den mån
hushållningen blir mer omfattande och
mångsidig, växer antalet av därför behövlig personal.
Vid större gods och egendomar är
affärsledningen, där den ej skötes av ägaren
(arrenda-torn) , överlåten åt en disponent eller
förvaltare att självständigt handhavas
under jordägaren. En person, som under
högsta ledningen handhar egendomens skötsel
och arbetenas anordning samt gentemot
gårdsfolket företräder driftsherren, plägar kallas
inspektor. Därjämte finnes vid större
jordbruk ett antal personer anställda för
särskilda verksamhetsgrenar. Bokhållaren
sköter bokföring samt in- och utlämningar vid
förråden (kontors- och magasinsbokhållare)
samt biträder i övrigt inspektoren eller
förvaltaren. Den, som under denne leder
jordbruksarbetena, kallas i södra Sverige ladufogde
men i övriga delar av landet rättare eller
befallningsman. Rättaren, särskilt vid
mindre jordbruk, deltager stundom i arbetet
(arbetsrättare), under det att vid något
större gårdar stundom en fördräng går i
spetsen för arbetslaget. Tillsynen över
ladugården och ledningen av arbetena i denna
handhaves vid större gårdar av en ladu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
