Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försöksväsen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
gårds råtta re eller ladu gå r d s f ö
r-m a n, som ofta har tillsyn även över får- och
svinhus. Vid en del större gårdar med talrik
hästbesättning förekommer fodermarsk,
vilken har tillsyn över häststallet.
Trädgårdsskötseln är, där den har något större
omfattning, ställd under en
trädgårdsmästa-r e, som i regel är oberoende av det egentliga
jordbrukets underbefäl men oftast själv
deltager i arbetet. Slutligen är även skötseln av
skogen, dä den utgör en mer betydande del av
hushållningen, överlämnad åt från
jordbruksförvaltningen skild personal av
skogsförvaltare och skogvaktare, de senare
motsvarande rättaren vid jordbruket. Under
dessa f. står den egentliga arbetarepersonalen.
Se Arbetare. För lantbrukets jämna och
ostörda fortgång är av vikt, att det hela fullföljes
efter fastställd plan och att därför var och en
utför sina åligganden enligt givna anvisningar.
Husbondens vilja och varje överordnads
befallningar böra därför följas av de underordnade,
utan att dock dessa därigenom hindras att i
förekommande fall handla efter sig företeende
omständigheter. Husbonden bör, så långt ske
kan, låta underordnade självständigt sköta
lämpliga arbeten eller verksamhetsområden
för att därigenom väcka deras intresse och
sporra deras strävan att visa sig förtroendet
värdiga. Överordnade böra även respektera
av underordnade i god mening givna
befallningar och aldrig själva direkt till arbetarna
ändra dessa utan överlåta detta till den, som
givit befallningen. I motsatt fall vållas lätt
oreda och rubbas den underordnades auktoritet.
Förvaring. i. Livsmedelsförvaring är i
regel förenad med förlust av närande
beståndsdelar, förorsakad dels genom levande
växtdelars (spannmåls, rotfrukters, frukts)
andning, dels genom förskämning och
sönderdelning genom mikroorganismer, ss.
bakterier och mögelsvampar. Fullständigast
hindras dessa förluster genom upphettning, som
dödar alla celler, såväl de som bilda
livsmedlet självt, som de förstörande
mikroorganismerna, samt avstängande av
luften, så att ny tillförsel av mikroorganismer
hindras. (Se Pastörisering, Sterilisering.) Vid
f. av större massor, ss. av säd, rotfrukter samt
fodermedel i allmänhet, kunna förlusterna
väsentligt inskränkas genom minskning av
lufttillträde och fuktighet, vilka äro förutsättningar
för såväl andningen som mikroorganismernas
livsverksamhet, samt, i någon mån genom
desinficierande ämnen. Dessa sist nämnda finna
däremot större användning för att skydda andra
organiska ämnen än livsmedel mot förstöring
under förvaringen (se Desinfektion,
Konservering). Åtgärder i dessa syften utföras på
olika sätt för de olika slag av varor, som skola
förvaras. H. J. Dft.
2. Förvaring av sädes- och
frövaror bör handhavas så, att de bibehållas
friska och grobara. Nedgång i grobarheten
förorsakas av för stark andning samt genom
angrepp av bakterier och mögelsvampar. Vid
andningen bildas kölsyra och vatten på
bekostnad av frönas näringsförråd, vilket tär på
deras livskraft, mer ju starkare andningen
stegras. Parasiterna verka sönderdelande på
vävnaderna. Dessutom kan en kraftig andning alstra
så stark värme, att grodden dödas (»säden
bränner»). Andningen och sönderdelningen genom
parasiter blir livligare, ju större varans
fuktighetshalt är och, om än i långt mindre grad,
ju högre värmegraden stiger. Vid
spännmåls-och frövarors f. bör därför målet vara att
nedbringa deras vattenhalt och hålla värmegraden
låg. Särdeles är detta viktigt beträffande
ny-skördad säd och frö, då dessa hålla
jämförelsevis hög vattenhalt och därför avgiva mycket
vattengas (»svettas») och lätt taga värme.
Olika slag av spannmål och frövaror förhålla
sig olika i detta avseende, vilket även fått
uttryck i bestämmelserna rörande högsta
fuktighetshalt, som är tillåtlig hos pl omber bar
vara. Se Frökontroll: Plombering.
Stärkelserika frön hålla vid god bärgning omkring 15,
oljerika frön 10—12 % vatten, men
fuktighetshalten är betydligt högre efter fuktigt
bärgningsväder, och väl bärgad vara kan ur fuktig
luft upptaga mycket vatten.
Om säd eller frö förvaras så, att det
avdunstade vattnet ej kan bortgå efter hand och
värmegraden, ej nedbringas, taga de inom kort
skada, grobarheten minskas, unkenhet och
mögling inträda o, s. v. Att låta nyskördad
tröskad säd eller frö stå i säckar eller ligga i
tjockare hög än ett par dm. är därför
synnerligfen farligt, under det att svettningen under
en lämplig skötsel av varan kan medföra en
betydlig nedsättning av dess vattenhalt och
därigenom göra den lagringsdugligare. Även
äldre utsädesvaror, som äro mindre väl torra,
kunna, om de ligga i för tjocka högar, taga
hetta i sina undre lager, där sålunda lätt
uppstår »logbränna», under det att den avgivna
vattenångan i de övre lagren förtätas och där
vållar mögelbildning och nedsättning av
grobarheten. Äldre, väl torr säd kan däremot
förvaras orörd i djupa massor, ss. är fallet i
spannmålslagerhusens silos, och det ringa
lufttillträdet medför fördelen, att andningen och
därav förorsakad substansförlust och
minskning i vikt inskränkes.
För fuktighetens nedbringa
n-d e användes dels hastig torkning genom
uppvärmning, dels lufttorkning. Lufttorkning
befordras genom skyffling och fläktning, vilkas
verkan dock mycket beror på luftens
fuktighetshalt och värmegraden. Bästa verkan ernås
under klara vinterdagar, då luften är mycket
torr; men under varma vår- eller sommardagar
efter regn, särdeles om magasinsluften och
säden äro kallare än den yttre luften, så att
fuktighet förtätas på och upptages i säden, bör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
