Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genomhuggning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
ioo—no g. smb. äggvita per ioo kg. lev. v.
och produktionsfoder för mjölk som åt kor,
d. v. s. 1/3 f.enh. och 40—45 g. smb. äggvita
per kg. mjölk. — Litt.: Gösta Dahlander.
Smådjurens skötsel. II. Getskötsel. 1916.
Getapel, Se Brågon.
Getdoning* Se Släde.
Geting, Vespa, insektsläkte av
gaddsteklarnas underordning, igenkännes på njurlika
ögon, bakkropp, som genom en stark
insnör-ning är skild från mellankroppen, och därpå
att vingarna hopläggas genom ett längsgående
veck. De leva i samhällen, inom av
pappersmassa m. 1. m. konstfärdigt byggda bon,
stundom inrymda i träd, i murar eller i jorden. Den
största arten, bålgetingen, V. crabro L., är
icke blott fruktad för sina stygn, utan gör
även åverkan genom att avgnaga bark på
lövträdens grenar. Getingarna skada även
söta, mogna frukter (körsbär, äpplen m. fl.).
De hemsöka bikuporna för att stjäla honung.
(Se Biens fiender.) A. T—n.
Getmjölksost. Av handskummad getmjölk
beredes vitost och av vasslen, blandad med
den avskummade grädden, getmesos t,
som är högt värderad, under det att vitosten
är mindre säljbar och mest förbrukas hemma.
L. Fr. R.
Getpors, Se Skvattram.
Getskägg, Se Borstgräs.
Getväppling, rävklor, sandv ä p
p-ling, tallklöver, örnbl om s t e r,
Anthyllis vulneraria L., 20—30 cm. hög
baljväxt med pardelade blad med stor ändflik,
gula blommor med ludet foder, samlade i
huvud, som, oftast parvis, sitta i stjälkens
topp. Baljor i-fröiga. Fröt ovalt, med ena
hälften mörk-, den andra ljusgrön och stort
fröärr, väger 2—4 gr. per 1,000 korn. G. bildar
första året blott rotblad, det andra blommor
och går efter blomningen till stor del ut, men
kan vid tidig betning bliva flerårig. Växer
vild i hela Sverige, övervägande på torr mark,
trivs ej på fuktig. G. har i senare tid börjat
att mer än förr odlas som vallväxt och förordas
som lämplig för torr och grusig jord på grund
av sin motståndskraft mot torka. Då den
emellertid första året lämnar blott bete och
följande år en skörd för lie, i regel långt
understigande klövers, med ringa återväxt, samt till
större delen går ut efter andra året och
dessutom lämnar ett mindre begärligt foder,
förtjänar den inblandas i vallar endast på torr
jord, där andra bättre baljväxter ej gå till.
Utsädesmängden bör beräknas efter 20 kg.
per ha. för enbart bestånd eller ungefär lika
som av rödklöver. Fröodling förekommer
ej i Sverige, utan handelns frö är tyskt eller
franskt.
Gevär. Se Jaktgevär.
. Gi^ft, 1* ■ På fväxter -verka som fg. en
stor mängd oorganiska’ och organiska,
merendels lödiga–äm&en, ;som kunna intränga i
cellerna. Även växtnäringsämnen verka
giftigt, när de upptagas i starka lösningar. Bland
giftiga gaser märkas i främsta rummet
rökgaser från ångpanneeldstäder, fabriker m. m.,
särdeles då de innehålla svavelsyrlighet eller
klor- (de skada företrädesvis trädväxtligheten)
samt lysgas, som uttränger från
rörledningar och förgiftar växternas rötter. Av
oorganiska ämnen göra företrädesvis tunga
metallers salter och av organiska ämnen
flytande kolväten och fenoler skada som växtgift.
Åtskilliga giftiga ämnen, ss. kopparsalter,
formalin, karbolineum, m.fl., användas som medel
att döda parasitsvampar och bakterier (se
Antiseptiska medel, Desinfektion och
Avsvamp-ning).
I jorden kunna dylika g.-ämnen om än
sällan förekomma (se Jordanalys: Växtgift),
oftast sådana, som bildats genom
sönderdelning äv organiska ämnen vid brist på luftsyre
(ss. sura mullämnen, råhumus, se Humus) och
därvid reducerade metallsalter (järnvitriol,
svaveljärn) samt fri svavelsyra, se (Reaktion,
jords).
2. G. för djur äro till stor del samma
ämnen som för växter. Ss. sådana förekomma
mest: kolsyra, koloxid, svavelsyrlighet,
svavelväte, cyanväte, klor, brom, jod, gul fosfor,
arsenikföreningar, kaliumklorat, tunga
metallsalter (av bly, koppar, kvicksilver) jämte en
stor mängd organiska föreningar. Åtskilliga
dylika ämnen användas som medicin och som
kampmedel mot parasitiska djur (se
Alkaloiden Insektdödande medel).
Giftstadgan av 7/l2 1906 med
ändringar den 19/i2 1917» 10/i2 1920 och 18/2 1921
indelar de giftiga ämnena i 2 klasser, för vilka
gälla olika bestämmelser beträffande rätt att
innehava, tillverka och överlåta dem samt i
avseende på försiktighetsmått vid deras
förvaring m. m. Som g. av i:a klassen räknas av
ämnen, som användas i lantmannens
verksamhet annat än som egentlig medicin: stryknin,
spansk fluga, arsenik och andra föreningar
därav än färger, blåsyra (cyanväte),
bromoform, gul fosfor, jodoform , samt
kvicksilverföreningar (utom färger). Dessa få ej importeras
utom av apoteksföreståndare och andra därtill
särskilt berättigade, ej tillverkas eller användas
för annan tillverkning annat än av apotekare
eller eljest efter vederbörlig anmälan och ej
utlämnas annat än av apotekare eller den, som
tillverkat eller insamlat det giftiga ämnet,
samt blott efter skriftlig rekvisition och mot
särskilt kvitto åt därtill berättigade. Till g.
av 2:a klassen räknas bl. a. blyföreningar,
formalin, färger innehållande arsenik-, bly-,
koppar- och zinkföreningar, karbolsyra, kresol
(och därmed homologa), kopparföreningar,
träsprit, salpeter-, salt- och svavelsyra,
aphito-xin och andra för insekters dödande avsedda
nikotinpreparat, Dessa få försälj as .även av
handlande, <som hos xvedeiibörande myndighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
