Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gurkbrand ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
det är grått, halsen mörkgrå, övergående till
ljusare grått mot ryggen, som är mörkgrå,
stjärten grå och vit, ’bröstet ljusgrått, kantat
med något vitt, vingarna äro i de yttre fjädrarna
Toulousegås.
mörkgrå eller gråbruna, de intill flygfjädrarna
äro mörkare än de yttre, sidorna äro ljusgrå,
övergående till vitt mot gumpen, mot låren
övergå sidornas ljusgrå färg till mörkt blågrått,
ben och fötter äro rödaktigt orangefärgade.
Värper ända till 50 ägg om året.
Emdengåsen är något lättare byggd än
Toulousegåsen, ehuru standardvikten
sammanfaller med dennas. Halsen är något längre
och hela djurets hållning något mera upprätt.
Näbb, ben och fötter äro orangefärgade, i övrigt
är fjäderskruden helt vit. Ögon ljusblå.
Rasen har ofta en bättre ansättning av
bröstkött och är därför oftare något mera lättgödd
än den föregående. Å andra sidan har
Emdengåsen en något lägre äggläggning än vad
Toulousegåsen har och lämnar sällan mer än 25 ägg
årligen.
Den skånska gåsen är mindre än de
förut nämnda. Standard vikt en för hane är 8
kg. och för hona 6 1/i kg. Djuret har en ännu
mera upprätt ställning än Emdengåsen. Färgen
är hos huvudet brunaktigt grå med något vitt
vid näbbroten, halsen, övre delen, grå, nedre
delen rent vit, ryggen är vit, närmast halsen
med ett grått sadeltäcke, stjärten är vit,
blandad med brunaktigt grå fjädrar, vingarnas
övre kant mörkt skiffergrå men i övrigt med
vita täckfjädrar, sidorna äro vita med låren
skiffergrå med en väl avrundad teckning.
Den grå färgen bör sålunda vara samlad i
bestämt avgränsade fält, omfattande dels huvud
med övre delen av halsen, dels sadeln och
ryggen, dels lårens sidor, varjämte något grått
örekommer i stjärtfjädrarna. ögonen äro
blågrå, näbb, ben och tår rödaktigt orangefär-
gade. Gödningsförmågan är god med god
an-sättning av bröstkött. Äggläggningen är rätt
ringa, sällan uppgående till mer än 15 a 20 ägg.
Ölandsgåsen liknar till färgen den
skånska gåsen men är avsevärt mindre än
denna och har vanligen ännu lägre varpning.
Vit italiensk gås påminner rätt
mycket om Emdengåsen men är mindre än
denna. Den utmärker sig genom en synnerligen
hög äggläggning, som uppgår till 50 ä 60 ägg
per år.
Avel och f o d r i n g. I regel hållas till
en gåse tre till fem honor. Stundom får man ur
flocken befruktade ägg endast från ett par
honor, stundom från alla, och är i så fall skäl
att dela honorna på två flockar med var sin
hane. Till avel användas av honor minst
tvååriga djur, under det att man mycket väl
kan använda hanen till avel redan vid ett års
ålder. Hanen kan bibehållas som avelsdjur
mycket länge, och det finns exempel på djur,
som bibehållits i flera tiotal år. Hanen bör
vara åtminstone i det närmaste obesläktad med
honorna. Varpningen börjar något olika hos
olika stammar, stundom redan i februari—mars,
stundom först fram i början på april. Äggen
kunna naturligtvis kläckas under de liggande
honorna, som kunna täcka 13—15 ägg, men med
större fördel under hönor, då man alltid lyckas
få något större antal Ågg från gåshonorna.
Ungarna framkomma efter cirka 4 veckors
ruvning och äro ganska lätta att uppföda samt
Skånsk gås.
föga ömtåliga. Under inga omständigheter
böra ungarna få komma i vatten, förr än de
äro ett par månader gamla. Lämpligast är att
låta ungarna gå med gåshonan eller med den
höna, som kläckt dem. Artificiell uppfödning
av gåsungar är svårare. Bäst är att placera
modern med ungarna i ett litet lätt flyttbart
hus på en gräsplan samt omgivet av tillräckligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
