Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gödselspridningsmaskin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4i8
Gödselstall, från tyskan hämtad
beteckning för kreatursstall, vari gödseln får kvarligga
och samlas under djuren. Se Ladugård.
Gödselvatten utgöres av kreaturens,
huvudsakligen nötboskapens och svinens, urin jämte
vad denna och tillkommet vatten utlöst ur
den fasta spillningen. Det innehåller, liksom
urinen, av växtnäringsämnen huvudsakligen
kväve och kali men blott föga av fosforsyra.
Från urin skiljer sig g. huvudsakligen genom
högre vattenhalt men mindre kvävehalt, både
absolut och i förhållande till kalihalten, samt
genom att kvävet till stor del finnes i form av
ammoniak.
Exempel på urins och gödselvattens
sammansättning:
Vatten . Kväve Kali . . Kalk . . Fosforsyra
Urin av
Gödselvatten
nöt
svin
Ur öppen gödselstad
Väl bevarat
93 0.5—1.4 1.2—1.6
O.i
0—0.06
97 0.2—0.4 0.3—0.7
0.2 0.08-0.15
99.1
O.I
0.4
0.02
| 0.015
98 0.4
o-5
0.04
Sammansättningen växlar i hög
grad efter den utfodring, efter vilken urinen
fallit (se Urin), samt efter den mängd av kväve,
som bortgått, och den utspädning,
gödselvattnet undergått. För kännedom om dess
näringsinnehåll i särskilda fall är därför en
undersökning nödig. Då förändringen i
sammansättning huvudsakligen beror av
bort-dunstning av ammoniak samt utspädning med
vatten, sjunker kvävehalten någorlunda
proportionellt med gödselvattnets eg. vikt, och
genom dennas bestämmande kan
gödselvattnets kvävehalt ungefärligt bedömas. Vid
danska försök motsvarade
eg. vikt proc. kväve
I.0287 O.615
I.0248 0-51?
I.0220 0.409
I.0176 0.285
Då ammoniakjäsningen, som är en
förutsättning för att kväve skall förloras genom
avdunstning, befordras genom beröring med den
fasta spillningen och med luft samt genom
värme (se Ammoniakjäsning) och värmen även
stegrar den bildade ammoniakens avdunstning,
inträder en livlig ammoniakjäsning redan i
ladugården. Kväveförlusten motverkas därför
genom att urinen snarast möjligt utföres ur
stallet och skiljes från den fasta spillningen
samt skyddas för beröring med luften. Detta
önskemål vinnes genom urinens upptagandet
torvströ i gödselrännorna, i det att torven något
litet motverkar jäsningen och dessutom binder
ammoniaken, i den mån den bildas, vartill
kommer, att luftens inträngande i och
avdunstningen från en packad hög av fuktigt torvströ
är obetydlig. Genom användning av
tillräckligt torvströ samt gödselns snara utförande och
sammanpackande i gödselhögen kan
kväveförlusten genom ammoniakavdunstning till största
delen förebyggas. Fullständigare hindras dock
kväveförlusten genom att, ss. tyske
lantbrukskemisten Fr. Soxhlet först föreslagit, så fort
och fullständigt som möjligt skilja urinen från
den fasta spillningen, en åtgärd, som rätt
allmänt genomförts i Danmark och även i Sverige
framhålles som ett önskemål vid gödselvården.
Ladugården 0QJ3. svinhuset böra i sådant fall
hava fullt täta, glatta golv, som luta mot
urinrännor, och ur dessa bör urinen avledas
genom täckta rör till gödselvattenbrunnen
(se Ladugård, Svinhus). Även då så sker,
kan dock ammoniakjäsningen inträda så fort,
att större delen av kvävet under den varma
årstiden övergått till ammoniak, innan urinen
nått g.-brunnen (vid de omfattande och
noggranna försöken vid Dalum i Danmark hade
80 % av kvävet övergått till ammoniak i
ladugården). Framrinningen bör därför vara hastig
och ledningen sluten, så att avdunstningen
hindras.
Gödselvattnets bevarande.
Jäsningen fortgår i g.-brunnen och blir snart så
gott som fullständig, och den bildade
ammoniaken är i hög grad utsatt för avdunstning, vilken
i öppna behållare under några få veckor under
sommaren kan uppgå till 70—80 % av hela
kvävemängden, men också kan i hög grad
inskränkas genom lämpliga åtgärder. Såsom
sådana har föreslagits tillsättning av svavelsyra,
natriumbisulfit, superfosfatgips, formalin eller
kalisalt för att motverka jäsningen och binda
bildad ammoniak. Ingendera av dessa
tillsatser har kommit till någon avsevärd
användning. Svavelsyra och sura salter äro
ofördelaktiga, emedan de fräta på cement och murbruk,
formalin, på grund av kostnaden, då 6—7 1.
(inneh. omkr. 2.5 kg. formaldehyd) behövas
för att hindra jäsningen i 1 m3. g. Även har
man med framgång hållit gödselvattnets yta
täckt av ett oljelager, som avstänger luften
och hindrar ammoniakaydunstningen. Lättare
och fullständigare vinnes ändamålet genom
gödselvattnets förvaring i väl sluten behållare.
Vid danska undersökningar befanns, att g. i
brunnar med tätt slutande lock innehöll i
medeltal 0.615 % kväve, och ju sämre locket
slöt till, desto lägre var kvävehalten, i brunnar
med mycket dåligt lock blott 0.285 % och lägst
i gödselvattnets yta. I en väl sluten behållare
uppgick den månatliga förlusten vid de nämnda
undersökningarna vid Dalum till under vintern
0.8 och under sommaren 1.2 %.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
