Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gödselspridningsmaskin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
419
Gödselvattnets användning kan
även medföra avsevärd kväveförlust. Denna
ökas desto mera, ju längre vätskan på
jordytan är i beröring med luften, särdeles
under varmt och blåsigt väder. Vid danska
försök gjorde g. bäst verkan, då det nedplöjdes
strax efter spridningen, men redan 3 timmars
dröjsmål nedsatte den skördeökning, som
gödselvattningen medförde, och då nedplöj ningen
dröjde 3 dagar, visade sig ingen verkan av
vattningen. G. bör därför spridas i lugnt, svalt,
helst fuktigt väder och i torrt väder helst på
aftonen. Omedelbart därefter bör en
skumplöjning följa. Då kväveförlusten stiger med
värmegraden, synes det fördelaktigt, att g. sprides
under den kalla årstiden, men härvid bör
hänsyn även tagas till faran för uttvättning ur
jorden. Sådan synes isynnerhet inträffa, om
g. sprides på hösten, sedan växterna slutat
att upptaga näring, men synes dock vara så
ringa på jord med god absorptionsförmåga för
ammoniak och kali, att förlust på sådan jord
ej inträder efter spridning på eftervintern. Vid
försök har bästa verkan av g. för såväl
höst-och vårsäd som rotfrukter erhållits vid
spridning på eftervintern eller tidigt på våren, den
sämsta på sommaren, antagligen
huvudsakligen beroende därpå, att växterna bäst kunna
tillgodogöra näringen under sin första, livliga
tillväxtperiod. Om g. sprides som övergödsling
på växande gröda, så bör det vara utspätt, så
att det ej verkar frätande på växternas blad.
Detta är i synnerhet viktigt vid över vattning
av rotfrukter, vars blad äro ömtåliga, och helst
bör då spridningen ske så, att vätskan ej träffar
bladen. Då g. verkar huvudsakligen som
kvävegödsel, passar det bäst för gödsling av
foderväxter (rotfrukter, gräsvallar och grönfoder),
men mindre bra för baljväxter, som ju ej
behöva dess kväve. Det bör därför ej användas
på klöverstarka vallar, och på första års vall
gör det lätt, att gräset tar överhand och klövern
går ut. över huvud bör gödsel vattning givas
med försiktighet och blott i tidigt
utvecklingsskede åt mognande säd, för att ej framkalla
liggsäd och sen mognad. Vid gräsfröodling
har gödselvattning på våren visat sig mycket
fördelaktig. Den är mindre behövlig på den
kväverika mull- och torvjorden.
Den förr vanligaste användningen av g. till
uppumpning på gödselstacken för att upptagas
i gödseln och befordra dennas jämna brinning
kan icke anses fördelaktig och har därför
övergivits vid en nutida omsorgsfull gödselvård.
Dels bortdunstar mycket ammoniak, då
vätskan får sila fram i rännor och över gödseln,
dels drager det vid sin nedsippring luft efter
sig, varigenom den önskvärda utestängningen
av luftens syre ur gödselmassans inre
motverkas.
Lämplig mängd. Vid de danska
försöken har största skördeökningen i förhållande
till den använda mängden erhållits, då omkring
10 ton eller kubikmeter g. med omkring 0.4 %
kväve, motsvarande 45 kg. kväve per hektar
använts; g. bör därför alltid spridas tunt.
Gödslingsverkan. Då g. verkar
huvudsakligen genom sitt kväve, som finnes
i form av ammoniak, lämnar det, räknat efter
ammoniakhalten, något mindre skördeökning
än motsvarande mängd salpeter, lika stor som
svavelsyrad ammoniak och större än kalkkväve.
För potatis har g. givit större kväveverkan än
salpeter. Detta dock alltid under förutsättning,
att fosforsyra, varav g. innehåller obetydligt,
tillförts på annat sätt. Verkan av g. är kort;
vid danska försök med gödselvattning på gräs
har skördeökningen första året till i medeltal
88 % fallit på första skörden och 12 % på
efterslåttern, och 2:a året erhölls en
skördeökning motsvarande 16 % av första årets.
Värdet av g. beror huvudsakligen av
dess kvävehalt och kan beräknas av denna efter
priset på kväve i svavelsyrad ammoniak
med avdrag av kostnaden för utkörningen och
spridningen. Denna kostnad är ofta så stor,
att det knappt lönar sig att utköra ett
kväve-fattigt g., under det att å andra sidan ett väl
bevarat g. med inemot o. 5 % kväve vid danska
försök gav en skördeökning av foderbetor
(a 1 öre per kg.) och hö (ä 4 öre per kg.)
motsvarande 1.5 öre per kg. g. Härav framgår
vikten av att bevara g., så att det bibehålles
så starkt som möjligt. — Litt.: Niels Anton
Hansen, Forsög med urin og aj le paa Dalum
Landbrugsskole, 1889—98.
Gödselvattenbrunn, urinbrunn. I
allmänhet har urins och gödselvattens
tillvaratagande förr varit mycket försummat. I övre
Norrland fanns väl ofta en »al-lår» under
fähusgolvet, vari al (urin) samlades för att användas
till gödsling, och ner åt landet fanns väl här
och var en g., men vanligen satt av sten i
kallmur och sålunda mycket otät. Sedan emellertid
under senare delen av 1800-talet insikten om
urinens stora gödselvärde blivit allmännare
spridd och man lärt sig att gjuta täta behållare
av cementbetong, har g. för den flytande
spillningens så vitt möjligt fullständiga
tillvaratagande kommit att anses som nödvändig för
en rätt gödselvård.
Där djurens urin upptages i den fasta
spillningen och med denna utföres till gödselstaden,
lägges en g. vanligen inne i denna. Då, såsom
förr var vanligt, gödselstaden är skålformig
och lägst i mitten, måste brunnen läggas där,
men detta är obekvämt, emedan gödselvattnet,
då det skall köras ut, måste ledas i en lång ränna
till vagnen. Om gödselstaden är plan och
lutande mot ena sidan, kan brunnen läggas vid
denna, så att gödselvattnet kan direkt pumpas
i vagnen. Särdeles bekvämt är, då gödselstaden
ligger i en sluttning och brunnen så högt, att
vätskan ur densamma kan genom ett rör
avtappas antingen direkt i en nedanför stående
vagn eller i ledningskanalen till en nedanför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
