Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hassel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ffOATU^.
447
Däremot var den ej känd av Österlandets gamla
kulturfolk och odlades hos gamla tidens greker
och romare troligen blott till foder. Den
omtalas ytterst litet i gamla nordiska berättelser
och sångef och blött i vissa av de gamla
landskapslagarna, varför man antagit, att den
kommit åtminstone i mer allmän odling i de
skandinaviska länderna först i senare delen av
medeltiden. Under senare år har h. vunnit en starkt
ökad utbredning, men odlas företrädesvis i
länder med svalt klimat: Ryssland, de
skandinaviska länderna, Finland, Storbritannien
(isynnerhet Skottland) och Irland samt
Canada. I Sverige var h.-odlingens omfattning:
År
Hektar
% av åker
Skörd ton
Dt. pr ha.
l8oi —IO . . 1861—70. . 1871—80 . \ 1881—90. . 1891—1900 . 1901—10 . . 1911—20 . .
122,000 488,000 632,000 753,000 816,000 810,000 765,000
14
20
23 24
23 23 21
135,600 615,000 830,000 984,000
1,075,000 1,085,000 1,094,000
II.O
12.6
i3-o
I3.0
13.4 H-3 1
H. intager för närvarande nära 24 % av
Sveriges åkerjord och utgör efter mängd räknat
nära hälften av hela landets sädesskörd. Dess
odling upptager över 1/3—V* av åkerjorden
i det småländsk-västgötska höglandet samt i
västra kustlänen, Skaraborgs, Värmlands,
Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län,
Vb—V6 i Stockholms, Södermanlands,
östergötlands, Blekinge, Kristianstads och
Gävletorgs län, omkring 11 % i Malmöhus län,, 7 %
eller därunder å Gottland och i mellersta och
övre Norrland. I stort sett är sålunda
h.-odlingen mest omfattande i landsdelar med
jämförelsevis mager och kalkfattig jord och lägst
i trakter rned kalk-rik jord samt där h. ofta
ej når mognad (jfr Korn). Emedan h. mest
odlas på den magra jorden, intager den i
medel-tar större del av åkern vid de smärre än vid de
större jordbruken, enligt 1919 års
arealinventering 18—21 % vid småbruken, 19.1 % vid
bondgårdarna och 14.4—16.3 % vid större
gårdar.
Botaniska karaktärer. H.
igenkännes från andra sädesslag därpå, att
brodd-plantornas blad vrida sig motsols, bladskivans
bas saknar bladöron, småaxen bilda en mer
eller mindre ensidig vippa och bestå (hos
vanlig h.) av 1—3 korn; av de kärnan vanligen
tätt omslutande inneragnarna (blomfjällen)
bär i regel endast det yttre på det nedersta
kornet (ytterkornet) i axen borst, men sådant
saknas m. 1. m. fullständigt hos vissa förädlade
sorter, under det att hos en del oförädlade sorter
även det andra kornet, innerkornet, bär borst.
H. är i regel självbefruktande. Den blommar
med öppna blommor, om vädret är vackert,
eljest med slutna, och befruktningen år således
oberoende av väderlekens regnighèt.
Varieteter och s o r t e r. Bortsett
från de skallösa varieteternä, d. v. s. sädana,
vilkas kärna vid mognaden är lös från
inneragnarna (skal, blomfjällen), vilka sorter icke
odlas i Sverige, delar man vanligen sedan
gammalt h. efter vippans form i risphav r e, var.
patula Kke, och pl.ymhavre, Vär.
orten-talis Schreb., den förra med allsidigt, den senare
med ensidigt riktade vippgrenar. Därjämte
förekomma även andra, om än mindre tydliga
olikheter i vippans form, efter vilka Hj. Nilsson
indelat h.-sorterna i följande grupper.
a. plymvip p-h.: vippa lång, smal, med
korta, styva, upprätta, ensidigt riktade grenar
och mager topp; hithörande sorter hava styv
halm, med oftast långsträckt, mager kärna och
hög skalhalt;
b. styv vipp-h.: vippa kort, ensidigt
pyramidformig, med snett uppstigände,
kraftiga grenar och något överhängande, rik topp;
hit höra flertalet bättre h.-sorter;
c. y v vipp-h.: vippa lång, rak, yvig,
gles, allsidigt pyramidformig av svagt uppsti-
Styv- Slak- Plymvippa.
gande spensliga, långa huvudgrenar, korn långa,
smala trindspetsiga, svag halm; hit höra en del
svaga lantsorter;
d. s p ä r r v i p p-h.: vippan starkt
utspärrad, allsidigt oval, med bågformigt
uppstigande grenar, huvudgrenarna kala,
oregelbundet krökta med tvärt utstående Smågrenar;
e. slakvip p-h.: vippa lång, rak, smalt
men allsidigt pyramidformig, med korta
vågräta eller hängande, slaka grenar och mager,
rak topp. ’
Efter färgen skiljer man vanligen
mellan vit-, svart- och grå-h., vilka
förekomma i olika skiftningar, vith. mellan gult
och blekare vitt, svart-h. från ljust brunt till
svartbrunt. Färgen är en ärftlig egenskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
