Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hästraser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
509
ingå med ända till 15—20 kg. i dagsfodret åt
hästar, som arbeta i långsam takt, men böra
vara mycket väl rengjorda från smuts och
skämda delar, som lätt förorsaka
matsmältningsstörningar. Rotfrukterna givas okokta
men potatisen helst kokt, emedan den i rått
tillstånd är mindre smältbar. Blast undvikes,
isynnerhet som den vanligen är förorenad av
jord. Melass är i en mängd av intill 2 kg.
ett synnerligen lämpligt tillskott, särdeles för
strängt arbetande dragdjur, dels på grund av
sin höga halt av socker, som synnerligen väl
tillgodogöres av hästarna, dels till följd av sitt
fördelaktiga inflytande på matsmältningen.
Melassen gives antingen utspädd, strilad över
stråfodret, vars smaklighet höjes därav, eller
ock utan utspädning blandad med kraftfodret.
1 kg. melass med 50 % socker har för hästar
ett fodervärde av en f.enh. Även normalt
melassfoder, sockersnitsel och drav äro
lämpliga hästfoder. Av kraftfoder anses i
allmänhet havre bäst och särdeles ägnad att
öka djurens energi. Något dylikt företräde
har ej visat sig vid försök framför korn och
majs, vilka äro havren överlägsna i
näringsvärde. Ärt- och böngröpe givas med fördel åt
hingstar under betäckningstiden samt åt
arbetshästar i strängt arbete, men ej åt
dräktiga ston, då de anses kunna föranleda
kastning. Vetekli är lämpligt som hästfoder,
särdeles på grund av sin gynnsamma inverkan på
matsmältningen. Maltgroddar och oljekakor
användas i mindre mängder, med undantag
dock för rapskakor, som, då de innehålla skarpa
ämnen, kunna förorsaka diarré eller t. o. m.
tarminflammation.
Fodermedel bestående av djurämnen, ss.
kött- och blodmjöl, äro i allmänhet motbjudande
för hästarna och dessutom onödigt
äggviterika. Mjölk förtäres dock gärna och verkar
fördelaktigt för unghästarnas utveckling. Om
unghästars utfodring, se Hästavel.
Fodrets beredning genom
skärning, malning och kokning är i vissa fall behövlig
för att förmå djuren att fullständigt förtära
och väl tugga fodret eller (krossning och
hackelseskärning) för att spara på den korta tid
dragarna hava till foderraster. Se
Foderberedning. Majs bör krossas och potatis kokas.
Foderordningen bör för hästen
överensstämma med vad i art. Fodring anförts,
och i betraktande av det jämförelsevis ringa
utrymmet i hans matsmältningskanal och av
hans arbetstid betingad inskränkning i tiden
för fodrets förtäring bör han ej få allt för
stora mängder foder på en gång utan detta
uppdelat på minst 3 huvudmål, varav
middagsmålet på 1 1/z timme samt 1—2 mellanmål på
1/2 timme. Aftonfodret, som gives, då hästen
kommer från arbetet, bör vara det största
och består vanligen av huvudmängden av
hö-och rotfruktsfodret. Varje mål inledes med
vattning.
Vård och användning. Hästens
arbete bör fördelas så jämnt som möjligt,
överansträngning är oekonomisk, emedan
djurets arbetsförmåga efteråt blir nedsatt
och dessutom kan bliva skadad för all framtid,
ss. genom uppkomst av spatt och andra
lidanden i ledgångarna, kvickdrag m. m.
Särskilt är faran härför stor för unga, heta hästar.
Hästen arbetar fördelaktigast i lugn och jämn
takt, vilket väl väsentligen beror på körkarlen,
men vid parkörning även på lämplig
sammanparning, och på väl passande seltyg, varåt
stor uppmärksamhet bör ägnas. Om rykten, se
Hudvård.
Om hästens dragkraft under olika
förhållanden, se Arbete, Dragare. (N. H.). H. J. Dft.
Häststall. De fordringar, som ett h. bör
fylla för att bereda hästarna en lugn och
bekväm plats för vila och fodring med ren och
framför allt torr luft, lagom ljus samt nödigt
skydd emot kyla, överensstämma med vad i
art. Stallbyggnader sagts om kreaturens
bostäder i allmänhet, men äro desto viktigare,
som hästarna äro mer känsliga än övriga större
husdjur.
Uppställningen är i regel i spiltor,
och den större bekvämlighet, som kättar (boxar),
i vilka djuren gå lösa, innebära, kan för
utrymmets skull beredas blott fölston, unghästar
och sjuka djur. Spiltan bör vara så bred, att
hästen kan ligga bekvämt på sidan med raka
ben och halsen något sträckt bakåt, för små
hästar omkr. 1.8, för större ej under 2 m., samt
längden 3.5—4 m. Dessa önskvärda mått
tillämpas dock sällan, utan de vanliga äro
1.5—1.8 x 2.5—3 m. Spiltorna böra skiljas
genom hela spiltbalkar till spiltans hela längd.
Katte är lämpligen av spiltans dubbla bredd.
Bindslet bör vara så anordnat, att hästen
stående kan obehindrat resa huvudet i
höjden och sträcka ut det efter golvet, när han
ligger, men grimskaftet får ej vara så långt,
att han trampar däri, när han äter foder
från golvet. Man brukar därför låta
bindningen löpa på en lodrät 10—12 mm. grov
rundjärnsten eller låta grimskaftet löpa genom
en vid krubban fäst ring och i nedre änden
förse det med en passande tyngd, som håller
det lagom spänt.
Fodringsanordningarna böra
vara sådana, att hästen kan bekvämt komma åt
fodret utan att draga ned och trampa däri:
efter hästens höjd ej för högt sittande, lagom
(omkr. 20 cm.) djupa krubbor med sidoskär-’
mar både för strå- och kraftfoder är det
lämpligaste, högt sittande höhäck, från vilken
smolk nedfaller och som föranleder sänkt rygg,
det sämsta. Golvet bör vara varmt, torrt
och tätt, ej hårt och framför allt ej halt.
Trägolv äro bra, om de göras täta och
hållas torra. Det förra nås, om de göras dubbla
med ett tjockare undergolv, som på översidan
rikligt bestrykes med tjära, vari förefintliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
