Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hästraser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
So8
dragkraft än en storvuxen i förhållande till
kroppsvikten, så följer dock ej därav, att den
förre behöver mindre näringsmängd än en
större för utförande av samma arbete. Dels
kräver den mindre mer underhållsfoder i
förhållande till kroppsstorleken än den större,
dels fordrar arbetet på grund av den mindre
kroppsvikt, han kan lägga i selen, mér
muskelansträngning än av den större hästen för samma
arbete, och foderbehovet är därför minst lika
stort för den mindre som för den större
dragaren vid samma arbete. Den äggvitemängd,
som erfordras, ökas med stigande arbetsmängd
huvudsakligen blott på grund av den större
mängd matsmältningsvätskor, som förbrukas
vid ökad fodermängd. Även vid strängt
arbete är 75 g. äggvita per foder enhet
tillräckligt för hästar, och äggvitehalten kan för
kortare perioder, efter vad erfarenheten
under världskrigets kristid visade, utan fara
nedgå till 60 eller t. o. m. 50 g. per f.enh.
för fullvuxna hästar i gott hull. Unghästar
likasom dräktiga ston hava naturligtvis större
äggvitebehov, men även för dem fylles det
av gott, baljväxtblandat hö med omkring 100
g. äggvita per f.enh. Hästar hava rätt stort
behov av mineralämnen, men detta
tillfredsställes fullt av gott hö och havre. Vid fodring
med större mängd mineralämnefattiga
fodermedel, ss. rotfrukter, potatis, majs och
isynnerhet syrliga fodermedel, kan ett tillskott av 20—
35 g. foderfosfat vara behövligt, särskilt för
unghästar och fölston.
Fodernorm. På dessa grunder har Nils
Hansson angivit näringsbehovet per dag för
arbetshästar:
Underh.foder Vid lindrigt arbete . . .
> medelm. .
» strängt . .
» mycket strängt arbete
För djur om 600 kg.lev. vikt
Pr IOO kg. lev. vikt
F.enh.
Smb. äggv. g-
F.enh.
Smb.
äggv-g-1
5-4
o7"8 8—IO
IO—I2
12 +
400
500—580 580—700 700—840
840 +
! 0.9
I.25 I.50
1-75
2.00
6S
90
105
120 140 1
För en häst om 600 kg. lev. v. skulle vid
antagande av i medeltal medelmåttigt arbete
per år åtgå omkring 3,000—3,300 f.enh.
Äggvitemängden i fodret, som enligt
ovanstående behöver vara 70—80 g. per f.enh., kan
dock, ss. ovan nämnts, vara lägre, särdeles om
fodret är något mera lättsmält, eller 60—65 g.
per f.enh.
Fodermedlens slag. Hästens
naturliga föda, gräs och andra gröna växter i friskt
tillstånd eller torkade till hö, är i stort sett
det hälsosammaste fodret och kan, om det
är-av fullgod beskaffenhet, ensam fylla hela
näringsbehovet även vid-lindrigt arbete. Ju mer
hårt och näringsfattigt stråfodret är, och ju
mer arbetet överstiger det medelmåttigt stränga,,
till desto större del behöver utfodringen bestå,
av mer koncentrerat, lättuggat och lättsmält
foder. Vid rik tillgång på hö förekommer, att:
detta gives i mängder av upp till 8—12 kg.
per djur och dag, under det att högivan under
motsatt förhållande kan nedgå till ett par kg.
Höts fördelaktiga inflytande på hästens hälsa,
och foderlust gör det särdeles önskvärt i
utfodringen, särdeles för unghästar och fölston,
och det vanliga bruket att undantaga det bästa,
timotej höt åt hästen har goda grunder. Däremot
bör hö av klöver liksom av andra baljväxter, ss.
onödigt rikt på äggvita och även ofta mindre
begärligt för hästen, hellre användas för
nötboskapen. Saftigt grönfoder är på grund av
sin lösande verkan mindre lämpligt för hästen
än för andra djur, särdeles då det är rikt på.
amider, vilka hästen ej lika väl som
nötkreaturen kan tillgodogöra. Det bör därför skördas
vid börjande kärnsättning. Naturligt bete är i
alla avseenden fördelaktigt, särdeles för
unghästar, och något mer utvuxet grönfoder kan
utan olägenhet användas i en mängd av 40—50
kg. för hästar, som röra sig i långsam takt,
men eljest bör grönfoder givas blott i mindre
mängd och tillsammans med halm, som verkar
stoppande. Halm ingår i regel i hästens
utfodring och bör finnas däri i mängd, som är
förenlig med fodergivans lämpliga volym och
näringsinnehåll. Mest användas råg- och
havrehalm, vilka väl passa tillsammans, då den förra
är något stoppande, den senare lösande.
Vetehalm är väl grov. Kornhalm bör ej givas hästen,
om den ej är fri från agnar. Baljväxthalm är
mindre lämplig på grund av att den är mindre
smältbar och dessutom ofta skadad och
förorenad, då den legat mot marken. Åt
arbetshästar gives halmen helst som hackelse,
blandad med kärnfodret, men hel åt ung- och
lyxhästar, som hava god tid att tugga fodret.
Hästar, som skola röra sig i hastig takt, böra
få huvudsakligen torrt foder, men saftigt foder,
ss. rotfrukter, potatis, melass och grönfoder, är
däremot i måttliga mängder lämpligt för
arbetshästar, även då de gå i strängt arbete.
Däremot är allt jäst foder, ss. sur- och
pressfoder, betmassa, pulpa och dränk, olämpligt för
hästen. För hästen lämpligt saftfoder kan, om
det är lättsmält, delvis ersätta kärnfodret till
en mängd, som motsvarar bådas
näringsinnehåll. Särdeles gäller detta kokt potatis, vilken
med tördel ersatt ända till hälften av
kraftfodret åt strängt arbetande hästar, varvid,
efter potatisens torrämnehalt, 3.6—4 kg.
motsvara 1 foderenhet. (Meddel. n:r 98 och
126 fr. Centr.anst.). Bland rotfrukterna äro
morötter och betor bäst, och särdeles de förra
skattas högt åt unghästar. Rotfrukter kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
