Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hönssjukdomar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J-f (T***<*-pVV+46**^*’Xr
525
samt rent, friskt vatten. Patienten förses med
egna foder- och drickskärl, som dagligen
rengöras i kokande vatten, och spillningen
uppsamlas dagligen och uppbrännes, för den
händelse sjukdomen skulle vara smittsam.
Största betydelse ha de farsotartade sjukdomarna
hönskolera och hönspest.
Höns kolera är en hastigt förlöpande,
ytterst smittsam sjukdom, som angriper allt
slags fjäderfä. Orsaken är en specifik bakterie,
som hos de sjuka djuren förekommer i nästan
alla organ och vanligen avsöndras i träcken.
Symtomen äro: hög feber med häftiga
frossbrytningar, stark törst men vanligen
förminskad, stundom dock sjukligt stegrad
foderlust, häftig diarré med till en början mera
tjockflytande, gulaktiga, sedermera nästan
vattentunna avföringar av vitaktig färg.
Andningen är besvärad och rosslande,
flyt-ningar förekomma från ögon och näsborrar.
Kam och haklappar antaga en blåröd färg.
Döden inträffar vanligen efter ett par dagar,
stundom t. o. m. efter några få timmar, och
dödligheten uppgår till 90—95 %. Smittan
sprides lätt och hastigt genom att foder och
dricksvatten förorenas av de sjukas avföringar.
De smittade djuren sjukna 1—2 dagar efter
smittans upptagande. Hönshuset bör genast
utrymmas och desinficieras samt de sjuka
djuren isoleras. Behandling av dem lönar sig ej,
och enl. k. kung. 28/9 1906 skall djurägaren
ofördröjligen anmäla sjukdomsutbrottet hos
ordf. i kommunal- eller hälsovårdsnämnden
och sedan ställa sig till efterrättelse av
förordnad veterinär givna föreskrifter. Vid utbrott
av hönskolera eller vid misstanke därom
förklaras stället och visst område däromkring
av K. B. smittat och spärras för till- eller
bort-.försel av fjäderfä.
Först 14 dagar efter det sjukdomen upphört
och desinfektion ägt rum, kan stället förklaras
fritt. Djur, som dött av hönskolera, skall genast
brännas. Sjukdomen uppträder mycket sällan
i Sverige, och vid införsel av fjäderfä är
karantän under 3 dygn föreskriven. I allmänhet
böra inköpta djur hållas isolerade 3 dagar.
Hönspest är än mer förhärjande än
hönskolera men angriper endast höns. Orsakeri
är ett ytterst litet (ultravisibelt) smittämne,
som förekommer i blod, nässlem, flera inre organ
och i träcken och som framkallar sjukdomen
inom 1—2 dagar. Symtomen äro i huvudsak
desamma som vid hönskolera, och särdeles
i-ögonfallande är en höggradig slöhet, som
givit anledning till namnet sömnsj uka.
Döden följer inom 1—2 dygn och behandling är
gagnlös. Samma bestämmelser, som ovan
nämnts under hönskolera i avseende på
åtgärder till hindrande av sjukdomens införande och
spridning, gälla hönspest.
Hönsdifteri hör även till de mer
förödande hönssjukdomarna och angriper mest
höns, fasaner och duvor. Orsaken anses även
här vara ett ultravisibelt smittämne, och
sjukdomen består i en inflammation i svalget och
angränsande delar med gråvita beläggningar,
som sedan bliva gula-brunaktiga, torka in
och avlossas, efterlämnande djupa,
oregelbundna sår. Beläggningarna kunna även
sträcka sig till struphuvudet och giva då
anledning till en egendomlig pipande eller skrikande
hosta, besvärad andning och i svårare fall
kvävning. Förloppet är långsamt och veckor
till månader åtgå, innan djuren äro fullt
återställda. De angripna ställena penslas med
sublimatlösning (1 : 1,000), i-proc.
lapislösning eller jodsprit. Stundom uppträder
sjukdomen i form av ärtstora eller mindre, runda,
glänsande svulster, s. k. fågelkoppor,
på kam, haklappar och trakten kring ögonen.
Dessa svulster böra öppnas och behandlas med
antiseptiska medel.
Katarr i främre
respirationsvägarna, näsa, svalg och luftrör, framkallas
i allmänhet av förkylning och uppträder därför
mest under den kalla årstiden, vid kall och
regnig väderlek samt häftiga
väderleksombyten. De viktigaste sjukdomstecknen äro
flytningar från näsan, först vattniga, sedan
slemmiga och slutligen varblandade, slem i
munnen och svalget, hosta och besvärad
andning. Behandlingen består i rengöring av näsa
och svalg genom pensling med vätesuperoxid
eller 3 % klorkaliumlösning och indrypning
av en blandning av 1 del terpentin och 6 delar
glycerin, ett par droppar i vardera näsborren
och 5—6 droppar i svalget. Vid svårare hosta
kan dessutom ingivas 1/2 g. salmiak, 4 g.
honung och 40 g. fänkolvatten, 1 tesked 3 ggr
om dagen. Förkylningssjukdomar undvikas
dock bäst genom att hönsen härdas mot
temperaturväxlingar, varför nattrummet ej
bör hållas för varmt och kvavt och framför allt
luften i hönshuset hålles torr och ren.
Krävkatarr. Krävan blir blåsformigt
uppsvälld, mjuk och delvis fylld av gaser,
djuren öppna ofta näbben, slänga med huvudet
och göra fåfänga försök att kräkas. Orsaken
är olämpligt foder, särskilt jäsande, syrligt eller
på annat sätt skämt foder, för stor mängd
blötfoder eller dåligt dricksvatten.
Behandlingen består i att söka tömma krävan på
hennes förskämda och illaluktande innehåll, vilket
bäst sker genom att man håller djuret
hängande i benen samt genom försiktig strykning
över krävan mot näbben söker utpressa
innehållet. Djuret bör därefter under det närmaste
dygnet icke få någon föda men ingives 3 ggr.
dagligen antingen ett av bikarbonat och ister
eller osaltat smör berett piller av en ärtas
storlek eller en tesked pepparmynt- eller
fänkolvatten försatt med lo droppar saltsyra på
100 g.
Krävförstoppning består i en
överfyllning av krävan genom överfodring eller
förtärande av sådana ämnen, som tilltäppt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
