Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hönssjukdomar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526
krävans öppning, ss. gräs, snören, korvskinn
m. m. Krävan kännes hård och fast, djuren
äro dåsiga, utan foderlust. Krävan masseras
försiktigt för att återställa hennes normala
funktion och befordra överförandet av hennes
innehåll till magen. Lyckas det ej att
härigenom tömma krävan inom 2—3 dagar, finnes
intet annat medel än att genom operation
öppna krävan och med en pincett uttaga
hennes innehåll, varefter såret i krävan
omsorgsfullt hopsys med katgut och i huden med silke.
Iakttages nödig renlighet, är operationen
jämförelsevis ofarlig.
Diarré förorsakas oftast av fel i
utfodringen genom mögliga, jäsande eller skämda
fodermedel eller dåligt dricksvatten men ofta
även av förkylning. Behandlingen består
huvudsakligen i utfodringens rätta ordnande,
varvid fodret helst bör utgöras av kokt ris,
hirs eller söndersmulat vetebröd och drycken
av risvatten eller vatten tillsatt med järnvitriol,
10—15 g. per 1. Träkol är ett synnerligen gott
medel mot rubbningar i matsmältningsorganen,
varför hönsen alltid böra hava tillgång till torra,
krossade träkol i en låda.
Inflammation i äggledaren
kännetecknas av värpnöd, då djuret genom
häftiga krystningar söker befria sig från ägget.
Orsaken är vanligen alltför stora ägg, och
genom den därav framkallade inflammationen
i äggledaren bliva ofta äggen skallösa.
Behandlingen består i insprutning i äggledaren av
ljumt linfröslem eller matolja eller i att man
inför en i olja doppad tämligen styv fjäder i
äggledaren och söker föra den runt om ägget,
som man därefter försiktigt söker pressa ut.
Lyckas ej detta, kan man införa två något
böjda och inoljade hårnålar med den omböjda
änden först i äggledaren, en över och en under
ägget, som sedan genom lindrig tryckning
glider ut på dessa som på skenor. Noga bör
man akta sig att krossa ägget, då äggledaren
lätt kan skadas, och skulle detta trots all
försiktighet hava inträffat, bör man inspruta
rikliga mängder slem och sedan avvakta den
* naturliga förlossningen. Sedan ägget
avlägsnats, insprutas en svag (1/2—1 %) alun- eller
tanninlösning i äggledaren, och hönan hålles
därefter under någon tid i tämligen mörkt
rum och på knapp utfodring för att hämma
äggläggningen, tills organet hunnit fullt
återställas.
Framfall av äggledaren uppkommer
stundom som följd av värpnöd. Har felet varat
så länge, att den framstjälpta äggledaren
nedsmutsats och slemhinnan intorkat, måste den
uppmjukas med ljumt vatten, rentvättas med
2 % lysollösning och bestrykas med ren olja,
varefter den försiktigt införes och kvarhålles,
tills den hunnit antaga kroppstemperatur.
I annat fall utpressas den strax åter. Om
angrepp av ohyra, se Kvalster, Ohyra.
E. N—m.
Höpress. Fördelarna av hös pressning äro
desamma som av halms (se Halmpress) men
än mer betydande, då. dels långa transporter
av hö mer förekomma än av halm, dels dess
högre värde gör dess noggranna tillvaratagande
och fördelning än mer maktpåliggande. Då
försäljning av hö rätt allmänt äger rum även
från smärre gårdar, tillverkas höpressar även
för handkraft.
Dessa bestå av en vanligen lodrät, inom ett
starkt ramverk innesluten presstrumma, i
vilken höet sammanpressas. Höet ifylles
upptill på en gång till varje bal, och sedan därefter
Höpress Herkules.
presstrumman slutits genom ett lock, sker
sammanpressningen antingen genom lockets
neddragande eller bottnens upplyftning. När
pressningen har skett, instickes en glödgad
järntråd i spår i bottnen och locket samt bindes
kring balen, som uttages genom en sidolucka,
varefter pressen återföres i utgångsläget för
ny fyllning. Lockets eller bottnens rörelse i
presstrumman åstadkommes på olika sätt, ss.
genom kringvridning av 1 eller 2 rullar, på
vilka 2 vid den rörliga bottnen eller locket
fästa kättingar därvid upplindas, eller ock
medelst ett knähävtyg eller en hävstång och
kuggstång vid vardera sidan. Med dylika
pressar kunna balar erhållas, rymmande 80—150
kg. hö per kbm.
För större arbetsbehov användas
kontinuerligt verkande pressar, drivna med vandring
eller maskinkraft. Dessa hava vanligen en
liggande presstrumma, i vilkens ena ände höet
inmatas för varje slag av den fram- och
återgående presskolven, som skjuter höet framåt
i trumman. När lagom mängd för en bal
hoppressats, inlägges en lös botten med spår för
järntrådarna, som på sätt ovan nämnts
inskjutas och hopbindas. Motståndet
åstadkommes vanligen genom att trumman avsmalnar,
och genom sidoväggarnas inställning till olika
rymlighet kan pressningens hårdhet regleras.
Bålarna sammanpressas till ett innehåll av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
