Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalvdiarré ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6oo
stor förmåga att tillgodogöra näringen till att
bilda kött och fett. Under 2:a—3:e veckan
kunna de ansätta 80—90 % av mjölkens
äggvita, men därefter försämras tillgodogörandet
småningom, i den mån kalven växer. Tillika
förbättras den späda kalvens kött genom
gödning, särskilt med oskummad mjölk, i hög grad,
så att sötmjölkskalvens kött betalas högre än
andra köttvaror. Kalvgödning kan därför
lämna ett bättre ekonomiskt resultat än
gödning av äldre djur, om ej sjuklighet tillstöter.
Vid gödning av kalvar plägar för 1 kg.
viktsökning åtgå omkring 10 kg. oskummad eller
18 kg. skummjölk, eller i vartdera fallet
omkring 3 foderenheter, under det att för samma
viktsökning vid gödning av vuxna nötkreatur
pläga åtgå 8—10 f.enh. Det ekonomiska
resultatet av kalvgödning blir dock mindre
gynnsamt, än dessa mängdsiffror angiva, dels
på grund av mjölkens höga pris, dels emedan
kalvarna äro mycket utsatta för
matsmältningsstöringar, som nedsätta tillväxten. Vid lågt
mjölkpris och väl förlöpande gödning kan denna
emellertid vara mycket lönande, och den är
en mycket använd utväg att realisera mjölken
vid mindre gårdar, där direkt avsättning till
högt pris ej finnes.
För gödningens resultat är kalvens vikt vid
födelsen av stor betydelse. En större kalv
kan förtära och till kött omsätta större mängd
mjölk än en mindre samt därigenom giva
större daglig tillväxt, d. v. s. på kortare tid,
innan ansättningsförmågan hunnit avsevärt
nedgå, uppnå lämplig slaktvikt. Jämte det
att denna sålunda nås med mindre
foderförbrukning, kommer därtill, att den
kvalitets-och prisförbättring, som gödningen medför,
träffar en större begynnelse vikt.
Gödningens ekonomiska resultat beror
väsentligen av att kalven under hela
gödningstiden mottager och tillgodogör mycket foder,
och den dagliga mjölkgivan bör således vara
så stor som möjligt, utan att kalvens foderlust
avtager eller störingar i matsmältningen
uppstå; får kalven utsot, försämras fodrets
tillgodogörande, och tillväxten minskas eller
avstannar; i sådant fall är därför oftast
fördelaktigast att snarast möjligt slakta kalven. —
Utfodringen följer, oavsett den något ökade
mjölkmängden, de regler ovan givits för
uppfödning. Under gödningen böra kalvarna hava
lugn och minsta möjliga rörelse; de böra därför
stå i trång katte, helst i en varm men mindre
ljus del av huset.
Sötmjölkskalvar kallas sådana, som
fordras med enbart helmjölk; deras kött blir
fint, ljust och fett och betalas därför högt.
Tillväxten är ock under gynnsamma
förhållanden god, i det att 10 kg. mjölk böra lämna 1 kg
viktsökning. De böra få mjölken spen varm,
omedelbart efter mjölkningen. Mängden kan
för stora kalvar ökas med 1 1. i målet för varje
vecka, till 5—6 1., d. v. s. 15—18 1. om dagen,
vilket plägar vara det högsta kalven kan
förtära; detta motsvarar 15—18 % av djurets
levande vikt. Under gynnsamma förhållanden
når kalven en levande vikt av 100 kg. på 8—10
veckor. Om så skulle behövas för att hålla
kalvens mage i ordning, givas små mängder
linfrömjöl, havregröpe eller fint hö.
S k u m m j ö 1 k s k a 1 v a r bruka redan
under den andra veckan få helmjölken ersatt
med skummjölk, och sedan ökas mängden av
denna så hastigt och mycket, som djuret tål.
Mjölkgivorna kunna åt matfriska djur uppgå
ända till 20 % av levande vikten.
Viktsökningen kan till en början, då den
huvudsakligen består i muskelbildning, vara ungefär
lika stor som vid sötmjölksfodring, men
avtager senare, då fodret till något större del
användes till fettansättning. För hela
gödti-den räknat blir därför mjölkåtgången per kg.
tillväxt vanligen ej under 15 kg. En större
tillgång på kvävefria näringsämnen borde
förbättra den äggviterika mjölkens
tillgodogörande och således minska mjölkåtgången.
Därför gives stundom ett tillskott av stärkelse
(se ovan), eller linfrö, kokt krossad potatis,
havregröpe eller fint hö, vilket även bidrager
att hålla kalvens mage i ordning. Ofta brukas
att under den senaste veckan ersätta
skummjölken med helmjölk, för att giva ljusare färg och
mer saftig beskaffenhet åt köttet, som vid
enbär skummjölksfodring blir mörkt, hårt och
torrt.
Vård. Kalvens mage är ömtålig och
matsmältningsstöringar, som visa sig genom
utsot, äro den vanligaste orsaken till dåligt
resultat av kalvuppfödning. Mjölken bör givas
fördelad i smärre givor, börjande med högst 1/3 1.
i målet och alltjämt sedan i 3 mål dagligen.
Om kalven ej får dia, bör mjölken givas, så att
kalven suger den i sig som en stråle, vilket
vinnes genom att den gives i en distäva med
gumminapp. Mjölken bör alltid vara söt och
spenvarm samt, om kreatursbesättningen ej
är fri från tuberkulos, kokt eller pastöriserad,
helst långtidspastöriserad (se Pastörisering).
Den noggrannaste renlighet bör iakttagas.
Mjölkstävan bör efter varje mål sköljas med
kokhett vatten. Kätten bör vara torr, varför
det är lämpligt att förse den med en från golvet
upphöjd spjälbotten, och ströbädden bör vara
riklig och ofta ombytas. Kalven bör väl skyddas
för förkylning genom väta och drag, men
livkalven bör, då han upphunnit härför
lämplig ålder, härdas genom daglig motion i det
fria, då vädret det medgiver.
(N. H.) H. J. Dft.
Kalvdiarré, kalvdöd, är en företrädesvis
hos kalvar (någon gång hos föl, lamm och
grisar) förekommande, ytterst smittsam
sjukdom, som vanligen angriper djuren under
de 3 första levnadsdagarna och kännetecknas
av häftig diarré med tunnflytande, gråaktiga,
egendomligt luktande avföringar, stor mattig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
