Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalvdiarré ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o4
närande kött samt vid slakten lämna ett m. 1. nr.
värdefullt skinn. Därtill kommer, att kaninen
kräver föga utrymme, nöjer sig med de
anspråkslösaste bostäder och tager föga tid i
anspråk för skötseln. K.-skötseln konkurrerar
blott föga med hönsskötsel, då till större del
olika foder användes. Till följd av
kaninskötselns ringa omfattning i vårt land är
avsättningen av kött och av skinn ännu föga ordnad.
Som kaninerne äro synnerligen stridslystna,
böra de som vuxna alltid hållas åtskilda.
Endast honor, som från början äro uppfödda
tillsammans, kunna hållas i samma avdelning
under den tid, då de ej användas i avel.
Ungarna kunna däremot, sedan de avvänjts,
hållas tillsammans under uppväxten, om blott
könen skiljas åt vid omkring 4 månaders ålder.
Renhållningen bör vara mycket noggrann.
I burarna bör användas ett lager torvströ,
under vintern täckt av halm. Fuktig och rå
luft tåla kaninerna ej, och de må därför bättre
av att burarna stå ute än inuti kvava stall.
Avel. Kaninen kan börja användas till
avel vid 8 månaders ålder. Honorna kunna
lämpligen betäckas 4 gånger om året.
Dräktigheten varar 30 dagar, och. ungarna böra få
stanna hos modern till 2 månaders ålder,
varefter honan åter betäckes, så att hon kommer
att yngla var tredje månad. Vanligen låter
man dock alla honor få en vilotid av 3—4
månader under vintern, men kortar av tiden
mellan förlossning och betäckning något på
sommaren, varvid ungarna kunna få stanna
hos modern till 2 veckor före hennes nedkomst.
Unga honor böra ej få behålla mer än 4, högst
5 ungar i kullen, men äldre kunna gott föda
upp 6—8 och särskilt goda ammor ända till 10.
Det låter mycket väl göra sig att låta honorna
yngla vilken tid på året som helst, blott
red-rummet under vintern är väl ombonat och
försett med rikligt strö, och på vintern födda
kaniner få ett vackrare och värdefullare skinn.
Dock bör man ej till vinteravel använda unga
honor, som ännu ej lärt sig att omsorgsfullt
vårda sina ungar, emedan det då kan inträffa
att ungarna få frysa ihjäl. Omkring en vecka
efter skedd betäckning föres honan åter till
hanen för att pröva, om hon är befruktad.
För kaninavelns främjande arbetar Sven
ska kaninavelsföreningen och
några lokala föreningar.
Utfodringen utgöres lämpligast om
sommaren av grönfoder av allahanda växter,
bland vilka maskrosen är en läckerhet, samt
under vintern av hö, havre och rotfrukter,
samt därjämte allahanda avfall från köket.
Även under sommaren är hö nyttigt, emedan
det håller matsmältningen i ordning. Höet bör
vara bladrikt s. k. backhö eller fint klöverhö.
Havren är särskilt behövlig för de dräktiga
och digivande honorna och för ungarna under
första uppväxttiden, nien kan eljest undvaras.
I saknad av rotfrukter under vintern användes
i stället ett blötfoder av havregröpe och vatten,
väl sammanarbetat till en fast gröt, vartill
lämpligen kan tillsättas allahanda vegetabiliskt
köksavfall. En utmärkt ersättning för
rotfrukter är sockersnitsel, som dagen före
utfodringen övergjutits med 3—4 ggr sin vikt
vatten för att svälla. Ett gott foder är
lövris, särskilt av rönn och asp, vilket under den
kalla årstiden kan ersättas av färska grenar,
vilkas bark kaninerna med begärlighet förtära.
Även friska grenar av gran och i synnerhet
en givas lämpligen en eller annan gång i
veckan, särskilt åt slaktdjuren, då köttet
därigenom får en mera pikant smak. Stor
försiktighet bör alltid iakttagas vid övergången till
grönfoder, då eljest svåra rubbningar i matsmält
ningen, ofta med dödlig utgång, inträffa
särskilt vid utfodring av färsk klöver,
rotfrukts-och kålblad. Torrfodring så mycket som
möjligt och noggrann renhållning äro
huvudvillkoren för framgång i kaninskötseln. Under
utfodringen med grönfoder, rotfrukter eller
blötfoder behöva kaninerna ingen dryck, och
för mycket blötfoder eller fuktigt eller för
vattenhaltigt grönfoder är en vanlig orsak till
sjukdomar hos kaninerna. Några dagar före
och efter förlossningen böra dock honorna gärna
få ett par deciliter mjölk. Kaniner böra fodras
3 ggr om dagen, och foderkärlen hållas väl
rena.
Gödning. De djur, som skola slaktas,
pläga stundom först sättas på gödning under
omkring 3 veckor. Därunder bör varje djur
hava särskilt rum. Gödfodret, som gives 4—5
ggr om dagen, består av de vanliga foderslagen
men med större mängd säd, dels hel, dels som
mjöl i röra med kokt potatis Tillskott av kokt
mjölk gör köttet vitt, kål ger det grov smak.
Bostäder. Kaniner hållas lämpligast i
burar, som, om de äro välbyggda och täta, kunna
stå ute både sommar och vinter, om blott en
mot kalla vindar skyddad plats väljes.
Burarna göras lämpligen av 3" X 3" stolpar och
3/4" eller hellre 1" spontade bräder, samt golv
och tak klädda med tjärpapp. Burens botten
bör ej stå på marken, utan hörnstolparna böra
bilda 35—40 cm. höga ben. De göras i 2 eller
3 våningar 50—-60 cm. höga, men böra helst
vara så små, att de med lätthet kunna flyttas
för val av under olika årstider och väderlek
lämplig plats. Varje avelshona bör hava ett
större dagrum med en golvyta av 100 x 60
cm., och ettmindre natt- eller redrum, 50 x 60
cm. stort. För stora raser böra rummen vara
större 100 x 100 och 100 x 60 cm. Dörren
till dagrummet utgöres av en träram med
järntrådsnät av 1/2" maskor, fäst på insidan av
ramen för att hindra djuren att gnaga sönder
denna. Utvändigt förses ramen med en fals,
vari en glasskiva vid kallare väderlek inskjutes.
Ytterdörren till nattrummet göres alldeles
tät. I väggen mellan båda rummen göres en
12 x 15 cm* stor öppning. För avelshanar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
