Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kanin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o6
vattnigt foder, skämt eller fruset foder o. s. v.
Behandlingen består i torrfodring, varmt, torrt
stall, rostat korn eller havre samt friska grenar
av vide, asp eller ek att gnaga av. Vid
användning av mjölk åt digivande honor eller
späda ungar bör den givas kokt.
Inflammation i munnen med riklig spottflytning
förekommer ofta hos unga djur vid användning av
för mycket grönfoder och kräver ingen annan
behandling än övergång till torrfodring och
pensling i munnen eller neddoppning av nosen
ett par gånger dagligen i en 2—2 1/2 %-lösning
av alun eller klorkalium. Katarr i näsan
och luftröret är en vanlig förkylningssjukdom,
yttrande sig i flytning från näsan, nysningar
och hosta; den botas snart blott genom att
djuren få en torr och något varmare plats med
ren och frisk luft. Förlamning av
bakdelen förekommer stundom, oftast
utan påvisbar orsak. Djuren visa sig i övrigt
fullt friska. Som sjukdomen har ett mycket
långsamt förlopp och, om den någon gång går
tillbaka, därtill kräves minst 1 år, lönar det
sig ej att hålla på djuren, om det ej gäller
särdeles dyrbara avelsdjur. Det enda, som kan
göras, är ingnidning av länd och kors med
hudretande medel, ss. spanskflugtinktur.
senaps- eller kamfersprit och möjligen elektrisk
behandling. E. N—m.
Kaninsnuva. Se Coccidios och Kanin:
Sjukdomar.
Kaninstall. Se Kanin: Bostäder.
Kantarell, Cantharellus, ett i mossig
skogsmark förekommande släkte av skivsvampar,
med gula hattar med på foten långt nedlöpande,
greniga skivor med trubbig egg. Vanlig k.,
C. cibarius Fr., lätt igenkänd på sin äggula
färg, är en av våra mest använda matsvampar,
som föga angripes av insekter. Brandgul
k., C. aurantiacus Wulf, med tunnare hatt
samt mörkare skivor och fot, angives stundom
som giftig, om med skäl är tvivelaktigt, men
är i alla händelser mindre smaklig.
Kantaridin. Se Avledande medel.
Kantning, Kantverk. Se Sågning.
Kapital plägar i den ekonomiska
vetenskapen beteckna förmögenhet eller yttre
nyttigheter, särskilt med hänsyn till deras
användning vid produktionen. I jordbruksekonomien
skiljer man mellan följande arter av k.:
1. Grund-k., varmed förstås
jordegendomen med vad därtill hör, ss. hus
(byggnad s-k.), fältbyggnader (ss. vägar, gravar,
hägnader), ofta även skog, samt rättigheter i
annan jordegendom (jfr Fast egendom). Detta
k. betecknas som orörligt (immobilt) i
motsats till de följande slagen som äro rörliga
(mobila) och pläga sammanfattas som lös
egendom. På övergången mellan grund- och
rörligt k. stå grundförbättringar, vilka för
lång tid men ej för alltid öka grundkapitalets
värde även för produktionen, och som därför
balanseras som ett k., som småningom av-
skrives. Byggnads-k. bör vid
räntabilitetsberäkningar likasom även vid bokföring
uppskattas med beaktande av tillbörlig årlig
amortering av nybyggnadsvärdet men vid
brandförsäkring upptagas till ett värde, som närmar sig
kostnaden för husens nyuppförande efter brand.
Grundkapitalets storlek beror på avkastningens
värde, produktions- eller
avkastningsvärde, men vid köp av jordegendom
inverka ofta avkastningen ovidkommande
omständigheter, ss. naturskön belägenhet, tillfälle
till jakt m. m.
2. I n v e n t a r i e-k. består av döda
inventarier eller redskap och levande k. eller
djurkapital, husdjuren. Inventarie-k. kan i
motsats till rörelse-k. brukas upprepade gånger
i produktionen utan att förändras annat än
genom avnötning och värdeminskning samt
betecknas därför som stående k. Till
det stående kapitalet räknas stundom de i
jorden i och för produktionen tillfälligt
nedlagda k.-värdena, ss. kostnaden för jordens
bearbetning, gödsling och sådd för följande
gröda (»f ä 11 i n v e n t a r»). Då detta till sin
art står nära till jordförbättringars värde,
sammanräknas det stundom jämte detta och
övriga delar av grundkapitalet till
fastighet s-k. Emedan grund- och inventarie-k.
utgöra det k., som är stadigvarande nedlagt
i lantbruksaffären, pläga de tillsammans
betecknas som anläggnings-k.
Inventariekapitalet bör avskrivas, åtminstone i samma
mån som dess värde minskas genom avnötning.
3. Rör els e-k. betecknar de värden, som
förbrukas vid produktionen och vid denna böra
återkomma i produkternas värde. Det kan
sålunda användas blott 1 gång, innan det
övergår i annan form. Hit hör:
a. det som ingår i produkterna ss. råmaterial,
växt- och djurföda (gödsel, foder), utsäde;
b. underhållsmedel för vid lantbruket
verksamma personer: livsmedel, bränsle, lyse;
c. medel att underhålla byggnader och
inventarier: virke, järn, smörjmedel m. m.;
d. lantbrukets produkter, ss. grödor, vare
sig växande eller skördade, mjölk och
mejeriprodukter, avverkat virke m. m.;
e. penningar, som användas i rörelsen.
De under a.—d. anförda värdena pläga
sammanfattas ss. förrådskapital.
Inventarie- och rörelsekapitalet pläga
sammanfattas under benämningen
driftskapital. Begränsningen av de olika slagen
av k. i förhållande till varandra uppfattas
olika av olika förf. och låter sig svårligen
bestämt fastställas efter rent teoretiska grunder.
Således är gränsen mellan de växande
årsgrö-dorna och de mångåriga vallarna, å den ena,
samt trädplanteringar och skog, å den andra,
av vilka de förra här räknats till rörelse-, de
senare till grundkapitalet, i viss mån
godtycklig. Likaså fältinventariets hänförande til 1
inventariekapitalet, under det att däri ingående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
