Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kastrering ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öll
avsöndringen av kåda, dels för dennas
insamling, dels för att göra tjarved tjärrikare.
Katrinebergsras. Se Herrgårdsras.
Katsa 1. k a t s e. Se Fiskeredskap.
Katt. Huskatten, Felts domestica
Briss., hör till kattsläktet bland rovdjuren,
av vilket i Sverige förekommer även lodjuret
(se d. o.). Som dess vilda stamform antages
dels den i skogar i Asien och Europa levande
vildkatten, F. catus L., dels en afrikansk
art, F. ocreata. Den har redan i förhistorisk tid
hållits som husdjur i Egypten men uppgives
först sent blivit allmän som sådant i Europa.
Parar sig 2 gånger årligen och föder efter 55
dygn intill 12 ungar. Katten får lätt vana att
stryka kring eller förvildas och blir då mycket
förödande för småvilt, varför ock enl. allmänna
lagen (B. B. kap. 23) k., som träffas utanför
gård eller trädgård, må av jaktinnehavaren
eller hans folk saklöst dödas. Förekommer i
för olika länder egendomliga raser, bland vilka
hos oss jämte den vanliga svartstrimmiga
förekommer den i Mindre Asien hemmahörande
angör a-k ätten, som har långhårig,
silvervit päls.
Kattguld, kattsilver, en folkspråkets
benämning för glimmer.
Kavle. Se Ängskavle.
Kedjehjul. Se Växel.
Kefir. En av kaukasiska folkstammar sedan
urminnes tider beredd, musserande dryck av
mjölk. Genom inverkan av
mjölksyrebakterier (laktobaciller, se Mjölkbakteriér) och
vissa jästarter undergår mjölksockret en
samtidig mjölksyre- och alkoholjäsning, med
åtföljande gasutveckling. K. användes på grund
av sina välgörande dietiska egenskaper ej
sällan till sjuka och svaga personer.
Chr. Barthel.
Kejsarg rön t, se Insektdödande medel.
Kemisk station. Med åkerbrukskemiens
praktiska tillämpning på gödslingen och
utfodringen uppstod omkring mitten av
1800-talet ett hastigt tilltagande behov av kemisk
undersökning av jord, gödsel- och fodermedel.
Denna sak upptogs jämte mera allmänt
vetenskapliga undersökningar på jordbrukets och
husdjursskötselns område av de kemiska
försöksanstalter, som inrättades hos
Lantbruksakademien (fr. 1856) och vid Ultuna
lantbruksinstitut (fr. 1860), men år 1877 beviljades
12,000 kr. statsanslag till understöd av 4 för
kontrollanalyser särskilt avsedda kemiska
stationer för jordbrukets och
näringarnas behov, för vilkas
upprätthållande för övrigt vederbörande
hushållningssällskap eller landsting skulle svara.
Reglemente för dem utfärdades samma år.
Dessa 4 första stationer inrättades i Skara,
Halmstad, Kalmar och Västerås. År 1882
beviljades anslag till ytterligare 3 stationer i
Örebro, där redan ett av enskild person inrättat
kontroll-laboratorium sedan år 1880 understötts
av hushållningssällskapet, i Härnösand, där
hushållningssällskapet år 1879 anordnat ett
dylikt, samt i Jönköping. År 1889 ökades
statsbidraget för varje station till 4,000 kr.
Anstalterna blevo genom förnyat reglemente
1888 skyldiga att ställa sig till efterrättelse
föreskrifter av Lantbruksakademiens
Förvaltningskommitté, vilka ock utfärdades 15/2 1889.
1889 ställdes de kemiska stationerna under
inseende av den då nyinrättade
Lantbruksstyrelsen. År 1899 inrättades en 8:e station i
Visby, varjämte den år 1895 inrättade kemiskt
växtbiologiska anstalten i Luleå även skulle
verka som k. Instruktionen för stationerna
har förnyats 8/s I^95, 1/a 1900 och 18/6 1906
med ändring 1/9 1917. Sistnämnda instruktion
innehåller bestämmelser om de metoder, som
skola användas vid undersökning av
gödsel-och fodermedel, mjölk- och mejeriprodukter
samt arsenikhalt.
Jämte de 9 statsunderstödda kemiska
stationerna finnas vid Alnarp, Ultuna, i
Kristianstad och Norrköping av vederbörande
hushållningssällskap men ej med statsmedel
understödda laboratorier, vid vilka kontrollanalyser
utföras efter av sällskapen fastställda taxor.
Kemiska växtbiologiska anstalten i Luleå,
inrättad år 1894, har utom sin verksamhet som
kemisk station även ledningen av
försöksväsendet och arbetet för jordbrukets främjande
i Norrbottens län, samt lämnar genom sina
jordbrukskonsulenter råd och upplysningar
åt länets jordbrukare i dikning, gödsling och
jordens indelning i ordnad växtföljd,
anläggning av gödselstäder, kreaturs uppfödning och
utfodring, uppgörande av dikningsplaner,
byggnadsritningar m. m.
Keratin, hornämne. Se Äggviteartade
ämnen.
Kikärt, Cicer arietinum L., en i varma länder
och även i Sydtyskland odlad baljväxt med
blåsformigt uppsvällda baljor och kantiga
ärtliknande frön med ett spetsigt utskott.
Ärtorna användas i Sydeuropa till
människoföda och till gödning av höns, hela växten som
grönfoder. Har undantagsvis införts till
Skandinavien till kreatursfoder, men påstås
egendomligt nog hava föranlett förgiftning.
Kil. Se Virkesdrivning.
Kina, Kinin. Se Alkaloid.
Kind. Se Huvud.
Kinning. Se Flottning.
Kinnkedja. Se Betsel.
Kirskål. Se Kväller.
Kiselsyra, en oorganisk syra, bestående av
de enkla ämnena kisel och syre. I fri form finnes
kiselsyreanhydrid, Si02, bildande stenarten
kvarts, som ingår som beståndsdel i de
vanliga urbergarterna granit och gnejs och efter
dessas förvittring bildar kvartssand. Av
sammankittad sand bildad sandsten består även
till större delen av kiselsyra. De flesta andra
urbergets stenarter utgöras av kiselsyrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
