Lantmannens uppslagsbok / 630 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolhydrat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I praktiken användes följande på deras
fysiologiska och kemiska egenskaper grundade
gruppindelning:

I. Sockerarter, lösliga i vatten,
kristalliserbara, söta.

a. Enkla sockerarter,
monosackarider. Hit hörande föreningar äro
dels hexoser, d. v. s. innehålla 6 kolatomer,
dels pentoser med 5 kolatomer. Till de
förra höra de i naturen allmänt förekommande
druvsocker (glykos, dextros) och
fruktsocker (fruktos, lävulos) och några andra
sockerarter utan praktisk betydelse, samtliga
med sammansättning motsvarande formeln
C₆H₁₂O₆. Den blandning av frukt- och
druvsocker, som erhålles vid invertering av
rörsocker, som är en anhydrid av båda, kallas
invertsocker. Hexoserna kunna i regel
undergå alkohol jäsning. Av pentoser, med
formeln C₅H₁₀O₅, finnes ingen fri i naturen, utan
de äro av betydelse endast som ingående
beståndsdelar i vissa sammansatta kolhydrat;
se nedan.

b. Dubbla sockerarter,
disackarider, med formeln C₁₂H₂₂O₁₁, d. v. s.
2 molekyler monosackarid — 1 vatten. De
kunna överföras (hydrolyseras, inverteras) till
de monosackarider, av vilka de äro en
sammanslutning. De viktigaste äro:

Disackarid:	Sammansatt av monosackarider:
Rörsocker (sackaros)	Druv- och fruktsocker
Maltsocker (maltos)	2 mol. druvsocker
Mjölksocker (laktos)	Druvsocker o. galaktos

c. Tredubbla sockerarter,
trisackarider; C₁₈H₃₂O₁₆, vartill hör raffinos,
en i betmelass och vissa frön m. m. funnen, icke
söt sockerart. Om sockerarterna se vidare i art.
Socker.

II. Stärkelsearter, hexosaner eller
polysackarider, d. v. s. en flerdubbel
sockermolekyl, (C₆H₁₀O₅)_n • H₂O, äro organiserade
eller formlösa, ej kristalliserbara, ej söta och ej
direkt jäsbara k., vilka utgöra
reservnäringsämnen i växterna och (glykogen) hos djuren.
Hit hör a) stärkelse (se d. o.), som
består av olika ämnen och av olika slag bos olika
växter och vars huvudmassa färgas mörkblått
av jod; b) dextrin (se d. o.), varmed
betecknas lösliga mellanprodukter mellan
stärkelse och maltsocker, som uppstå vid den förras
hydrolys; och c) glykogen eller
leverstärkelse (se d o.), vilka samtliga vid
hydrolys övergå över maltos till druvsocker;
samt d) inulin, som färgas gult av jod och
lävulin m. fl., vilka förekomma i
jordärtskockans m. fl. korgblomstriga växters stam-
eller rotknölar och vid hydrolys giva
fruktsocker.

III. Pektinämnen, gummi och
växtslem, äro hos växterna förekommande
formlösa, i vatten slemmigt lösliga eller
(växtslem) svällande ämnen, som i allmänhet
utgöra sammanslutningar av pentoser (se ovan).
Pektinämnen äro geléartade beståndsdelar i
cellväggarnas mittlager och förekomma lösta
i växtsafter, varur de kunna utfällas i gelé^
form. Gummi och växtslem äro avsöndringar
från sjuka eller sårade vävnader i äldre
växtdelar.

IV. Cellulosa kallas i vatten och
flertalet andra lösningsmedel olösliga
polysackarider, vilka bilda huvudmassan av
växtcellernas väggar. Jämte egentlig cellulosa, som löses
i kopparoxidammoniak och färgas blå av
klorzinkjod samt med svårighet hydrolyseras
och därvid giver druvsocker, föres hit ett antal
ämnen, som hydrolyseras ungefär lika lätt
som stärkelse och därvid giva upphov till
monosackarider. Bland dessa märkas
lavstärkelse (likenin), som bildar lavarnas cellväggar
men till sina egenskaper liknar stärkelse och
vid hydrolys giver druvsocker, samt
pentosaner, som ingå i cellväggarnas
beståndsdelar hos högre växter och vid hydrolys giva
pentoser. Bland pentosanerna märkas
xylan, även kallat vedgummi eller
halmgummi, som utgör en avsevärd del av vedens
och förvedade bast cellers väggsubstans.
Därjämte innehålles i cellväggarna även s k
inkrusterande ämnen, vedämne (lignin),
korkämne (suberin) och kutin,
överhudcellernas hudlager, vilka äro högre syrsatta
än cellulosa (oxicellulosor).

Vid foderanalysen angivas
vattenlösliga och lätt hydrolyserbara k som kvävefria
extraktämnen, de vid analysen icke upplösta
som växttråd. Se Foderanalys.

I växterna bildas k. (antagligen först
glykos), under inverkan av solljuset vid närvaro
av bladgrönt, genom assimilation av kolsyra
och vatten, och sprides i växten i form av
druvsocker. Detta förbrännes till en del vid
andningen till kolsyra och vatten och användes
delvis för bildning av övriga organiska ämnen,
som sammansätta cellväggarna och
cellinnehållet. En del, som ej för tillfället behöves för
växternas livsprocesser, avsattes i förråd som
upplags- eller reservnäring (stärkelse, socker,
hemicellulosa). En annan del utsöndras som
fruktsocker, pektin, gummi, växtslem
Flertalet av dessa sekundärt bildade ämnen uppstå
genom ovan nämnda anhydridiska
sammanslutning och upplösas åter, då de skola flyttas
i växten och användas för livsverksamheten,
framför allt till druvsocker, växternas
transportform för kolhydraten.

Djuren upptaga ur födan, särdeles den
vegetabiliska, k., av vilka de mer sammansatta
vid matsmältningen överföras till enkla
sockerarter. Vid fodrets smältning undergå k. även
jäsningar ss. mjölksyre- och metan jäsning;
vid den förra bildad mjölksyra kan upptagas
och tillgodogöras som näring, ehuru den som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>