Lantmannens uppslagsbok / 646 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koppar - Koppelbruk - Koppling

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

under bildning av grön ärg (basiskt karbonat),
och likaså angripes koppar av organiska syror
och fett, ammoniak och ammoniumsalter,
varvid bildas gröna salter; salpetersyra
(mässings- l. skedvatten) löser k. lätt, svavel- och
saltsyra däremot ej vid vanlig temperatur.
Het koncentrerad svavelsyra löser k. under
bildning av koppar-sulfat (blåvitriol). Ur
lösningarna utfälla kali-, natron- och
kalciumhydrat och karbonat gröngult kopparhydrat
eller karbonat, under det ammoniak giver
högblå lösningar av
kopparammoniumdubbel-salt.

K.-metall har på grund av sin beständighet
och goda ledningsförmåga stor användning
till elektriska ledningar, ångpannetuber,
taktäckning, till destillations- och kokkärl m. m.
På grund av faran för bildandet av giftiga
salter böra k.-kärl ej användas till kokning eller
förvaring av födoämnen, som innehålla syra
eller som surna. Däremot kunna blankskurade
kopparkärl utan fara användas för
uppvärmning av icke sura vätskor, t. ex. till ostkar.
Kokning av grönsaker i oförtenta kopparkärl,
för att de skola få grön färg, är således
olämplig. För att få tätt gjutgods ävensom för att
få metall med olika hårdhetsgrader smältes k.
tillsammans med andra metaller till legeringar,
vilka hava långt större användning än ren k.
(se Metall). Med arseniksyrlighet bildar k.
gröna salter, vilka användas som färgämne
och desinfektionsmedel (se Insektdödande
medel, kejsargrönt).

K.-salter. Av koppars salter äro de
lösliga, vilka hava blå färg, giftiga för både växter
och djur. De äro på grund av sin giftverkan
på svampar och bakterier utmärkta medel att
konservera trä och bekämpa svampsjukdomar
hos växter. Härtill användes företrädesvis
k.-vitriol (blåvitriol, k.-sulfat,
CuS0₄),ett kristalliserande blått salt, som lätt
löses i vatten och som, då det genom
upphettning förlorar kristallvatten, antar vit färg.
För att mildra dess giftverkan på den av
svampsjukdomen angripna växten användes vid
besprutning av växter med utslagna blad
lösningar, i vilka k. utfällts som olösligt hydrat. (Se
Avsvampning, Bordeauxlösning).                H. J. Dft.

I veterinärmedicin användes
företrädesvis sulfatet, invärtes som kräkmedel
för svin, hund och katt samt som motgift
mot fosforförgiftning. Utvärtes användes såväl
sulfatet som acetatet som lindriga frätmedel
mot strålröta, svallkött och inkar samt i
utspädda lösningar mot inflammation i ögats
bindehinna.                P. E.

Koppelbruk är ursprungligen en nordtysk
beteckning för ett skiftesbruk, vars särskilda
sädes- och fleråriga vallskiften lågo åtskilda
genom gravar och pilbevuxna vallar såsom
hägnad (koppel). I svenskt språkbruk
användes ordet att beteckna en växtföljd, ett
skiftesbruk med fleråriga vallar, t. o. m. då dessa som
i det vanliga 7-skiftesbruket få ligga blott 3
år. På senare tid har i stället börjat användas
beteckningen sädes-gräsbruk eller
sädesvall-bruk (jfr Växelbruk).

Muffkoppling.

Skivkoppling.

Koppling. Fast förening av 2 axlar
i en linje sker vanligen antingen medelst en
över båda axeländarna trädd muff, som
är fäst genom en krysskil nied spår i både
muffen och axeländarna, eller ock medelst på
axeländarna fastkilade skivor, som förenas
med varandra genom skruvbultar. För att
lätt kunna lossas är muffen ofta delad i 2
hälfter, som med skruvar fästas vid varandra,
hylskoppling. — Som lösbar k.,
där den drivna axeln skall kunna lätt till- och
frånkopplas den drivande axeln även under
gången, användes vanligen tand- eller
klokoppling, som består av 2 skivor,
vardera försedd med mot varandra svarande
tänder och anbragta på var sin axelände, den
ena fast, den andra förskjutbar. Då en k. skall
överföra rörelsen blott framåt men ej vid
backgång, göras tänderna sneda på ena sidan, så
att de blott vid framåtgång gripa i varandra
men vid backslagning komma ur ingrepp. Om
rörelsen skall överföras i båda riktningarna
användas raka klor. — På självavläggande

Klokoppling.

Spärr i slåttermaskins hjulnav.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>