Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kycklinguppfödning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
688
blad (skillnad från åkersenap, varmed den ofta
förblandas), förekommer allmänt i hela landet
som ogräs i vårsådda åkrar. Den mognar delvis
före säden och kan då lätt självså sig samt
sprides för övrigt med dåligt rengjort utsäde. Fröt
bibehåller liksom hos flertalet arter av denna
familj länge sin grobarhet och kan länge ligga
i jorden med bibehållen grobarhet. Motarbetas
som annat fröogräs genom användning av rent
utsäde samt genom trädning och häckning,
varigenom kvarliggande frö lockas att gro och
de uppkomna plantorna förstöras, samt genom
besprutning med 15—20 % järnvitriollösning.
Se Besprutning, Ogräs.
En närstående art, B. rapa L., anses
möjligen härstamma från åkerkål och odlas i
flera former, nämligen dels röva, B. r.
rapifera med köttigt uppsvälld rot, dels r o
v-r a p s, B. r. olei†era, med fast, ej köttig rot
(se Raps, Röva). Denna art utmärker sig
. genom rent gröna blad, de först framkommande
tydligt, de senare glest håriga eller glatta. En
annan närstående art, B. napus L., med alla
bladen glatta, blågröna, har motsvarande
former, kålrot, B. n. rapifera, och k å 1 r a p s,
B. n. olei†era. Denna art finnes sällsynt
vildväxande å Gottland och i en del andra trakter
vid östersjön och kallas vanligen G o
11-landsrova.
Trädgårdskål, B. oleracea L., vars
stamform finnes vild vid Frankrikes och
Englands kuster, och som sedan gammalt odlats som
trädgårdsväxt, utmärker sig därigenom, att
de nedre bladen äro skaftade, de övre i det
närmaste oskaftade samt blomsamlingen
utdraget klasformig. Denna art har under
odlingens inverkan utbildats i en mängd delvis
mycket olika former, som pläga sammanfattas
i följande grupper.
a. B 1 a d k å 1, B. o. acephala DC, med fritt
utstående blad. Hit höra de högvuxna p a 1 m-,
k o- eller jättekålsorterna,
kruskål med krusiga blad, i en mängd olika
färgskiftningar: grönkål, rödkål, blåkål och
brok-bladiga sorter, f j ä d e r k å 1, samt
brys-s e 1- eller rosenkål med små till
blomhuvuden förändrade knoppar i blad vecken.
b. Huvud k ål B. o. capitata L., med
bladen kupiga, omslutande varandra, bildande
ett tätt slutet huvud i spetsen på den
outvecklade stjälken; hit höra dels sorter med toppigt
huvud, spets- 1. sockertoppskål,
dels med runda huvud, v i t k å 1, med
utvändigt gröna, inuti blekta huvud, och rödkål,
med blåröda huvud.
c. S a v o j k å 1 1. virsing, B. o,
sa-bauda L., 1. bullata D.C., lik föregående, men
bladen äro skrynkligt gropiga.
d. Blomkål, B. o. cauliflora D.C. 1.
botrytis L., bildar redan första året
blomställning, som blir ett monstruöst uppsvällt blom-
huvud. Sorter med glesare huvud kallas
broccoli eller sparriskål,
e. Kålrabbi, B. o. gongylodes L., med
nedre delen av stjälken uppsvälld till en över
jordytan stående knöl (»ovanjordskålrabi») (se
Kålrabbi.)
Odling. Kål går bäst till på en föregående
höst starkt gödslad lerjord, som väl bibehåller
fuktigheten. Plantor uppdragas vanligen i kall
eller halvvarm bänk, dels för att förlänga
växt-tiden, dels för att skydda dem för
insektangrepp. I Skåne förekommer sådd av vitkål
även direkt på kalljord. Sådden sker i regel i
april, ungefär 6 veckor före utplanteringstiden,
i rader med 5 cm. mellanrum och helst med 2.5
cm. mellan varje frö för att göra skolning
obehövlig, vilken eljes blir nödig, om ej plantorna
skola bliva för svaga. Sedan plantorna
uppkommit, gives dem rikligt av ljus och luft och
nödig fuktighet, men genom grundliga
vattningar, aldrig genom spritning, som lätt
föranleder röta (»svartrötter»). Luftningen ökas,
och när vädret tillåter det, avtagas fönstren
för att härda plantorna före utplanteringen,
som vanligen sker i början av juni. Plantorna
sättas helst i förband på för de olika sorterna
lämpligt avstånd: för bryssel- och blomkål
50—60, huvudkål minst 60 cm. Vid
planteringen vattnas grundligt, vilket vid behov förnyas
under närmast följande veckor.
Gödselvattning under sommaren är särdeles fördelaktig,
likaså kupning. Under sommaren bortrensas
ogräset noga. Blomkålshuvudenas vita färg
bevaras genom att blad nedvikas över dem.
Skörden av blomkål passas noga, så snart
huvudena nått lämplig utveckling. Vitkål
skördas, innan starkare köld inträffar, varemot
blad- och brysselkål vanligen lämnas kvar att
skördas under vintern i mån av behov.
Blomkålsplantor inplanteras med fördel i jordbädd
i källare eller i kallbänk för att fullborda
huvudenas tillväxt. Vitkål förvaras över vintern
oputsad i sval källare eller i halm- och
jordtäckt stuka.
Kålfjärilar, Pieris, äro vita, med främre
vingspetsarna och ofta ett par diskfläckar svarta.
Den största’ arten, kålfjärilen, P.
brassicœ L., har gulgrön, starkt svartprickig
larv. Rov- och rapsfjärilarna, P.
rapœ L. och P. napi L.. som äro mindre, hava
enfärgade, gräsgröna larver. De utbilda ett par
generationer årligen och förekomma stundom
i sådan mängd, att de göra betydande skador
på kål och närbesläktade växter.
Arsenikgifter, helst försatta med gelatin (25 g. per
100 1. vatten) för att giftet skall häfta vid
kålbladen, äro mycket verksamma men kunna
naturligtvis ej sprutas på delar, som skola
användas till föda. I regel kan man skydda
plantorna genom plockning av larverna, om
detta sker, medan djuren äro unga, då de
vanligen sitta koloni vis på enstaka plantor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
