Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kycklinguppfödning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
689
[Kålfjäril.
a Hane, b larv, c puppa.
Kålfluga, Chortophila brassicæ Bouché, en
övervägande askgrå art, något mindre än
husflugan, lägger på högsommaren på
kålplantornas stjälk eller på marken intill den smala,
långsträckta, snö vita ägg. Larverna tränga
ned i marken till roten, på vilken de sedan leva
och göra skada, på olika sätt hos olika
värd-plantslag. På huvud- och blomkål avskalas
rotens barklager, men i kålrötter och rovor
gnaga sig larverna in och genomminera dem,
så att de ruttna. På eftersommaren och hösten
gå larverna ut i jorden och förvandlas till
ovala, bruna puppor. Kålflugan är hos oss
ytterst allmän och gör stor skada, särskilt på
rotfrukterna. Rotfrukterna böra ej sås på
eller nära ett nyligen härjat fält. Ju tidigare
sådd och gallring sker, desto större
motståndskraft få plantorna. Angripen tidig kål vissnar
lätt De angripna plantorna böra då försiktigt
upptagas, roten sköljas i t. ex. lysolblandat
vatten och växtplatsen begjutas med t. ex.
lut eller gödselvatten. Plantorna kunna i viss
grad skyddas genom att vid planteringen
omgivas med en till marken tryckt skiva av tj
är-papp. Svårt angripna rotfruktsplantor böra
tidigast möjligt upptagas och de larvfyllda
och ruttna rötterna oskadliggöras. Lindrigt
skadade rötter kunna utan olägenhet
vinter-förvaras. A. T—n.
Kålfly, Mamestra brassicce L., en nattfjäril
med brunaktigt gulgrå framvingar och
svartgrå bakvingar, 35—40 mm. långa larver, som
äro gröna eller på ryggen ljust rödbruna med
svaga, mörka, sneda streck och längs sidorna
en m. 1. m. tydlig gul linje. Leva på
eftersommaren på kål växter m. fl. Gömma sig om
dagarna inuti vitkåls- och blomkålshuvudena.
Några andra åtgärder än plockning torde icke
kunna ifrågakomma. A. T—n.
Kålgallvivel, Ceutorrhynchus] pleurostigma
Marsh., är en liten, klumpig skalbagge med
lång snabel, både ovan och under vitfjällig (jfr
Rapsvivel). Larven lever inuti vanligen
ärtstora gallknölar på rötter av åtskilliga
kålväxter. Förekommer sparsamt i vårt land och
gör någon avsevärd skada blott då den angriper
unga plantor. A. T—n.
Kål mal, Plutella maculipennis Curt., är
något litet större än en klädesmal, med
fram-vingarna vanligen svartgrå med ett vitt eller
brungult, vågigt band längs bakkanten.
Larven är grön, fullvuxen omkring 10 mm. lång.
Den är ett svårt skadedjur på korsblommiga
växter av alla slag, ej minst på rovor och
kålrötter. Larverna angripa företrädesvis
»hjärtskottet» på unga plantor men leva på äldre
plantor mest på undersidan av bladen. De
förpuppas inom vita, spolformiga kokonger på
bladens undersida, helst i nervvinklarna. Bilda
ett par|generationer årligen. Vid masshärjning
användas med fördel arsenikmedel (se
Kålfjäril), övergödsling och sen gallring bidraga
till att inskränka skadegörelsen. A. T—n.
Kålmask. Se Kålfjärilar.
Kålmott, Pionea for†icalis L., en småfjäril
med gula vingar, de främre med 4 snett
löpande, bruna tvärband, svärmar i maj och
augusti och lägger då ägg på korsblommiga
växter. Larven, som är övervägande grön,
glest beströdd med små, svarta vårtprickar och
blir omkr. 20 mm. lång, gör ibland rätt svår
skada på kål växter. Bekämpas med
arsenikmedel (se Kålfjärilar). Pupporna övervintra
i jorden, varför djup grävning eller plöjning
kan bidraga till att minska parasitens
förekomst. A. T—n.
Kålrabbi, B. oleracea L. /. gongylodes L.,
en form av trädgårdskål med nedre delen av
stjälken köttigt uppsvälld. Odlas i flera sorter,
på ungefär samma sätt som kålrötter. För
tidigaste skörd uppdragas plantor, först i
varm, sedan i kall bänk, för utplantering på
kalljord, men sedan kan sås på fritt land
upprepade gånger ända fram till midsommar.
På detta sätt kan man under sommaren hava
denna snabbvuxna ersättning för de egentliga
rotfrukterna. Plantorna kräva 20—30 cm.
avstånd. Är smakligast, innan knölen nått
större storlek än omkring 6 cm. En mycket
storvuxen sort, s. k. strunkkraut, har
med fördel odlats till kreatursfoder, vartill
den, ss. mycket okänslig för frost, kan skördas
under vintern (Låntbr.akad. Tidskr. 1872. 65).
(G. L—d.) H. J.Dft.
Kålrot, Brassica napus L., anses härstamma
från den vilda gottlandsrovan (se Kål). Den
anses hava tagits i odling först under 1700-talet,
och de utländska beteckningarna (swedes,
rutabaga) tyda på att åtminstone vissa sorter
härstamma från Sverige. K. är snarlik rovan
men skiljer sig från denna genom att alla bladen,
även de först framkomna, äro glatta, blågröna,
44—213320. Lantmannens uppslagsbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
