Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mjölkprovning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestämma, om surheten är så hög, att mjölken ej tål
pastörisering. Vanligen titreras med
natronlut av bestämd styrka (1/4 eller 1/10 normal) och
fenolftalein som indikator. Halten av syra
plägar uttryckas i Thörnergrader,
motsvarande antalet cm3 tiondelsnormal
natronlut som åtgå för neutralisering av 100 cm3
mjölk.[1] Soxhlet-Henkel grader angiva
motsvarande antal cm3 1/4 normal natronlut.
3. Enzymreaktioner ha till syfte
att bedöma dels bakteriehalten, dels
upphettningsgraden hos pastöriserad mjölk.
a. Reduktasprovet grundar sig på
att avfärgningen av vissa färgämnen genom
reducerande ämnens inverkan, blir hastigare,
i samma mån bakteriehalten stiger. Således
avfärgas metylenblått av frisk mjölk först på
8—12 timmar, medan detta i starkt
bakteriehaltig mjölk kan ske på några få minuter. En
avmätt mängd (20 cm3) mjölk blandas med
0.5 cm3 av en svag alkoholisk lösning av
metylenblått, varefter blandningen får stå vid
38—40° värme. Om avfärgning sker inom en 20
min., innehåller mjölken minst 20 miljoner
bakterier per cm3 och anses mycket dålig,
men däremot mycket god och hållbar, om den
är oförändrad efter 5 1/2 timmar.
Mellanliggande avfärgningstider beteckna medelgod
och tämligen dålig kvalitet.
b. Katalasprovet. Enzymet
katalas, som sönderdelar vätesuperoxid under
frigörande av syre, bildas dels av de vita
blodkropparna (leukocyterna), som alltid finnas
i mjölk, dels av mikroorganismer. 15 cm3
mjölk blandas med 5 cm3 av en 1-proc.
vätesuperoxidlösning och hålles i ett slutet och
graderat rör vid 22° värme. Om den därvid
utvecklade syrgasens mängd överstiger 2 cm3,
anses mjölken vara av abnorm beskaffenhet.
Provet användes för undersökning av enskilda
kors mjölk, men är mindre lämpligt än
reduktasprovet för bedömande av mängden bakterier,
emedan katalas bildas ej blott av sådana utan
även av leukocyter, som i större mängd övergå
i mjölken vid juversjukdomar.
c. Storchs prov. Mjölk innehåller
ett enzym, peroxidas, vilket befordrar
överförandet av syre från per oxider (ex.
vätesuperoxid) till lätt oxiderade kroppar. Detta
enzym förstöres vid upphettning till 78—8o°.
Härav begagnar man sig för att kontrollera,
om mjölk upphettats till dessa eller högre
värmegrader (t. ex. kokats eller pastöriserats).
5 cm3 av mjölken försättes efter uppvärmning till
35° i ett provrör med en droppe 1 %
vätesuperoxid och därefter med 2 droppar 2 %
parafenylendiamin. Blandningen skakas, och om den
därvid under 1 minut förblir ofärgad, har
mjölken varit upphettad till minst 80°. En starkt blå
färg visar, att uppvärmningen ej gått över 78°
och en svagare blåfärgning antyder en
upphettning mellan dessa gradtal.
4. Jäsningsprov. Ett mjölkprov, helst
120—140 cm3, fylles på ett (ex. genom
sköljning med het sodalut) noga steriliserat
provrör och hålles under 12—24 timmar vid 38—40°
värme. Om mjölken efter denna tid är
oförändrad, är den fullt normal och frisk. Om
provet jämnt löpnat genom hela sin massa och
har rent sur lukt, visar det, att mjölken ej var
nymjölkad, men då mjölksyrebakterierna
förhärska, hava de skadliga bakterierna satts ur
verksamhet och mjölken är av god
beskaffenhet. Om åter mjölken koagulerat ojämnt och
vassle avskilts, har den antagligen ej behandlats
med önskvärd renlighet, och om tillika
gasblåsor utvecklas och lukten är dålig, är mjölken,
otjänlig till föda och beredning av
mejeriprodukter. Jäsningsprov användes i synnerhet
i ostmejerier för att undersöka enskilda
leverantörers mjölk.
Enligt Orla-Jensens förslag förenas
reduktas-och jäsningsprov till ett
jäsningsreduktasprov, som utföres vid jäsningsprovets
värmegrad, 38—40°, men under 24 timmar.
Det sammansatta provet giver sålunda på en
gång upplysning om det relativa antalet,
bakterier och om arten av de förhärskande bland
dem.
5. Trommsdorffs leukocyt-prov
tjänar att utröna antalet av leukocyter i
mjölken. Ett prov av mjölken centrifugeras
i ett rör utdraget i ett kapillärrör, i vilket då
samlas de fasta delarna, till stor del bestående
av leukocyter. Om bottensatsen överstiger
ett märke, motsvarande 0.1 vol.proc, kan
juverinflammation misstänkas. Provet
användes för undersökning av enskilda kors
mjölk.
B. Undersökning om förfalskning
av mjölk. Mjölk förfalskas
huvudsakligen antingen genom att utspäda den med
vatten eller skummjölk eller ock genom partiell
skumning eller genom att undantaga den sist
urmjölkade, fetaste mjölken. Genom
bestämning av mjölkens fetthalt kan i allmänhet ej
dylik förfalskning bevisas, emedan ju fetthalten
i oförfalskad mjölk kan växla högst betydligt.
Ej heller genom bestämmande av mjölkens eg.
vikt kan vare sig utspädning eller skumning
säkert påvisas, emedan mjölkens eg. vikt
växlar och de förändringar däri, som utspädning
med vatten och med skummjölk (eller
skumning) medföra, gå i motsatt riktning, så att den
sänkning av eg. vikten, som utspädning med
vatten medför, kan motverkas genom
skumning. Genom jämförelse av ett mjölkprovs
eg. vikt och sammansättning med motsvarande
för normal mjölk kan emellertid med rätt stor
visshet avgöras, om förfalskning föreligger eller
ej. Normal mjölks halt av torr ämne i
förhållande till fetthalt och egentliga vikt kan
beräknas efter den i art. Mjölk anförda
Fleisch-manns formel och växlar sålunda hos enstaka
kors mjölk.
| eg. vikt | 1.029—1.034 |
| fettproc. | 2.5—4.5 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
