Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mjölksocker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
797
avsättningen av de fasta ämnena och
avdunstning av vatten, varigenom kärnan blir fastare.
JSTär den nått vaxartad fasthet med omkring
35 % vatten och färgen blivit gulaktig, är den
guimogen, och därefter består
förändringen blott i uttorkning, tills fullmognad
inträtt, då vattenhalten i kärnan plägar efter
väderlekens torrhet vara 15—180 och stråt
fullständigt gult. Förbindelsen mellan kärnan
och moderplantan är nu död, axen bliva sköra
och brytas lätt, och frö eller sädeskorn
utfalla lätt samt bliva vid fuktig väderlek lätt
angripna av allehanda parasitsvampar, som
missfärga skalet. Säden eller fröt säges då vara
över- eller dödmoget.
En grönmogen kärna skrumpnar vid
torkning och lämnar en lätt och mindervärdig vara,
som har svag och snart försvinnande
groningskraft. Vid gulmognadens början är den i fröet
skeende omsättningen av näring från
transporttill viloformen ej avslutad, vilket visar sig
däri, att en avsevärt större del av de
kvävehaltiga ämnena ännu kan finnas som amider
och av kolhydraten som socker, än fallet är
i fullmogen kärna. Vid förmälning lämnar
guimogen säd låg kli- och hög mjölprocent,
men groningskraften har ej ännu nått sin fulla
höjd, utan eftermognad behöves, innan dylik
kärna användes till utsäde. På grund härav
kan skörden av säd, som skall användas till
föda, utan skada ske vid gulmognad, och bör
då börja för att medhinnas, innan säden blivit
övermogeh, då den är mer utsatt för spill och
skada av väderleken. Till utsäde bör däremot
grödan lämnas till fullmognad. Ej ens då äro
emellertid de inre omsättningarna i fröet
avslutade utan fortgå även under ef ter mognaden.
H. J. Dft.
Eftermognad 1.
groningsmog-n a d. Vid tiden närmast efter skörden och
ofta längre eller kortare tid framåt gro
spannmåls- och frö varor till större 1. mindre del
mycket långsamt, vare sig i groningsbädd eller
i åkern, och kunna i veckor eller månader ligga
friska och svällda utan att gro. Vid lämplig
lagring ökas groningsförmågan för att slutligen
närma sig eller uppnå det normala. Denna
ökning av groningsförmågan betecknas
efter-eller groningsmognad (väl att skilja från
skörde-mognad) och synes bero på en förändring
särskilt av skalets vävnader därhän, att detta
blir mer genomsläppligt för luften. Om skalet
avlägsnas eller såras, inträder merendels hos
skördemogna kärnor groningen i normal tid.
(Se Walidén i Sveriges Utsädesförenings
tidskrift 1910.)
Den tid, som behövs för den fulla
groningsmognadens inträdande, växlar mycket,
beroende på olika omständigheter, ss.:
a. Väderleken, särskilt under
mognads-och bärgnings tiden. Efter regniga och kalla
eftersomrar och höstar med regnigt
bärgningsväder åtgår mycket längre tid för gronings-
mognadens inträdande än under normala
årgångar, b. Klimatet: ju nordligare
produktionsort, desto långsammare blir i regel
groningsmognaden. c. Skördetid: ju
senare mognadstiden inträder, desto
sannolikare är längre ut dräkt av groningsmognaden,
d. Sortegenskap: inom samma
sädesslag finnas sorter, som i regel eftermogna raskt,
andra långsamt, ss. t. ex.
rask eftermognad långsam eftermognad
gullkorn prinsess- och cheva-
lierkorn
Thulevete solvete
gullregn- och Ligowo- seger- o.
Propstejer-havre havre
e. Sädens fuktighetshalt: ju
torrare säden är vid skörden och ju fortare
vattenhalten nedbringas, desto fortare
inträder groningsmognaden. Hos en fuktig vara
inträder den långsamt.
Betecknande för groningsomogen vara är
dess känslighet för yttre förhållanden vid
groningen, ss. vattentillgång och temperatur och
groningsbäddens förmåga att reglera den förra.
Sålunda gror sådan vara bättre vid 10-—150 än
vid 200, bättre vid måttlig än vid stor
fuktighet, bättre i jord än i pappersbädd. Snabbaste
resultat nås, om kärnorna skalas eller
överskäras (jfr Groning).
Groningsmognaden är en faktor, som man
bör räkna med vid bedömandet av en
utsädesvaras värde. I samma mån groningsmognaden
är mindre god, är säden känsligare för de yttre
groningsvillkoren och uppstår risk för ojämn
groningshastighet och uteblivande av groning
hos en större eller mindre del kärnor.
Olägenheterna härav äro givetvis mest kännbara vid
höstsäden, särskilt vetet, där det ju är av stor
vikt, att groningen sker snarast möjligt, och
där dessutom ofta så kort tid finnes för
efter-mognaden. Vårsäden här däremot hela tiden
från höst till vår för denna process, men dock
är ej vid vårt nordiska utsäde sällsynt, att en
och annan sort vid tiden för vårsådden ej nått
full groningsmognad. Detta inträffar t. ex.
ofta med vårvete.
Anlag för sen groningsmognad
är således en mindre önskvärd egenskap hos
utsäde, men den erbjuder i annat avseende den
fördelen, att den under regniga höstar innebär
ett verksamt skydd mot groning i axen. De
senare groningsmogna sorterna stå sig därför
under sådana förhållanden bättre än de tidigt
groningsmogna. J. N. W.
Mohär. Se Hirs.
Mohrenkopf. Se Färg 2, a: Stickelhåriga.
Mojord. Se Jord, Mo.
Molasin. Se Melassfoder.
Molge. Se ödla.
Molinia. Se Blåsene.
Molva. Se Torsk.
Monbretia, hybrida cyocosmiœfolia Hört., är
en lökväxt, som uppkommit genom korsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
