Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mullbär ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u?,
Sjukdomsorsaken är ett smittämne, som
dock ännu ej kunnat påvisas (s. k.
ultra-visibelt). Inkubationstiden är 2—7 dagar.
Smittämnet förekommer företrädesvis i
blåsornas innehåll och i flytningen från munnen.
Smittan sprides ytterst lätt från djur till
djur men även på många andra sätt, ss. genom
personer, som varit i beröring med sjuka djur
(kreatursskötare, slaktare,
kreatursuppköpare m. fl.), eller genom djur, som utan att själva
angripas föra smittan med sig från gård till
gård (hundar, kattor, råttor, duvor och andra
fåglar), ävensom genom föremål, som
upptagit smittämnet, ss. mjölkkärl från smittad
ladugård, fodermedel, säckar och annat
förpackningsmaterial från land, där sjukdomen
förekommer.
M. o. k. är visserligen i och för sig ingen
särdeles farlig sjukdom, då hälsan ofta kan
återställas inom 1—2 veckor och dödsprocenten
bland vuxna djur i vanliga.fall knappast
överstiger 1/8 %, men på grund av dess stora
smittsamhet, som gör att den på kort tid kan sprida
sig över stora områden, samt den starka
av-magringen och minskningen i
mjölkavkastning för lång tid framåt räknas den bland de
mest förlustbringande sjukdomarna.
M. o. k. är ej stationär i Sverige, men
smittan har tid efter annan införts hit, då
sjukdomen som farsot härjat i Danmark och
Tyskland, och har då uppträtt företrädesvis i
Skåne, men genom myndigheternas energiska
ingripande har en större utbredning inom
landet hittills kunnat hindras. Den tillhör de
sjukdomar, mot vilka särskilda åtgärder äro
föreskrivna mot såväl deras införande som
deras spridning inom landet. (Se Sjukdom,
Smittsam). Samtliga djur inom de angripna
besättningarna ha på statens bekostnad
ned-slaktats och stränga avspärrnings- och
desin-fektionsåtgärder vidtagits. (Se Desinfektion.)
Denna metod anses trots de stora kostnader
den-medför dock fortfarande lämpligast såsom
den mest verksamma för att hindra
sjukdomens spridning. Någon behandling av de
sjuka djuren kan under sådana förhållanden
ej ifrågakomma i vårt land. E. N—m.
Mumie. Se Fruktträdmögel.
Mun. Se Huvud, Matsmältningsorgan.
Munk. Se Damm: Fiskdamm.
Munlag 1. bett. Se Betsel.
Munläsa. Se Kramp.
Munstege kallas ett instrument, som är
avsett att hålla munnen öppen på djur vid
undersökning av munhålan. Den utgöres av två från
ett gemensamt skaft gaffelformigt utgående
järnstavar förenade genom två tvärgående
järntenar, som vid användningen skola vila
mot lanerna. Hos s. k. fasta munstegar äro
tvärstavarna fixa; mellanrummet mellan dem
bör då vara så stort, att man bekvämt kan
föra in handen därigenom. Bättre äro rörliga
m., hos vilka den undre tvärstaven genom
en skruv är rörlig, så att mellanrummet kan
förändras. En förändring av denna m. är
den Guntherska, vars tvärarmar äro försedda
med halvmånformiga, blyklädda plattor,
avsedda att vila mot framtänderna. Vid
användning av munstegar, som vila mot lanerna,
böra tvärstavarna omlindas med blånor eller
förses med gummiöverdrag till skydd mot
skada å tandköttet. E. N—m.
Mur. M. av naturlig sten.
Härför användes vanligen sprängd eller kilad sten
av oregelbunden, i vissa fall även regelbunden
form (huggen sten). Den oregelbundna stenen
bör dock hava två någorlunda plana byggytor
med skarpa kanter. Kullerstenar o. dyl., som
förekommer ute på fälten, äro därför icke
lämpliga för användning till murar, förrän de
genomgått någon bearbetning. M. av
oregelbundna stenar utföres dels såsom k a 11 m u r,
då fogarna få stå öppna och endast fogstrykas
ut- och invändigt, dels såsom bruksmur,
då fogarna fyllas med bruk. Då tuktad sten
användes, lägges den vanligen i bruk, men
detta blir dyrbart och förekommer sällan för
lantbruksbyggnader. Vid murningen skall
iakttagas, att goda förband erhållas. De
stenar, som därvid användas, böra hava goda
byggytor, som passa väl emot varandra. M.
av stenar med oregelbunden form utföres
sällan under 80—90 cm. tjocklek och lägges
av minst två block i bredd. För
sammanhållning av de yttre och inre blocken inlägges här
och var något större stenar (bindstenar),
vilka dock icke få gå igenom hela murens
tjocklek. I större fogar anbringas s. k. s k o 1,
men stenblock få icke underskolas utefter hela
sin längd. Mur av naturlig sten användes mest
för grundläggningsarbeten o. d., se
Grundläggning. För boningshus bör dylik mur icke
användas över första bjälklaget. Till
hus-djursstallar användas ofta gråstensmurar, men
efter nuvarande arbetslöner bliva de för dyra.
Då isoleringsförmågan hos gråstensmur icke
är särskilt hög, kan muren för höjande av
densamma utföras som hålmur, men blir
härigenom mindre stark. Kallmur får nästan
betraktas som hålmur; enär alla fogar inuti
muren stå öppna, isolerar den bättre mot
temperaturväxlingar än bruksmur. Till i muren
förekommande valv över dörr- och
fönsteröppningar användas väl tillhuggna kilformiga
stenar, över mindre öppningar kan läggas
ett långsträckt block. Murarnas tjocklek är
beroende av deras höjd och utförande; m. av
oarbetad sten kan icke göras smalare
upptill än 80—90 cm. Beträffande material jmfr.
Byggnadssten. Gjutmurar: För b
e-tongmurar hänvisas till Grundläggning.
Kalksandsmur, som användes mycket i
vårt land, särskilt för kreatursstallar, utföres
av släckt kalk och sand i proportionerna 1 del
kalk till 5—10 delar strid sand. Till massan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
