Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nötkreatursskötsel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8S9
mängd vid g. inskränkes därför vanligen till
det, som behöves för en god matsmältning, som
visar sig genom lagom fasta uttömningar.
Vid stark utfodring med saftfoder gives därför
sällan över 5—6, ofta blott 3—4 kg. hö eller
halm i dagsfodret åt ett stort djur.
Kraftfoder-mängden kan inskränkas till vad som behöves
för att komplettera utfodringens närings- och
äggvitehalt, för vuxna djur vanligen 2—4 kg.
om dagen. Då äggvitebehovet vid gödning
av vuxna djur är jämförelsevis litet, ligger
mindre vikt vid kraftfodrets äggvitehalt, men
då de äggviterika oljekakorna utgöra det mest
koncentrerade fodret och foderenheten i dem
stundom köpes fullt så billigt som i
annat köpfoder, samt de tillika äro begärliga
och aptitretande, användas de, särskilt då det
gäller att hålla uppe foderlusten, med fördel,
varigenom ock en kraftigare gödsel erhålles.
Vid gödning av ungdjur och mjölkande kor
kunna kakornas höga äggvitehalt behövas för
att fylla djurens större äggvitebehov.
Gödningens ekonomiska
resultat beror, utom av djurens beskaffenhet
och inköpspris och av utfodringen, i hög grad
på, hur långt den drives. Viktsökningen .är
störst i början, då den kan uppgå till över 2 kg.
om dagen per stort djur, men avtager
småningom så att den för samma djur mot slutet
kan nedgå till mindre än hälften och i medeltal
ej överstiger 1 kg. per djur och dag och för
8—-10 foderenheter. Den fortgående
kvalitetsförbättringen av köttet och ökad procent
slaktvikt kan emellertid göra även en mindre
viktsökning lönande. Väl gödda djur tåla också
bättre transporten. Tiden, när gödningen bör
sluta, beror därför även på marknadsläget,
varvid dock bör beaktas, att priset på väl
gödda djur växlar mindre än på mindre feta.
Inhemsk erfarenhet har visat, att
värdeökningen på grund av kvalitetsförbättringen ej
bör understiga 5 öre per kg., om gödningen skall
vara lönande, men bör uppgå till mer än det
dubbla. (N. H.) H. J. Dft.
Om mjölkkors utfodring, se d. o»
Nötkreatursstambok. Enligt K. reglem. för
nötboskapspremieringen av 15/6 1922 skola
genom Lantbruksstyrelsens försorg uppläggas
särskilda riksstamböcker över nötboskap av
olika raser, varjämte hushållningssällskap är
skyldigt att för den eller de raser (fjällras,
ayrshire och låglandsras), som inom sällskapets
distrikt få premieras, låta genom vederbörande
premieringsnämnd dels föra förberedande
avdelning till stambok, dels anmäla djur av ras,
för vilken riksstambok föres, till införande i
denna, dels föra stambok för sådan. ras, för
vilken riksstambok ej finnes. Inregistreringen
i stambok sker i samband med
nötboskapspremieringen (se d. o.) men kan ock ske vid
särskild uppvisning av djuren för nämnden;
handjur skall dock vara premierat enligt
gällande grunder. Besiktningen kan efter beslut
av hush.-sällskaps förv.-utskott verkställas av
premieringsnämndens ordförande ensam eller
av husdjurskonsulent, som är ledamot av
nämnden och deltagit i dennas arbeten under minst
5 år. Riksstambok finnes för Ayrshirerasen
från 1902, för låglandsras sedan 1920 och för
fjällras sedan 1922.
Nötkråka. Se Kråkfåglar.
Nötmask. Se Nötvivel.
Nötskrika. Se Kråkfåglar.
Nötvivel, Balaninus nucum L., en 10—12
mm. lång, grågul skalbagge med starkt
utdraget, snabellikt huvud. Larverna äro de bekanta,
vita, brunhuvade, omkr. 12 mm. långa
»nötmaskarna», som stundom i stor mängd angripa
hasselnötter, av vars kärnor de leva.
A. T—n.
Nötväcka, Sitta europæa L., är en liten i s. o.
mell. Sverige vanlig fågel, vilken lever i träden,
klättrande upp och ned, letande efter insekter.
Hon är ovan blågrå, med stjärt och vingar
svartbruna och ett svart streck genom ögat,
under vit, sidor och undergump bruna.
Stjärten är kort. Som huvudsakligen insektätare är
den nyttig; äter dock även nötter och div.
frön; fastkilar ollon och nötter i barkspringor
för att hacka hål på dem.
o.
Ockla. Se Laxsläktet.
O dalj ord är den gamla benämningen på
självständig jordegendom, som innehaves med
full och fri äganderätt, i motsats till torp och
andra ofria egendomar samt län och allmänning.
Ägaren, odalbonde eller odalman,
åtnjöt fulla medborgerliga rättigheter, inbegripet
stämma å tinget.
Odling. Se Nyodling.
Odlingsersättning. Se Jorddelning: Skifte.
Odlingsgräns, kulturgräns, vanlig
benämning på den gränslinje mellan fjällbygden
och de till odling lämpliga delarna av
Väster-och Norrbottens lappmarker, som jämlikt
K. b. 13/i2 1867 och 8/s !868 genom statens
försorg utstakats i förväntan på avvittringens
slutförande.
Odlingskommitté. Se Odlingsorganisation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
