Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potatissnitsel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f^sioa
rosor, inläggas. Vid inläggningen utbredes
det jämnt och sammantrampas väl av i—2
man, särskilt vid kanterna, där friktionen mot
väggen motverkar sjunkningen. Alltefter som
iodret stiger i tornet, insättas luckorna i
uttagningsöppningen och tätas fogarna med våt
lera. Vid dessa höga amerikanska silos
användes vanligen ingen belastning för att
sammanpressa fodret utom vad som sker genom
sammantrampningen och fodrets egen tyngd.
Dock förekomma även anordningar för ytans
täckning och ytterligare sammanpackning,
varigenom förskämning i ytan hindras och
värmegraden kan regleras genom ytterligare
sammanpressning. Detta sker vanligen i
Tyskland, och då fodermassan i sådant fall
ej för tryckets åstadkommande behöver vara
så djup, göras dylika behållare vanligen lägre,
ej över 5 m.
Sött p. I England uppfann George Fry
på 1880-talet en metod för p.-beredning, som
i senaste tid återupptagits i Schweiz. Det
utmärkande för densamma är, att fodret
inlägges halvvisset i ett omkr. 1—2 m. tjockt lager
i sänder, så att varje lager hinner taga hetta,
innan det sammanpressas vid inläggningen
av följande lager, som genom uppluckring
av det undre lagrets yta bringas i nära
förbindelse med denna. På detta sätt sprider
sig en häftig jäsning från lager till lager, och
hela fodermassan upphettas till 50 ° eller något
högre. Genom hård sammanpressning
hindras upphettningens ytterligare stegring, och
vid den höga värmegraden synes jäsningen
till största delen upphöra. Detta sålunda
beredda »s ö t a» p. luktar mindre surt och mera
aromatiskt. Metoden erbjuder svårigheter,
dels därigenom att inläggningen ej kan
fortgå i regnigt väder, och dels emedan
värmeregleringen är vansklig.
Elektrisk pressfoderbered-
n i n g. I Tyskland har på senaste tid
förordats att genom ledning av en elektrisk ström
genom den i en behållare inlagda fodermassan
reglera dennas jäsning. Det goda resultat,
som erhållits såväl genom det sura fodrets
goda kvalitet som den ringa förlusten,
förklaras genom att den elektriska strömmen dels
dödar växtcellerna, så att ämnesförlusten
genom andning upphör, och dels hastigt
åstadkommer upphettning till en för
mjölksyrejäsning lämplig värmegrad. Metoden är
ännu ej provad i Sverige.
P.-b erednings fördelar, a. Ett
gott foder kan beredas av alla slag av friska
växter, även sådana som äro mindre
begärliga vare sig som grönfoder eller hö, emedan
jäsningen giver fodret en för djuren tilltalande
smak. Växter från sankmarker, ss. jättegröe,
starr m. m., kunna, om de skördas tidigt, giva
ett gott p. Ogräs, som ännu är friskt,
försämrar ej fodret märkbart, och de frön, som
redan bildats, förstöras vid jäsningen.
909
b. En mycket hög vattenhalt är
visserligen ej lämplig, emedan foder, som ligger i
utpressad växtsaft, undergår mindre goda
jäsningar, men inläggningen kan utan skada
ske även under regnigt väder; särdeles i
ostadigt väder, som hindrar höbärgning, samt för
efterslåttern på hösten har p.-beredningen
företräde framför höbärgning. Foder, som
börjat torka till hö, men som sedan blivit vått,
duger dock ej till inläggning, ty det möglar
och ruttnar, emedan dess Växtceller redan
äro döda.
c. Mindre spill genom avsmulade blad och
blommor uppstår än vid höberedning.
d. Fodret bibehåller sig, sedan det jäst,
länge oförsämrat, om det ej utsättes för
luften, och kan därför användas även sedan
rotfrukterna på våren tagit slut.
Pressfoders egenskaper och
fodervärde. Näringsinnehållet i p.
beror naturligtvis av sammansättningen av de
växter, varav det beredes, samt av de
förluster, som jäsningen medför. Det bästa
pressfodret erhålles därför av ungt
hårdvallsgräs, klöver- och gräsblandning, samt grön
fodersäd, medan oblandat baljväxtgrönfoder,
ss. ovan nämnts, är mindre lämpligt
Fördelaktigast anses, att jäsningen huvudsakligen
varit mjölksyre jäsning, d. v. s. att
värmegraden ej överstigit 400. Mjölksyran giver
nämligen fodret en frisk, syrlig, för djuren
tilltalande smak och lukt, under det att den vid
en värmegrad av 40 ° eller mer alstrade
smörsyran har en vidrig lukt. Då jäsningen alltid
innebär en förbränning av organiska ämnen
till kolsyra och lättsmälta kolhydrats
förvandling till organiska syror med lägre
näringsvärde, medför p.-beredning alltid en
minskning i organisk massa och i näringsinnehåll.
De organiska syrorna inräknas vid den
kemiska analysen (se Foderanalys) i råfettet,
varav halten i p. därför i regel är högre än i
det inlagda grönfodret. Likaså ökas halten
av växttråd, då denna föga angripes vid
jäsningen, som minskar övriga organiska
beståndsdelar. Råproteinhalten minskas vanligen föga
eller intet, men äggviteämnena sönderdelas
alltid till större eller mindre del, dels till
peptoner och aminosyror, vilka dock kunna
räknas nästan likvärdiga med smältbar
äggvita, men dels i mån av starkare upphettning
även till ammoniakaliska föreningar, vilkas
näringsvärde är tvivelaktigt. Fodrets
smältbarhet nedgår också, till väsentlig del till
följd därav att de lättsmälta kolhydraten
förbrännas långt mer än den svårsmälta
växt-tråden, men även genom att äggvitans
smältbarhet minskas vid högre upphettning. Å
andra sidan kan detta i någon mån motvägas
genom fodrets ökade smaklighet, som medför
dess bättre tillgodogörande. (Se
Matsmältning.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
