Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rågbroddflugan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9Si
foder och plöjas först efter flugornas
äggläggning., d. v. s. i början av augusti (i Skåne).
Insektätande fåglar böra skyddas.
A. T—n.
Rågfluga. Se Rågbroddflugan.
Rågfodermjöl. Se Kli.
Rågång kallas med vissa märken å marken
betecknad gränslinje, som omsluter ett
skifteslag och som sålunda från varandra skiljer
fastigheter, som tillhöra olika skifteslag.
Råmärken äro: i. Rå och rör, som utgöras
av femstensrör: en hjärtsten i mitten vilar å
en häll 2 fot under jorden och når 3 fot ovan
jord samt omgives av 4 mindre stenar; å
hällen under hjärtstenen skall rågångens
väderstreck vara inhugget, varjämte rågångens
riktning från femstensröret utmärkes genom
en sten, s. k. utliggare, som sättes på ett
avstånd av högst 20 fot därifrån. 2. Fasta
märken, som av gammalt erkänts för laga
skillnad och som äro av den natur, att de icke
kunna av människohand rubbas eller av sig
själva försvinna, räknas i saknad av laga rå
och rör såsom laga gränsmärken. De fasta
märkena (berg, åar, sjöar m. m.) förses
med-utuggare på högst 60 fots avstånd. 3.
Rågata upphuggen genom skogsmark, 6 fot
bred, med visare på högst 1,000 f. avstånd
från varandra. Jordabalken 12 kap.,
Skiftesstadgan 5 kap. E. T.
Råka. Se Kråkfåglar.
Råmärke. Se Rågång.
Råolja. Se Bergolja.
Råsten. Se Byggnadssten, Rågång.
Råttgift. Som råttgift användes mest
fosformos, vilket på apoteken beredes av
rågmjöl och gul fosfor. Som fosfor
är ett dödligt gift för alla djur, bör dylikt mos
utläggas blott där det ej är åtkomligt för
andra djur. Ett annat mycket verksamt gift är
en blandning av mjöl och socker med bränd
gips eller baryt.
I äldre tid användes allehanda växter som
r. eller för att förjaga råttor, vilka ansågos
sky den. Sådana äro: hundtunga,
Cy-noglossum, blad av hägg samt ramslök,
Allium ursinum.
Råttor och möss, gnagaresläktet Mus,
förblandas ofta med sorkar (se d. o.) men skiljas
lätt från dessa genom spetsigt utdraget huvud,
stora ur fällen framskymtande ytteröron och
förhållandevis stora ögon samt m. 1. m.
tilltryckt päls. Den allmänna, stora, bruna
husråttan, M. norvegicus Erxl. (decuma~
nus Pall.), den största arten, har i historisk tid
invandrat till Skandinavien och numera
därstädes i det närmaste utträngt den förut
allmänna svarta råttan, M. rattus L.,
vilken är något mindre och mörkare. Båda
äro bundna vid människan och träffas blott
tillfälligtvis i det fria annat än i närheten av
bostäder och kreatur ss tallar. Den förra är
genom sin glupskhet och förmåga att gräva
gångar och gnaga hål i träväggar och golv
ett ytterst besvärligt skadedjur, som endast
genom cementgrunder samt cementgolv kan
utestängas från källare, ladugårdar och
svinhus. Lilla husråttan eller
husmusen, M. musculus L., som blir blott omkr.
9 cm. lång, är likaså vanlig i boningshus och
ställar, men träffas även långt ute på fälten och
kan göra stor skada på rotfrukter, potatis
samt säd och frövaror i skylar, stackar, logar
och magasin samt i bikupor. Något större
är skogsråttan, M. sylvaticus L.,
vilken mest lever i det fria, i skog och på åkrar,
men även går in i hus och liksom den förra kan
göra stor skada på säd.
Förutom med fällor bekämpas råttor
medels lockmat, som antingen förgiftats (se
Råttgift) eller impregnerats med
sjukdomsalstran-de bakterier. Mest omtalad bland sådana är
den av Loeffler 1892 upptäckta
råttyfusbacillen, som i utlandet använts i stor skala men
ej angriper den stora bruna råttan. Av dylika
preparat säljas hos oss ratin (se d. o.) och
rattoxin. A. T—n.
Rädisa, Raphanus sativus L. var. radicula,
antages vara en kulturform av rättika (se d. o.),
från vilken den skiljer sig genom sin rots
litenhet och mildare smak. Odlas i en mängd
sorter, skilda i rotens form, färg och smak.
Bland de f. n. allmännast odlade märkas: för
odling i bänk Rapide och Non plus ultra
(runda) och Amager (lång), samt för odling
på kalljord, Runda rosenröda, med vita spetsar,
samt Istappar, en lång, smal, vit sort, som
bibehåller sig saftig även vid odling i full
sommarvärme.
R. fordra en fet, lös, helst något fuktig jord.
De odlas företrädesvis i bänk och sås redan
i de först lagda bänkarna samt sedan ånyo
varannan vecka för att hava tillgång till lagom
stora rötter hela våren. Under högsommaren
bliva de vanligen träiga och alltför skarpa.
Plantorna böra stå på 4—5 cm. avstånd. Fröet
myllas 2 cm. djupt. Frö kan tagas av på
kalljord odlade plantor.
Räfs. De efter sädens bindning och
skyl-ning å marken kvarvarande korta strådelarna
och axen förfaras ofta till stor del eller bliva
till mindre nytta, i det att de längre tid få
kvarligga på marken, utsatta för att taga skada
av fuktighet och söndertrampas samt
användas till utfodring utan att tröskas. Detta är
ett slöseri, desto mer som r. till följd av
halmens korthet oftast innehåller procentiskt
mer kärna än den mogna säden med halm
och övervägande väl mogna ax, som avbrutits
vid skörden. Räf set bör därför omedelbart
efter sädens uppsättning noga hopräfsas samt
uppläggas på skylarna eller hässjorna,
varigenom det bidrager att täcka den bundna säden.
Räfsa, redskap för sammanrafsande av
hö, säd m. m. Hand räfsans kam eller
kale bör göras av ett segt träslag, ss. ask eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
