Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rågbroddflugan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
952
björk, och pinnarna av möjligast hårda trä, ss.
syren, oxel, rönn eller i brist därav björk,
skaftet, som bör vara 2—2.5 m. långt, av rakt
trä, merendels fur. Räfsans bredd är vanligen
0.5—0.6 m. Om hästräfsa sed. o.
Räka, släktet Palœmon bland kräftdjuren,
skiljer sig från vanliga kräftor genom mindre
storlek, smal kroppsform och tunt skal. De två
varandra närstående arterna P. squilla L. och
P. Fabricii Rathke leva i tångbältet vid kusten
och finnas, den förra på västkusten, den senare
från öresund utefter östersjökusten, i
avtagande mängd ända upp till Stockholms
skärgård. De fångas i ryssjor (räkrusor) och med
håv till människoföda och till agn. Den mer
storvuxna ishavs- eller rättare
nordhavsräkan, Pandalus borealis Kr., som
lever i saltare vatten på djupet, är föremål
för en givande fångst på västkusten.
Räkenskap. Se Bokföring.
Ränta. Se Bankräkning, Bokföring, Slakt.
Rättare. Se Förvaltningspersonal.
Rättika. 1. Trädgårds-r. Raphanus
sativus L. var. vulgaris, en 1—2-årig
kors-blommig ört, fam. Cruciferœ, utmärkt av
lilafärgade till vita blommor, runda, uppblåsta
ledskidor med svagt insnörda, icke isärfallande
leder samt rödbruna, runda frön. Härstammar
från Asien och odlas allmänt i flera sorter, vilka
vanligen indelas i sommar- och
vinter-rättikor, allt efter som de skjuta
blomstjälkar redan samma sommar, då de satts,
eller först efter vinterförvaring. Liksom andra
rotfrukter bör r. odlas på förra året
stallgöds-lad jord, helst lös lerjord. För sommar behovet
sås fröet på våren, av vinterrättikor under
juni — början av juli. Plantorna böra gallras
till 15 cm. avstånd. Till vinterbehovet och
till frörötter förvaras rötterna i stuka eller
källare. G. L—d.
2. Å k e r-r., R. raphanistrum L., en
1—2-årig art, med lyrformigt flikade blad, ljusgula
blommor och stora, pärlbandslikt ledade
skidor. Allmänt ogräs i vårsäd i mellersta och
södra Sverige. Om dess bekämpande gäller
det, som sagts om åkerkål. Se Kål.
Rätvingar, se Insekter, Gräshoppor,
Mullvadssyrsa.
Räv. Av vanliga skogsräven (Cants) Vulpes
vulpes L., som är spridd inom alla mera odlade
trakter av vårt land från Skåne till Norrbotten,
förekomma flera färgvarieteter. Bland dessa,
av vilka var och en fått sitt särskilda namn,
må nämnas »k o r s r ä v e n», som har ett
mörkt band längs ryggen, bildande kors med
ett liknande band över bogarna, svart nos och
svart undersida samt mörk svans med stor
vit spets, och »svarträven» eller »s i
1-v e r r ä v e n», som är svart med vita
hårspetsar och vit svansspets. Skinn av svarträv
stå mycket högt i pris.
R. uppehåller sig med förkärlek i bergiga
och steniga trakter, där höglänta skogsdungar
omväxla med småkärr och odlade fält. Han
sover om dagen och går om natten ut på
proviantering, huvudsakligen livnärande sig av
sorkar, råttor och möss, grodor, sniglar,
insekter, maskar samt bär och andra mjuka
växtdelar. Endast under den tid han har
ungar fångar han i någon större utsträckning
Räv.
harungar samt ungar av skogsfågel och annat
fågel vilt. Vissa individer av rävar förgripa sig
ibland på fjäderfä, ja, t. o. m. på lamm. Den
skada, r. sålunda stundom kan förorsaka,
uppväges dock i viss mån av den icke obetydliga
nytta han gör jordbruket genom att efterhålla
de skadliga gnagarna. Lägger man härtill,
att rävskinnen numera utgöra ett ganska
värdefullt pälsverk, finnes icke någon anledning
att anställa något utrotningskrig mot r.
Parningstiden inträffar i februari—mars, och
räv-honan föder i slutet av april eller början av
maj i ett grävlingsgryt, mera sällan i en lya,
som hon själv grävt, 5—6 ungar. Dessa, som
födas blinda, äro i början svartgrå eller
blågrå med vit svansspets. Först fram i
november, då så väl äldre som yngre rävar anlagt
sin vinterdräkt, bliva rävskinnen användbara
som pälsverk.
Jakt. R. jagas merendels med stövare
på spårsnö, varvid han ofta löper undan
betydliga sträckor utan att bukta. Bäst brukar
jakten lyckas i sådan terräng, där fält och
ängar skjuta in mellan smärre skögbevuxna
backar. På sådana ställen, där två backar närma
sig varandra, brukar man då finna säkra pass.
I större sammanhängande skogsmarker får
man söka passa upp på bergiga och steniga
ställen, på åssluttningar, vid smala myrhalsar,
vid sjöstränder och på smala stigar i
snårmarkerna. I olikhet med haren går r. däremot
sällan eller aldrig fram över öppna ställen,
undviker med flit korsvägar och följer sällan
en öppen väg något längre stycke. Då rävens
hörsel och väderkorn äro ytterst skarpa, måste
jägaren förhålla sig fullkomligt tyst och stilla
på passet, om han icke skall bli upptäckt av r.
Trött jagad eller skadskjuten, uppsöker r.
vanligen närmaste gryt. För jägaren återstår
då möjligheten att söka gräva ut honom eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>