Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Salpeter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
960
gives s. därför huvudsakligen som
övergödsling på våren. Åt vårsäd gives s.-gödsling
omedelbart före sådden men sällan som
övergödsling, då saltet till följd av för- och
högsommarens oftast torra väderlek lätt blir
liggande olöst på ytan och kommer växterna
till godo så sent, att deras mognad försenas.
Åt rotfrukter och andra hackrensade växter
nedmyllas vanligen s.-gödslingen i jorden
strax före sådden men gives även till en del
som övergödsling, vilken myllas genom
följande häckning. I landsdelar med torra
somrar anses dock säkrast att giva hela s.-mängden
före sådden. För slåttervallar anses s.
vanligen vara för dyrbar gödsel, men för
framkallande av ett tidigt bete är den ovärderlig. I
köksträdgårdsodlingen, där det gäller att frambringa
tidig och frodig skörd, är även s.-gödsling
mycket lämplig.
Av den givna s.-mängden pläga vete, råg
och korn upptaga blott 50—60 proc, de
långsammare växande havre, potatis och
rotfrukter mera, ända till 90 proc. Att stundom
skörden efter s.-gödslingen ökas mer, än som
motsvarar dennas kväveinnehåll, kan
förklaras därmed, att s.-gödslingen framkallar
en kraftigare, djupare gående rotmassa, som
sålunda bättre tillgodogör jordens eget förråd
av kväve. Ensidig eller i överskott given,
framkallar s. liksom annan kvävegödsel en
frodig strå- och bladbildning, som kan
förorsaka liggsäd, försenar fruktsättningen och
mognaden samt gör rotfrukter vattenhaltigare.
S.-gödsling anses utsuga jorden. Detta är
fallet, om det genom de stegrade skördarna
ökade bortförandet av näring ur jorden ej
motväges genom ökad gödsling med övriga
näringsämnen utom kväve.
S. bör ej blandas med superfosfat, emedan
dennas fria svavelsyra kan frigöra
salpetersyra, som är frätande. Se Blandgödsel.
Vid övergödsling bör tillses, att s. ej fastnar
på bladen, på vilka den verkar frätande. S.
bör därför spridas mellan plantraderna med
maskin. Se Gödselspridningsmaskin.
Följande salpeterarter användas vid
jordbruket.
Kalisalpeter, kaliumnitrat,
KNOj med 13.9 % kväve och 47 % kali, ett
ofärgat, i långa prismor kristalliserande salt
med bitter, kylande smak. Förekommer i
naturliga lager i Indien, Sydafrika och Bolivia
och beredes av chilesalpeter genom omsättning
med klorkalium, men är så dyrt, att det icke
kan användas för åkerns gödsling. Det
användes i trädgårdsgödselsalt samt i
hushållsbruk för köttsaltning i mindre mängder
tillsammans med koksalt. Vid ystning tillsättes
salpeter för att motverka häftig jäsning av
osten. Se Ost.
Natronsalpeter, natriumni-
trat, Na N03, ett färglöst, i vatten mycket
lättlösligt salt, som upptager vatten ur luften,
så att det blir allt fuktigare och slutligen kan
bortsippra, om det ej förvaras torrt. I rent,
torrt tillstånd innehåller det 1.6.5 % kväve.
Det är giftigt för människor och djur och kan
verka så starkt oxiderande, att det kan
förorsaka självantändning av salpeter dränkta
säckar. Dessa böra därför uttvättas.
Saltet förekommer i vidsträckta lager i de
regnlösa delarna av Chile, och därifrån
kommande s. kallas därför vanligen
Chilesalpeter. Avlagringen, benämnd c a 1 i c h e,
innehåller s. blandad med koksalt, kalcium-,
magnesium- och alkalisulfat, -jodat, -perklorat
och -borat, allt salter, som finnas i havsvatten,
varför det antages, att det bildats av tång
eller möjligen guano, som undergått s.-jäsning
och därefter omsatt sig med koksalt ur
havsvatten i instängda havsbukter, ur vars vatten
saltet vid vattnets avdunstning
utkristalliserat. Råsaltet renas genom upplösning i
varmt vatten, ur vilket det vid avsvalning
utkristalliserar. Handelsvaran plägar
innehålla omkring 95 % rent nitrat, motsvarande
15.5 % kväve, 2 proc. koksalt, något litet
kaliumnitrit och något över 2 % vatten, varav
halten kan stiga genom vattenupptagning ur
luften. Tidigare har förekommit, att saltet
innehållit så mycket giftigt
alkaliper-klorat, att med salpeter gödslade växter
skadats därav och, särdeles råg, blivit sjukligt
förkrympta. En halt ej överstigande 1 % gör
dock ingen skada, och numera avlägsnas
föroreningen, så att all fara är avlägsnad.
N a t r o n-s. tillverkas numera i Norge av
ur luften framställd salpetersyra samt soda
(natriumkarbonat). Denna norska
natronsalpeter är renare än Chilesalpeter och innehåller
15.6—16.1 (i medeltal 15.9) % kväve, varav
högst o. 1 % nitrit kväve samt 1—7 % vatten
och små mängder koksalt, kalcium- och
magnesiumnitrat, natriumnitrit m. m. Det norska
saltet är mer finkristalliserat än Chilesalpeter
(likt kristallsocker) och är ljust gulbrunt till
färgen; mycket hygroskopiskt, så att det i
fuktigt tillstånd bakar hop sig.
Den årliga brytningen av Chilesalpeter hade
stigit frän 850 ton år 1830 till omkring 3
millioner ton årligen under åren 1916—1918, och
tid efter annan har lagrens uttömmande
förebådats, men från Chilenska regeringen har
kungjorts, att minst 300 millioner ton finnas
kvar i lätt brutna lager.
Till Sverige har den årliga införseln varit
1867—71 350 ton 1891—1900 10,025 ton
1871—80 810 » 1901—1910 23,830 »
1881—90 1,644 * 1911—^9J9 28,400 »
Som gödselmedel är chilesalpeter en ensidig
kvävegödsel. Dess natronhalt torde bidraga
till att den verkar så avgjort fördelaktigare
än annan kvävegödsel på natron-älskande
växter, såsom betor. Vid närvaro av
tillräcklig mängd av alla andra växtnäringsämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
