Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skelettet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^Jy^4r-i
983
eller planterade granen även ek, bok, ask, alm
m. fl. lövträd bilda skogsbestånd av avsevärd
ekonomisk betydelse. Till följd av
skogsskövling och skogseldar hava vidsträckta
ljunghedar uppkommit på förutvarande skogsmark.
Se Ljunghedar.
Naturliga förutsättningar för
skogsväxt. I den mån odlingen
fortskridit har den undanträngt skogen, så att
denna numera är inskränkt till s. k.
absolut skogsmark, varmed förstås jord,
huvudsakligen sten- och blockrik morän,
sandmoar och åsar, som icke lämpar sig för
odling. Till skogsbörd äro dock dessa
jordmå-ner i allmänhet mycket lämpliga, i det att de
till större delen bestå av stenmaterial, som
lämnar skogsträden rik tillgång på mineralisk
näring och till stor del äro täckta av en
godartad mylla, vilken gynnar bakterielivet i
jorden, som tillhandahåller träden en lämplig
kvävenäring. Även näringsfattigare
skogsmark finnes, särdeles inom rikets höglänta
västra gränstrakters svårvittrade kvartsiters
och fjällskiffrars område; ävenså finnas inom
de norra kallare områdena marker, som
för-sumpats och täckas av en sur, för
bakterielivet och skogsträden ogynnsam »råhumus»
(se Humus), vilket senare fel dock i
väsentlig mån kan avhjälpas genom
markvårdsåtgärder. Den mindre tillväxten i massa, som
blir en följd av försumpningen, det kallare
klimatet och den kortare växttiden i landets
norra delar, motväges dock genom en fastare
beskaffenhet och en större procent kärnved än
på södra Sveriges bördigare skogsmark.
Skogens ytvidd uppskattas i Sverige
till omkring 24,550,000 ha. eller nära 60 proc.
av landets fasta mark 41,049,266 ha., vartill
kommer till sin omfattning icke närmare
beräkneliga hagmarker, som jämte bete även
lämna avkastning av virke, samt ljunghedar
och andra skoglösa marker, som äro eller kunna
bliva föremål för skogsodling. Skogsarealen
i förhållande till folkmängden, omkring 4
ha. pr. person, är större än i något annat
europeiskt land utom Finland. Skogsarealen,
som huvudsakligen utgöres av landets
moränmark, är naturligtvis mycket olika stor i
landets olika delar.
Landets största skogsområde sammanfaller
i stort sett med norra Sveriges moränområde
från Dalarna och Värmland norrut med över
70, i vissa trakter ända upp till 90 proc.
skogsmark. För hela länen visa Västerbottens med
omkring 58 och Norrbottens med omkring 40
proc. lägre tal på grund av de vidsträckta
fjälltrakterna. I södra och mellersta Sverige
intager skogen liksom moränmarken ett
betydligt mindre område, särskilt Öland, de
mest uppodlade delarna av Skåne, Halland
och Skaraborgs län samt Bohusläns kusttrakt
med 25 % skogsmark eller lägre (för hela
Malmöhus län 16 %), under det att Småland,
Blekinge, östergötland och Mälarprovinserna
tack vare sina betydliga moränområden hava
omkring 65—70 % skogsmark för hela län
räknat.
Av landets skogar tillhörde vid början av
år 1920 något omkring 6 mill. hektar staten
(se Domäner), under det att hela arealen
allmänna skogar samtidigt uppgick till nära
8,750,000 ha., och således över 15 millioner
hektar tillhörde enskilda.
Inverkan på klimatet. Med stöd
därav, att åtskilliga länder, som fordom, då
skogen täckte deras bergshöjder, voro
fruktbara, i nutiden, sedan skogarna försvunnit,
ha ett för landets fruktbarhet ogynnsamt
klimat, är en allmän uppfattning, att skogen
utövar ett stort, gynnsamt inflytande på
klimatet. Meteorologiska undersökningar hava
visserligen lett till det resultatet, att någon
avsevärd klimatförändring icke inträtt i länder,
där skogsskövling pågått i väl ett århundrade,
men denna tid är uppenbarligen för kort för
att medföra några större förändringar. Även
om icke skogen utövar något dylikt inflytande,
sträckande sig över vida områden, så hava
lokala verkningar av skogen på de klimatiska
förhållanden i flera avseenden påvisats. Under
vintern är värme graden i skogen
enligt gjorda iakttagelser obetydligt högre, men
under sommaren något lägre än på
närgränsande skogfri slätt. Viktigare är skogens
inverkan som vindskydd; den hejdar
hårda vindar och gör därigenom vinterkölden
och uttorkningen mindre kännbar. Särskilt
framträder gagnet härav vid skogsgränsen
mot fjällen och vid flygsandsfält, där därför
skogens bevarande är av stor vikt och tryggas
genom lagen om skyddsskogar. (Se
Skogslagstiftning.) Skogen har också en
betydelsefull inverkan på fuktighetens
fördelning. Träden avdunsta genom sin stora
bladmassa mer fuktighet än växttäcket på
skoglös mark, och genom det vid bladen
häftande nederbördsvattnet liksom den jämnare
fuktighet hos marken, som är en följd av
beskuggningen och det vattenuppsugande
mosslagret, blir luften i skogen jämnare fuktig.
Jämte det att därför en större del av
neder-bördsmängden kommer att avdunsta, gör
också mosstäckets och skogsmyllans stora
vattenkvarhållande förmåga, att avrinningen
blir långsammare och jämnare, varför
snösmältningen och störtregn ej i skog vålla
vattendragens överfyllande, översvämningar
och bortsvämning av jord, så som ofta inträffar
i kuperade skoglösa trakter.
Mulltäcket ökas i skogsmark genom
löv- och barr fällningen, vars fullständiga
förmultning fördröjes genom beskuggningen i
skogen. Vid dennas kalavverkning påskyndas
humustäckets sönderdelning, och föryngringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
