Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slakteriavfall ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOII
emedan de lindra retningen på tarmväggen,
samt mot förgiftning, i det att de omsluta det
giftiga ämnet och minska dess verkan på
tarmväggen. De begagnas även för att
uppblanda pulverformiga eller skarpa läkemedel
och underlätta dessas intagning.
Slemmögel. Se Fusarium.
Slid. Se Ånglokomobil 2.
Slida. Se Könsorganen.
Slidkatarr förekommer oftast i samband
med inflammation eller katarr i livmodern och
visar sig genom rodnad och ansvällning av
slidans slemhinna, vanligen i förening med
flytning. Åkomman är i allmänhet ofarlig och
behandlas liksom livmoderinflammation. S. k.
smittsam s., som på vissa orter
(Tyskland och Schweiz) anses som vanlig orsak till
ofruktsamhet, förekommer rätt ofta, i synnerhet
hos unga kor, och visar sig genom små röda
knutor i slemhinnan, särskilt i slidans undre
vägg, från könsöppningen kring kitt]aren (se
Könsorganen) ett stycke inåt slidan. Utslaget,
som ofta åtföljes av rodnad och lindrig
flytning, medför i början en viss retning, och djuren
visa ofta urinträngningar och stå med krökt
rygg och lyftad svans, men efter några veckor
försvinna dessa symtom, och åkomman synes
knappast medföra någon olägenhet. Slidan
sköljes med ljum sodalösning och därefter med
2—3 % alun- eller tanninlösning eller 1—2 %
kreolin- eller lysollösning. Ett gott medel är
även pensling med jodsprit eller inläggning
i slidan av ichtyolstavar (1 del ichtyol och 10
d. kakaosmör). E. N—m.
Slidsjuka. Härmed har betecknats den
sjukliga företeelsen hos vete, att strået ej
utskjuter ur bladslidan samt axskjutning och
matning upphör och hela plantan förtorkar.
Skadans orsak har ansetts vara än angrepp
på bladslidorna av en svamp eller en insekt
(dvärgstrit), än stark transpiration med
åtföljande brist på saftspänning i cell vävnaden.
S. har stundom gjort betydlig skada.
Slingerväxter, växter, som växa upp efter
andra, upprätta växter eller andra stöd genom
att med sin stam slingra sig runt dem.
Härigenom får växten ökad tillgång till ljuset,
varmed följer rikare blomning och fruktsättning.
Flertalet s. slingra åt vänster (motsols),
somliga, t. ex. humle och kaprifolium, åt höger.
Av odlade s. märkas jämte humle och störbönor
åtskilliga blom- och bladväxter, som liksom
klängväxter (se d. o.) användas som prydande
betäckning av väggar och murar, t. ex. de
mångåriga pipranka, Lonicera, vinda,
Ipo-mæa m. fl. Till stod användas bäst störar av
en tjocklek, som ej bör överskrida ett visst
för arten lämpligt mått, men även snören
eller järntråd. Bland s. växa somliga som ogräs,
så t. ex. åkervinda och åker binda. Jfr
Klängväxter.
Sunnen. Se Blåbär.
Sliper. Se Syll, Virke.
Slipsten. För vässning av eggverktyg
användas vid lantbruket slipstenar, tillverkade
av vanligen ljusgrå eller rödgrå, medelgrov
silurisk sandsten, som brytes på Gottland,
Visingsö, i Orsa i Dalarna m. fl. ställen. För
slipning av slåtter- och
skördemaskinsknivblad brukas även små, för ändamålet särskilt
tillverkade slipmaskiner med av smärgelmassa
konstgjord sten. Brynstenar göras i
Sverige (i synnerhet i Dalarna) av kvartshaltig
lerskiffer.
Slipved, virke avsett att användas till
beredning av slipad trämassa.
Slog, nords venskt uttryck för naturlig
slåttermark, ss. myrslog, ruppelslog (se d. o.).
Slokörad betecknar, att öronen hållas slappt
utåtriktade. Detta är alltid ett skönhetsfel
hos hästar.
Slutenhet. Se Beståndsvård.
Slutfåra. Se Tegläggning.
Slya. Se Fiskeredskap V.
Slyland, norrländsk beteckning för
försumpad skogsmark.
Slå i sko eller smida, säges om en häst,
som slår samtidigt fram- och bakhov mot
varandra. Detta fel i rörelsen kan bero på kort
kropp, överbyggdhet eller trötthet.
Hopslagningen kan ske på olika sätt, och behandlingen
rättas därefter, så att den del av skon, som
träffar eller träffas, drages in. Eller ock kan
man med viktskor söka ändra rörelsen eller med
kappa skydda det träffade stället. A. P—n.
Slån, Prunus spinosa L., en i södra och
mellersta Sverige i torra backar allmän buske,
tillhörande stenfruktfamiljen, Drupacece.
Busken är på våren genom sina på bar kvist
utslående vita blommor en verklig prydnad,
och de stora, runda blådaggiga stenfrukterna
äro en eftersökt föda för småfåglar, liksom
ock de torngreniga buskarna äro eftersökta
häckplatser för vissa nyttiga småfåglar. Mot
dessa förtjänster står olägenheten, att
buskarna, som starkt utbreda sig genom rotskott,
inkräkta på betesmarkerna. Där detta ej
gör buskarnas undanröjande särdeles önskvärd,
böra de lämnas som fågelskydd.
Slåsskämpar. Se Groblad.
Slåtter av hö har av ålder skett med lie,
men denna har numera till kanske största
delen undanträngts av slåttermaskinen på all
sådan mark, där sådan kan användas.
Härigenom göres en stor arbetsbesparing, då en
van slåtterkarl med lie ej medhinner mer än
0.5 högst 0.75 hektar å klövervall men med en
2 hästars slåttermaskin om 1.5 m. skärbredd 4
hektar på 10 timmars arbetsdag. Om
slåttertid och höberedning, se Hö.
Slåttergubbe, hästfibla,
bergfib-1 a, Arnica montana L., en omkring fotshög,
flerårig, korgblomstrig ört, fam. Compositœ,
med klibbhårig stjälk och holk, brett avlånga
rotblad och stora brandgula blomkorgar. Växer
på magra ängsbackar allmänt i södra och här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
