Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slakteriavfall ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioi4
Slökornfly, Hadena tritici Bjerk., är en
nattfjäril, vars larv når en längd av nära 3
cm. Ovan är den svartgrå med tre smala,
vitaktiga rygglinjer, under är den ljusare.
På sensommaren gå dessa larver upp i
sädesaxen och angripa kornen. På hösten träffas
de på höstsädesfälten. Stundom uppträda de
i sådan mängd, att betydande skador
uppkomma. Djuren äro ljusskygga, dölja sig på
dagen och äta efter mörkrets inbrott. Vid
skördetiden införas de med säden på logen.
Äro de talrika, bör man utbreda skynken eller
dyl. på golvet. Under dessa samla sig de
oroliga larverna gärna och kunna då hopsopas
och dödas. På fältet utbreda sig larverna
långsamt och i samlad skara, varför man torde
kunna hejda deras framfart genom att köra
över den angripna zonen med tung vält, vilket
då helst bör ske i skymningen. Även
besprutning med arsenikhaltiga vätskor torde kunna
användas. Se Insekt dödande medel.
A. T—n.
Slör, nakna hudveck och hudutväxter på
huvud och hals hos vissa fåglar, ex. kalkon.
Slösäd, ej fullt matade sädeskorn, har
på grund av kärnans svaga utbildning ett
lägre värde till såväl föda som utsäde och bör
därför så fullständigt som möjligt avskiljas
från den strida säden genom den tröskade
sädens kastning och sortering. Den bör
användas som foder, men med beaktande av dess
lägre fodervärde. Om s. gives åt hönsen, böra
de därjämte erhålla tillräckligt av strid säd
eller annat fullvärdigt kraftfoder för att
kunna uppehållas vid full varpning.
Smaklighet hos näringen är av stor
betydelse för dess tillgodogörande, i det att den
inverkar dels på den mängd av fodret, djuren
upptaga, dels på födans smältning. Känslan
av begär efter fodret och behag vid dess
förtärande framkallar nämligen en ökad
avsöndring av matsmältningssafter (»det vattnas i
munnen»). Såväl människans som djurens
födoämnen böra därför beredas så, att de bliva
så smakliga som möjligt, ex. genom
press-foderberedning, blandning av grovt och mindre
smakligt foder med begärligt kraftfoder,
koksalt m. m. Om så sker, är särskild anskaffning
av smakmedel, varav åtskilliga slag utbjudas
i handeln, onödig. Se Kraftfoder.
Smidning. Se Slå i sko.
Smitta. Se Desinfektion, Sjukdomar,
smittosamma.
Smultron, Fragaria, av rosenväxternas
familj, Rosaceœ, utmärkes från närstående växter
genom bärliknande skenfrukter, bestående av
det saftigt uppsvällda fruktfästet med därå
sittande små, torra fröliknande frukter. I
Sverige förekomma som ursprungligt vilda
vanliga s., F. vesca L., samt b a c k-s., F. collina
Ehrh., vilket senare skiljer sig från det förra
genom det »bäret» fast omslutande blomfodret.
Plockning av den förra artens läckra frukter
har som bekant en viss betydelse som
inkomstkälla för lantbefolkningen. En art jordgubbar,
F. elatior Ehrh., en högvuxen, utstående hårig
form med vanligen sterila blommor förekommer
förvildad i parker.
I trädgårdar odlas dels skogs- och a 1
p-eller månads-s.,!7, alpina Per., en högvuxen
form av F. vesca, dels en mängd olika sorter
jordgubbar, vilka uppkommit genom
korsning mellan ett flertal arter, ss. F. elatior
Ehrh., F. virginia Ehrh.,
ananassmult-r o n, F. grandiflora Ehrh., samt F. chilensis
Ehrh.
Sorter. Då en s.- eller jordgubbssort år
efter år förökas endast genom revor, få
blommorna småningom ofullständigt utvecklade
befruktningsdelar, och sorten blir alltmer steril.
Därför bliva sorterna föråldrade, och nya
frambringas oupphörligt. Av något äldre sorter,
som ännu allmänt odlas, märkas den mörkröda,
söta, men mindre rikt givande Vicomtesse
Héricart de Thury, den syrliga,
mycket bördiga Abundance samt den mindre
allmänt odlade White pineapple med
vita. mycket söta bär. Av nyare sorter förordas
f. n. de tidiga Deutsch Ewern med
hjärtformiga, finsmakande bär, Laxtons
noble med mycket stora, spetsiga, röda bär
och Sieger med mycket stora, runda,
högröda bär med ljusrött kött, den medeltidiga
Kaisers Samling, en mycket härdig och
bördig sort, med hj ärtformiga lysande röda bär,
samt den senare J u c u n d a med stora,
livligt röda bär.
Odling på fritt land.
Jordgubbs-plantan fördar en fritt belägen, mot nordliga
vindar skyddad, ej frostlänt växtplats.
Jorden bör vara lucker, väl gödslad och djupt
bearbetad, eljest lida plantorna lätt av torka.
Planteringen sker lämpligast under aug.
månad, då man använder å revorna under
sommaren utvuxna plantor. Planteringen kan också
ske om våren, men i detta fall först då plantorna
börjat komma i växt. Omskolade plantor
användas i regel endast om våren, men det
går vanligen lika bra att även då använda
oskolade sådana. Jordgubbsplantor utsättas
vanligen i rader med 60 cm. avstånd mellan
plantorna i alla riktningar. I större odlingar
beräknas dock ofta avståndet mellan raderna till
80 cm. och mellan plantorna i raden till 35 cm.
Skötseln av jordgubbslanden består uti att
hålla ogräset borta, luckra jorden samt avlägsna
revorna, i den mån sådana framkomma. På
hösten påföres gärna halmig stallgödsel längs
raderna till skydd mot frost och starkt solsken.
Den urlakade gödseln nedhackas på våren eller
lämnas kvar till efter fruktskörden för att hindra
bären att bliva jordiga.
Jordgubbsplantor kunna bliva mycket
gamla, men det lönar sig i allmänhet ej att behålla
en plantering mer än högst 4 år, emedan
jorden lätt blir alltför sammanpackad, utsugen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
