Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smuts i mjölk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ogräsmängd. Fristående plantor med
större avstånd, som tillåter noggrann årlig
bearbetning och gödsling, kunna dock bibehållas
bördiga längre tid. (G. L—d.) H. J. Dft.
Jordgubbsplantor skadas av s t j ä 1 k m
ö-gel, hallonjordloppor,
jordgubbs-kvalster, jordgubbsstekel, potatisstamfly och
en rundmask, jordgubbsålen.
Smuts i mjölk. Se Mjölk: Mjölkfel;
Mjölkning.
Småbruk. Se Jordbruk 2.
Småbrukareförening. I samband med den
från slutet av 1800-^alet uppkomna livliga
rörelsen för småbruk och den stora nybildningen
av sådana genom egnahemslån hava föreningar
bildats av småbrukare, med uppgift att befordra
det mindre jordbrukets intressen i ekonomiskt
och socialt hänseende, att arbeta för
upplysnings spridande inom denna klass av
jordbrukare, anskaffa tekniskt biträde (av konsulenter
m. fl.), anskaffa utsäde och andra
förbrukningsartiklar och redskap, ordna avsättningen av
produkter o. s. v. Föreningarna hava än hela
län till verkningskrets, än lokal karaktär.
Smältbarhet, foders, är jämte fodrets
innehåll av näringsämnen vad som huvudsakligen
bestämmer dess närings- eller fodervärde.
Smält-barheten växlar i hög grad hos olika fodermedel
och även hos samma fodermedel på grund av
åtskilliga förhållanden. Således äro mjölk och
vass-la fullständigt, den nakna sädeskärnan och därav
beredda fodermedel samt andra kraftfoderslag
liksom rotfrukter i allmänhet till 80 % eller mer
smältbara; även blast och ungt grönfoder äro
till största delen smältbara, under det att i
övrigt de vegetativa delarnas, särdeles stråets
(och andra stammars), s. avtager med deras
framskridande utveckling, särdeles efter
blomningen. Denna förändring beror huvudsakligen
på tilltagande halt av växttråd och dennas
fortgående förvedning. Härigenom blir den
mindre smältbar och hindrar tillika
matsmältningssafternas inverkan på de övriga
näringsämnena, vilkas s. därigenom också nedsättes.
Med stigande växttrådhalt sjunker därför i
regel ett fodermedels s. (Se Fodervärde:
Stärkelsevärde.) Till följd härav kan
smältbar-heten hos halm nedgå så lågt, att djuret ur
densamma knappt kan tillgodogöra mer näring
än som åtgår för livets uppehållande, d. v. s.
till underhållsfoder, eller »bliva negativ»,
varmed förstås, att det tillgodogjorda ej räcker
till att täcka för fodrets tuggning och smältning
behövlig energi. Det är således fodrets kemiska
sammansättning, som huvudsakligen avgör
dess s. Däremot inverkar dess fysiska
beskaffenhet föga eller alls ej. Sönderdelning
(skärning, häckning, mosning) kan göra fodret mer
lätt att förtära och tugga men ändrar ej dess
s., torkning vid måttlig värmegrad ej heller;
att färskt foder synes bättre tillgodogöras än
torkat (t. ex. hö), kan bero dels därpå, att vid
och efter torkningen lättsmälta delar (blad,
IOI5
blommor) avfalla och gå förlorade, dels därpå,
att närande ämnen uttvättas genom regn eller
förstöras vid jäsning och mögling (t. ex. under
höets torkning), dels även på minskad
smaklighet (se d. o.). Genom upphettning minskas ofta
smältbarheten, i det att äggviteämnena
koagulera och olika organiska ämnen förstöras av
hettan. Då kokning gör potatis mer lättsmält,
beror det på att stärkelsen sväller och spränger
cellväggarna samt därigenom blir mer åtkomlig
för matsmältningsvätskorna. Eljes medför ej
kokning eller självupphettning någon ökad s.
Utan att fodrets s. är förändrad, kan däremot
smältningen bliva m. 1. m. fullständig på grund
av djurens olika fodersmältningsförmåga,
utfodringens mängd och sammansättning o. s. v.
(Se Matsmältning.)
Smältbarheten bestämmes dels
genom utfodringsförsök, dels genom fodrets
behandling med lösande ämnen å
laboratoriet.
Vid utfodringsförsök gives försöksdjuren en
till mängd och innehåll av de särskilda
näringsämnena bestämd fodring, och sedan så lång
förberedelsetid förgått, att alla rester av
tidigare utfodring hava avgått ur kroppen och
träcken härrör blott av försöksfodret,
tillvaratages träcken och bestämmes dess innehåll av
torr ämne och de särskilda näringsämnena. Vad
som sålunda återfunnits i träcken avdrages
från det som givits med fodret, och återstoden
räknas som smält och beräknas i procent av
fodrets innehåll, vilket tal kallas
smältbarhetskoefficient. Vid dessa försök
är en svårighet, att träcken ej avgår
regelbundet, varför den måste uppsamlas under en följd
av dagar, 6 för svin, 8 för övriga husdjur, för
att få säkert mot utfodringen svarande mängd.
Denna svårighet undgås genom att enligt av
Harald Edin utarbetad metod i fodret inblanda
en bestämd procentisk mängd av ett ämne (t. ex
silversulfid), som icke löses eller förändras i
matsmältningskanalen. Genom att i prov av
träcken bestämma halten av denna 1 e d
-kropp kan man utröna träckmängden i
förhållande till den mängd foder, av vilken den
uppkommit, och därigenom lätt bestämma
minskningen av de olika näringsämnena. Den
genom utfodringsförsök beräknade mängden
smälta ämnen motsvarar dock ej noga vad
djuret upptagit ur den förtärda födan, utan
däri blir inräknat även de ämnen, som gått
förlorade genom jäsning i
matsnältningskana-len, under det att å andra sidan som osmält
kommer att räknas de matsmältningsvätskor
och andra avsöndringar, som avgå med träcken.
Vid smältbarhetsundersökningar bestämmes
vanligen organisk substans, råprotein, råfett,
kvävefria extraktämnen och växttråd (se
Foderanalys). För att även bestämma
renproteinets s. bestämmes halten av amider i
födan och avdrages mängden av dessa ämnen,
som räknas som fullständigt smältbara, från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
