Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioö;
i Sverige. Fröet införes mest från Danmark
och Amerika; den förra härkomsten är bättre.
Rör-s. 1. strand-s., F. arundinacea
Schreb., är en till föreg, närstående, mer
grov-vuxen art, vilken förekommer i södra och
mellersta Sveriges kusttrakter. Den kan lämna
stor avkastning av ett grovt foder och bildar
lätt stora tuvor.
Röd-s., F. rubra L., är spädare, har glest
tuvig eller krypande rotstock med bladrika
skott; rotbladen äro trådlika, stjälkbladen
platta eller något sammanrullade. Vippan är
mager, under blomningen öppen. Yttre
blomfjället borstbärande. »Fröets» abs. vikt om-
kring i g. pr. 1,000. Växer på ungefär liknande
mark som föregående. Dess förmåga att sprida
sig genom utlöpare, varigenom den lätt
bildar en tät matta, gör den till en värdefull
betesväxt. I södra och mellersta Sverige har
den mindre betydelse, men i Norrlands
fjällbeten är den där förekommande starkt
skott-alstrande formen synnerligen värdefull. Den
lämnar dock till följd av sin något torra och
styva beskaffenhet ett blott medelmåttigt
foder.
Hård-s., F. duriuscula L., som är
magrare och har kölat hoprullade stråblad och
förekommer på torr mark, kan lämna ett gott
bidrag till betet.
Får- s., F. ovina L., utgör det bästa
betesgräset på mycket torr mark. Den bildar
små, täta tuvor med borstlika blad och smal,
i-sidig, upprat vippa. »Fröet» är likt
rödsvingels men har kortare borst och väger blott
omkr. 0.5 g. pr. 1,000. Båda dessa senare arter
förtjäna avseende blott för torra marker, där
bättre gräs ej kan erhållas.
Svingödning. Se Svinskötsel.
Svingödsel. Mängden och beskaffenheten
av s. växlar mycket till följd av olikheter i
fodringen; stundom utgör t. ex. vassla och pota-
tis huvudmassan av fodret, i andra fall
skummjölk och säd; den förra giver såväl mindre
som näringsfattigare gödsel än den senare.
Emedan svinen huvudsakligen fodras med
vattenrikt och lättsmält foder, som tuggas
väl, blir deras gödsel blöt och fint fördelad;
den råkar därför ej lätt i brinning och säges
vara en kall gödsel. Mängden s. plägar i
medeltal beräknas till 4 kg. i dygnet, vartill
kommer strö, som kan uppgå till 1—1.5 kg.,
eller pr. år och djur 1.8—2 ton färsk eller
omkring 1.5 ton halvbrunnen gödsel. Dess
sammansättning angives sålunda:
träck
urin
blandad
vatten .... 82
97
80
kväve .... O.50
0.45
O.45—O.65
fosforsyra . . 0.60
0.15
0,13-0.30
0.70
O.25—O.60
Den blandas vanligen i gödselstacken med
annan gödsel; enbär passar den bäst på lättare
jord.
Svinhus. Vad i art. Stallbyggnad anförts
om husdj ursstallar har även tillämpning på
svinhus, men hänsyn bör härvid särskilt tagas
till att svinens övervägande flytande föda lätt
gör s. fuktigt, och att svinen böra hava
varmare än övriga husdjur, helst omkr. 180.
S. bör därför så vitt möjligt läggas torrt och i
lä. Intill detsamma bör finnas rastplats, torrt
belägen, bevuxen med träd samt om möjligt
med tillgång till vatten, så att djuren under
heta dagar kunna få skugga och bada. I
närheten av mejeri bör s. ligga så, att
mejeriavfallet i rörledning kan rinna till behållare i
detsamma. Avträde bör aldrig läggas intill
löpgården, emedan svinen med latrinen kunna
få binnikemask (se d. o.). För den önskvärda
värmens och torrhetens skull bör utrymmet
i s. ej vara större, än att djuren kunna värma
upp det, rumshöjden därför ej över 2.4 m.,
samt väggarna väl isolerade från den 1—2
dm. över marken upphöjda grunden och föga
värmeledande. Trä är eljest bra men alltför
litet varaktigt i den ofta rådande fuktiga
luften. Bäst äro tegelväggar, helst med J/2 stens
luftrum. En verksam ventilation är högst
önskvärd. (Se Luftväxling.) Golvet göres i
regeln av cement för att vara
ogenomträngligt för den ymniga urinen och spill av
flytande foder samt för råttor, men detta
material är olämpligt i stiorna, ss. alltför kallt
för svinen. Därför lägges det helst i stiorna
av klinker, som på ett underlag av betong i
magert cementbruk (1:12) lägges i ett 1 1/2—2
cm. tjockt lager av starkt cementbruk (1:2
—3); i varje stia bör finnas en lega av bräder,
upphöjd över golvet. Detta bör över allt luta
mot de rännor, som avleda fuktigheten, i
gångarna svagt men i stiorna med ett fall av
minst ’ 3:100, för att hastigt avleda urinen.
Rännorna böra alltid ligga utanför stiorna,
.»sal
Ängssvingel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
