Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torröta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iii3
föras. Den torkade strötorven sönderdelas
på rivare. Dessa böra drivas med måttlig
hastighet, för att kraftåtgången ej må bliva
större än nödigt och för att inskränka
bildningen av torvmull. Denna avskiljes genom
siktning, varefter det siktade ströet och
torvmullen, för transportens lättande, vanligen
pressas var för sig i bålar, sammanhållna av
ribbor och järntråd. Bålarnas storlek växlar,
men de bruka oftast vara i x 0.5 x 0.7 m. =
0.35 kbm. och väga torvströet 55—75,
torvmullen 80—95 kg. Endast om bålarna hålla
nämnda normalstorlek, får varan säljas pr
bal (K. F. 20/6 1918). Av 1 kbm. torv i mossen
erhålles i medeltal 70 kg. strö och mull med
en vattenhalt av 20 %. Då såväl hård
pressning som högre förmultningsgrad och högre
vattenhalt ökar balens vikt, är denna i och för
sig intet mått på balens innehåll av nyttig
vara och dess värde, utan uppgift om
fuktighetshalten är önskvärd för ett sådant
bedömande.
Användning. T. användes lämpligen
i ladugård, stall och hönshus, men ej i fårhus
annat än som bädd täckt med halm, emedan
ullen eljest förorenas, och ej i svinhus, emedan
svinen äta det, varigenom
matsmältningsstörningar kunna befaras. I häststall användes
det som dagligt förnyad bädd i spiltorna eller
som en 10—15 cm. tjock bädd, som kvarligger
längre tid och dagligen befrias från den fallna
spillningen. Åtgången vid dagligen förnyad
ströning i häststall är 1—2 kg. pr. djur, och i
ladugård 2—3 kg., om blott det som blivit
blött dagligen neddrages i gödselrännan och
bortföres.
Torvmull bör i kreatursstallarna
användas blott i gödselrännorna och kan med
fördel brukas i hönshus, men användes
huvudsakligen till uppblandning med latrin till beredning
av pudrett (se Människogödsel). Såväl t. som
torvmull äro utmärkta isoleringsmedel och
kunna användas till att däri inlägga rotfrukter,
ägg, frukt m. m., till fyllning i trossbottnar och
väggar, betäckning av ishögar, kring
vattenlednings- och ångrör för att hindra i förra fallet
frysning, i det senare värmeförlust, till
vintertäckning av växter m. m. Litt. Hj. v.
Feilitzen och And. Bauman, Om torvströ, dess
egenskaper, tillverkning för mindre behov och
användning, 1904, 4:e uppl. 1908.
Torvströförening. Från tiden omkring
senaste sekelskifte har sammanslutning ägt rum
mellan lantmän för gemensam tillverkning av
torvströ. Av dylika föreningar funnos år 1920
9, omfattande större områden, vanligen ett
’ eller flera län, samt omkring 60 med mindre,
lokal omfattning, i de flesta fallen
andelsföreningar, med mindre insatsbelopp per andel.
Föreningen verkställer oftast fullständig
beredning och pressning av torvströet, vissa
lokala föreningar blott upptagning, torkning
och inbärgning av torven, som hämtas och
rives av medlemmarria; i vissa fall levereras
ströet rivet, men opressat. Rätten att erhålla
strö är vanligen bestämd till viss mängd pr
andel; hos en del större föreningar finnes även
motsvarande köpeplikt. Det som ej åtgår till
medlemmarna försäljes.
Torvsyra, i bergslags trakterna brukad
beteckning för den vid vallbrott nedvända och
därefter multnade valltorvan, samt för det
skifte, då denna åter plöjes upp, d. v. s. 2:a
året efter vallbrottet.
Torvtj än Sternan. Se Torvingenjör.
Torvtäkt från mosse å utarrenderad
egendom äger arrendator rätt till blott i den mån
arrendeavtalet bestämmer. (Nya jordabalken
kap. 2, 20 §.) Att, såsom stundom sker, avflå
grästorv för att inblanda i gödseln är i
allmänhet olämpligt, då fruktbarheten starkt
nedsättes å den mark, där torven tages. Den
åsyftade mullinblandningen i gödseln kan med
mindre arbete och utan skada hämtas från
mossar eller icke odlingsbara sankmarker.
Toste. Se Brakved.
Toxin betecknar i allmänhet i levande
celler bildade gifter, men vanligen förstås
därmed de giftämnen, som bildas vid av
bakterier förorsakad sönderdelning av organiska
ämnen och som äro orsaken till av bakterier
orsakade sjukdomar. Toxinerna äro i vatten
lösliga ämnen; deras kemiska sammansättning
är okänd, men de antagas vara närstående
till äggviteämnen; de äro känsliga för ljus,
oskadliggöras genom upphettning till 75—8o°
och mildras till sina verkningar genom svagare
uppvärmning. De hava en ytterst stark
giftverkan i djurkroppen men föranleda där
bildningen av antikroppar,
antitoxi-n e r, som neutralisera deras verkningar.
Tragopogon. Se Havrerot.
Traktbrosk. Se Hov.
Trakter. Se Hov.
Trakthuggning. Se Skogsbrukssätt.
Traktor. Se Motorkultur.
Traktvinkel. Se Hov.
Trametes. Se Ticka.
Trampgräs, fågel k nä a, Polygonum
aviculare L., en till syrefamiljen, Polygonaceœ,
hörande, ettårig ört med smal, mycket grenig,
efter marken nedliggande stjälk, med smala
blad, obetydliga vitröda blommor samt fint
punkterade frön. Växer ytterst allmänt på
vägar och stigar, där den är ett besvärligt
ogräs, under det att den föga förekommer i
åker och är rätt oskadlig som ogräs i
betesmarker, så mycket mer som den ätes av
kreaturen. Fröna äro en eftersökt spis för fåglar,
varom dess namn aviculare och fågelknäa
erinra.
Tran. Se Fett.
Trana, Grus cinerea L., den största
svenska vadarefågeln, utmärkt genom grå fjäder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
