Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Fjäll-lappar och skogslappar. Lapska nybyggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄLL-LAPPAR OCH SKOGSLAPPAR. LAPSKA NYBBYGGARE 7
flyttningen ned till det egentliga skogslandet vidtager. Alla
dessa flyttningar gå i det hela taget i vattendragens riktning,
sålunda i sydost och nordväst, och de flesta s. k.
lappbyar (jfr. sid. 56) ha sina egna flyttningsvägar och
betningsområden. Orsakerna till dessa långa och besvärliga, ja,
understundom farliga flyttningar ligga huvudsakligen icke
hos lapparna själva, utan hos deras renar, som sedan
urminnes tider tvingats till flyttningarna av de i dessa
trakter rådande klimatiska förhållandena. På våren betäckes
nämligen den djupa snön i skogarna av en hård skare,
som gör det omöjligt för renarna att gräva sig ned till
laven, deras förnämsta vinterföda. I väster, i fjälltrakterna,
där vinterstormarna på sina håll sopat bort snön eller
åtminstone icke låtit den samlas till så stort djup, locka
då vårvindarna och vårsolen fram barfläckar, där en smula
bete finnes att tillgå. Härifrån leder vägen till fjällen vid
kusten, där gräset, renarnas sommarföda, börjar spira fram.
När så gräsfjällen vid höstens annalkande icke vidare vilja
lämna någon föda, måste tåget tillbaka till lavmarkerna i
öster anträdas. Även de oräkneliga myggorna och bromsarna
i skogstrakterna äro en bidragande orsak till tåget mot fjällen.
Skogslapparna (i forna tider kallade granlappar) vistas
i skogslandet hela året om och komma aldrig upp till
fjällen med sina hjordar. Deras renar äro icke obetydligt
större än fjäll-lapparnas och utgöra en annan ras, som
under årtusendenas lopp vant sig vid vårens besvärligheter
i skogarna och lärt sig uthärda sommarens hetta och svärmar
av mygg och broms utan att löpa till fjälls. Det är
sannolikt, att skogslapparna från början icke varit nomader,
utan endast jägare och fiskare, och det ser nästan ut, som
om de först fram emot 1600-talet börjat i större skala
slå sig på renskötsel. För närvarande finnas skogslappar
förnämligast inom Malå och Sorsele socknar av Lycksele
lappmark, i Arvidsjaurs socken av Pite lappmark (några få
även inom den ovanför liggande Arjeplogs socken), i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
