Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
— Jag svär att hau är min son; hun har ju
velat förgifta min hustru, för att vi skulle kunna
gifta o ss!
Det väsen, som nu uppstod, kan inte beskrivas. Och över alltsammans syntes den ljuse
kämpen, som höll den ljuse sonen på sin arm
och oupphörligt ropade: Lugn, lugn, lugn! Men
vem kan få ett upprört hav lugnt med tillrop?
Och allra högst ropade min farbrors söner: Då
är också lassokastet ett brott! Då är du också
här en inörderska!
Men hon svarade helt lugnt: Min son där
på kämpens arm är lappmannen Mantelins son,
och lassokastet var en olyckhändelse. Det kan
kan jag svära på inför domstol och med fingrarna på bibeln, om det gäller!
Men det behövde inte gälla. Människohavet
föll tillbaka, min farbrors söner tego. Skulle de
ha kunnat låta henne försvärja sig? Skulle de
ha kunnat med egen hand kasta henne in i helv e t e s l å g o r n a ? V i l a p p m ä n k u n d e d e t i n t e , v i
voro tystade av några små bröstsockerbitar, som
aldrig skulle ha smält i våra samveten!
Ännu ett par ögonhugg växlade hon och
kämpen, men så tog hon sin son från hans arm
och gick, som om stormdyningarna drivit
henne framåt, gick nästan vacklande mot sin
egen kåta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
