Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
Ja, hon var mycket, s vart invärtes, vår änka
— ja, ka nske den svartaste Nejla nå gonsin träffat
på. Men djupast innerst tycker han — något
som han inte ens törs knysta om i fjället — a tt
kämpen var ändå svartare, ty vad skulle det
bli för ordning, om inte Gud visste, att den
han gav ett ämbete, också kunde sköta det —
helst en präst? Fattiga, syndiga människor kunna
vi vara själva. Nej, tvi, sådant passar inte
Nejla alls.
Också brydde han sig inte om att dagen
därpå lyssna till kämpens bekännelse; han följde
i stället sin unga släkting nedför berget. I klövsadel och gråtande kom hon, i klövsadel och
gråtande for lion, men inte ensam, utan följd av
en aktad släkting. Och tårarna voro nog än
bittrare än när hon kom, ty kämpen hade tvingat
sig till att få uppfostra lappmannen Eskil Man-
telins son som sin egen! Men därom sade hon
i n t e t .
Sedan dess har vi aldrig hört något ifrån
henne. Hennes underhåll tages ut av en lagkarl,
men gossen har vi däremot sett, ty han har varit
uppe i fjället både för att få se den plats, där
han blivit född och för att »tacka för sig». Och
när en av oss frågade efter modern, så fick han
klara vackra tårar i ögonen.
Kanske hon inte var så svart ändå?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
