Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
parnas förgångna, stora och mäktiga härar tåga
fram i skyn; han såg ilande solrenar med buken
ljus av snövita föl. — Mot hustru och barn var
han då som den mildaste vårdag, ja, till och
med den stygga, stygga svärmodern — norsksvenskan — tålde han. Ja, ibland lade han sig
som ett jollrande barn på marken, så att vi
alla skulle komma åt att riktigt få se på den
vackra knappnålsrepan i hans vackra, vackra hår.
Men när han icke var i brännvinets glädje!
Voj, voj, voj!
Skjul, som alltid varit en mycket klok lapp,
tänkte ofta att Stor-Akke var rädd visa hur len
och ömsint han på djupet var — och därför
slog han så hårt?
Länsmannen förmörkade på den tiden gång
på gång fjället och tog till böter många vackra
renar ur vildlappens hjord.
Då hände, att Kristus kom över fjället, kom
en sommardag. Han hade ljust, lockigt h år, blåa
ögon och små, små fina blanka skor, s å små och
fina och blanka, att endast den, som gick mycket
goda vägar, kunde med dem komma fram över
fjället. Han satt på talarestenen, där du nu sitter,
och talade och t alade... I lomrnen hade han små
blanka böcker med guldkors på och i fickan en
liten svart dosa, som sjöng himlasånger. Den
dosan finnes ännu i vår by, ty fogden fick den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
