Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
till gåva. Ingen enda drack mer törstigt in vad
Kristus sade än just vildlappen. Nej, ingen enda.
Nu fick han lära, ser du, att det icke var en
skam att vara god . .. och han blev g o d, så god,
att vi till sist valde honom till vår fogde. All hans
ondska gick ut över brännvinet, ty det hatade
han s å, att av drycken ej fick finnas en enda
droppe i kåtorna, nej, icke ens så många droppar,
att man med dem kunde driva sjukdom på flykt.
Oj, oj, så gott det gjorde åt usla, syndiga lapp-
själar, men åt usla syndiga lappkroppar ...
Tvi, sådana kvinnfolk han hade, fogden, så
lata och stygga — ja, de lataste i hela lägret. —
Kaffepannan var alltid urdrucken i de n kåtan,
saltet och angelikablommorna åt de skyggaste
renarna aldrig färdigblandat i bältepungen —
ja, inte ens starret till pjäxorna iddes de kamma
fint, utan det skrek under fogdens fötter : fy, fy.
Och barnen!
Förut hade fogden bannat och slagit. Nu
bannade och slog han aldrig mer. Den klena
hustrun passade han upp på och den elaka svär-
modern bad han för. Vi fjällappar vilja att våra
kvinnor skola vara mycket blygsamma. Men
hon — norsk-svenskan? Icke ens en anständig
kolt hade hon på sig utan stod på backen och
skrek i en kort vadmalskjol och med sitt vita
hår utslaget. Och ful var hon i m un, du, ja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
