Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
tycka om henne, men så behövde hon bara dra
sin mun till det där vackra leendet för att de
skulle tro på henne som på Gud. Och plats
fanns, en så vacker och så högst nödvändig plats
att man nästan måste tro hon var skickad rent
från himlen för att fylla den.
Slaktarens käring var just nyss vackert död
och just nyss vackert begravd av präst på kyrkogård, och i kåtan funnos fyra barn och en hel-
nykter man, ja, så helnykter att han inte ens
tålde känna lukten av en kolt som hängt i ett tält,
där en brännvinskaggs stått. Hör du, hur Nejla
skrattar. Nå, den fina platsen fick hon, och
fast hon bara var »sjölapp», så skötte hon sig lika
utmärkt som en fjällapp och införde stor ny
snygghet och stor ny trevnad, så länge hon fick
vara i fred. Men det varade inte så länge. Änklingens kåta blev snart belägrad av lappar, och
till att börja med också av käringar, som kommo
för att se vad männen togo sig till. Men de brydde
sig snart inte om att komma igen; männen fingo
komma och gå bäst de gitte, de brydde sig inte
om att vidare oroa sig, ser du, voj, voj.
Den, som slank in oftast, var skolmästaren
med sin stämgaffel för att »höra om hon hade
röst», men det fick han aldrig höra, han var
som luft för henne. Och så skulle han roa henne
med något som heter »mungiga» och som Nejla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
