Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
han långsamt papperet, läste det en gång, läste
det flera gånger, men behöll det för sig själv.
Så sade han till sist med röst av sång:
— Skogen är din, Stor-Johan, men renmossan som den gömmer är genom hävd lapparnas.
Vill du icke låta deras djur i fr ed få avbeta
vad dem tillhör, så åligges dig att mossan avverka
och till lapparna överlämna. I annat fall går
köpet tillbaka. Jag har talat!
Vi lappm än stodo så stilla som bergets fängslade stenar.
Vi h ade fått rätt! Rätt utan tvist och hårda
ord, rätt just därför att vi voro lappmän? Rätt
a v l a g , g e n t e m o t l a g ! R ä t t d ä r f ö r a t t v i m å s t e
leva!
Vem kan und ra att glädjen steg oss åt huvudet
som ett gott rus?
Vi dansade, vi hoppade, vi sjöngo, vi togo
varandra i famn; endast Pako låg ännu som förlamad på knä och Stor-Johan stod som klyvd
av blixten.
Jakkos unga hustru kysste gång på gång
länsmans hand, och i tältets öppning stod den
krokvuxna farmodern och log. Nu först reste
Pako sig upp. Han såg sig undrande omkring,
men så rätade han ut den krökta ryggen och
satte mössan på huvudet! Vi tyckte att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
