Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. 109
med den handlingen rätat ut ryggen och satt
mössan på hela vårt folk.
— Jag känner lagen! skrek nu klump-Johan,
som fått liv åtminstone i tungan.
— Lögn, säger han, lögn!
Men vem hade öra för sådant? Vi s krattade
och hoppade, knäppte honom på hans tjocka näsa
och slängde allt vad han sade långt, långt ut
över skogen, ja räckte ut tungan!
Då kastade han åter bössan mot sin fula
grötkind och nu flög kulan ut, av lycka rakt
över Skjul, som genast förstod vad det gällde
och genast lade sig ned och skrek att han var
mycket svårt dödad!!
— La pparna äro vittnesgilla du ! dånade god
länsman, nu ej med röst av sång utan med
röst av åska. Vill jag nu fängsla dig, din skurk,
så kan jag! Nu s krek Skjul allt högre, att kulan
alldeles tagit bort allt hans hår och nästan allt
hans vett... han blev visst mycket säkert tokig!
Då blev äntligen nybyggar-Johan rädd, så rädd,
att han föll på sina knän och tecknade med stor
skälva under ett papper, som länsman satt upp,
och som gav Stor-Pako rättighet att i tre hela
år »som skadeersättning» få ostörd beta sina
djur på klump-Johans ägor.
Yoj, voj, voj, så han svor, grötkind!
Och det k unde han bestå sig, efter det ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
