Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
kaffet gått Jaget omkring, så att själva käringarna
och barnen sågo sol, då satte sig Storherrn hop-
hukad i vår ring och sjöng, vänd mot öster :
Mörkret låg över fjället, men nu är ljuset kommet i mörkrets tid. Lagen "älskar lappen, lappen
älskar lagen, och Pakos träd skall åter blomstra
grönt. Fjällets folk har fått en son, en son
med solens blod i hjärtat; den sonen är nu här,
och när han rest, så skall han ändock evigt
stanna, ty hans kåta kan ej flyttas, den har sin
grund i lappens egen själ...
Ja, så sjöng Pako-Storherrn, som aldrig diktat förr, och vi andra gräto ...
Länge stannade vi i d en lena skogens famn,
men e j så länge, som vi öns kat, ty vargen började
åter rasa, varg ej med tänder, men med bly
och händer.
Äter syntes varje morgon mossan röd av
blod och åter lågo våra bästa renar döda. Vi
vakade för att gripa den onda handen men vi
voro för tr öga.
Sedan fingo vi höra, att han lät käringen
skicka bly, just den stund vi lågo på lur att
fånga honom... Sonen ville, hustrun ville, jag
ville, att Pako åter skulle kalla god länsman,
lappens son, men Pako ville ej. Skjul tror, att
Pako hellre miste sina stoltaste djur, än sitt
stoltaste minne, det att en gång fått rätt därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
