Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
du, att vi tror på riksbankens sprakande nya
tusenkronorssedlar, men också bara på dem.
Somliga av männen lyssnade, andra inte. Ty
saken var, att skolmästaren inte var rätte mannen
att få fart i affärerna. Vi voro sinta på honom.
Men så stack han i fickan den fina släta guldringen, som stack oss både i ögonen och i hjärtat
och som han fått av en svensk grevinna, fast
han var förlovad med en så rar fin lappflicka,
men som han var för lärd att gifta sig med, efter
hon hade en farfar som råkat smälla till litet för
hårt med bösskolven en gång och barnen således skulle ha mördarebiod i ådrorna. Yoj, voj,
tockna galenskaper! Jo, sedan han tagit av sig
den guldringen och i varje kåta bjudit på det
dyrbara Piccadonvinet, en flaska i var kåta, så
gick det bättre för honom. Bara hos oss fingo de
200 t amrenar, som skulle föras ned till ku sten och
lastas i särskilt inrättade båtar, dock så få som
möjligt i gången, efter just det var knuten att
få dit djuren både levande och i gott ski ck. Men
så hände något, du. Det hände, att det kom ett ,
»Blixtbud», du, ett av den sort, som inte synts
i fjällen på de sista femtio åren och som bara
kan sändas av vår sista trollapp, av 150-åringen,
som ännu äger elden till vän och vinden till
slav. Och hans bud var, att vi inte fick skeppa
ut renarna. Varje ont, som skulle träffa djuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
