Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Röd om händerna var han den lapprästen
i lappkolten, och frusen och stelnad, så han var
blå i ansiktet.
Trettio mil hade han vandrat, lika många
hade han klövjat i ur och skur. Under vägen
hade han slängt ut en skovel vigd mull här
och en skovel vigd jord där över lik, stensatta
vid vägen och märkta efter överenskommelse.
Nu hade han vigt och konfirmerat hela dagen i
den sneda lilla träkyrkan, där lapparnas pjäxor
under årens lopp »såpat» en hal ränna fram till
det enkla träaltaret — med dess altarring av röd
boj — flottig av kyssar. Och nu hade ledan
gripit honom så starkt och så med ens att han
ville spotta ut hela sin livsgärning som en förbrukad buss av tobak. Vad tjänade alltsammans
till? Borde ens Gud, just som Crud — bry sig
om de där skovlarna mull — köpta av ej bara
en men flera människors till döds gående trötthet och gränslösa pina? Borde Han? Nej.
Och ännu hade han enligt rapporten tjugu
lik att mullösa, allesamman »stensatta» just vid
de eländigaste, ohyggligaste vidderna — invid
klyftor och vatten – skog. Ända fram till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
