Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
fjorden måste han innan han fann hus att
vila ut i.
Han gick u t på kyrktrappan, ställde sig i det
starkaste vinddrag han kunde upptäcka, stod där
med en skovel mull högt lyft över sitt huvud.
Så slängde han ut mullen i en vid halvcirkel
och s ade 1 judligt :
— Ja g jordfäster er i Faderns, Sonens och
den Helige andes namn. Soven i frid till uppståndelsen. Amen.
Luften drog skarpare än nyss tyckte han
och på hans egna fötter hade fallit några korn
av jorden; han hade jordfäst sig själv!
Men det va r honom likgiltigt — b ara han fick
sova — so va — sova!
Ur lommen tog han fram litet torkat kött
och en bit bröd men sjönk ned mot snön, gripen av denna okuvliga sömnlust, som endast en
till döds uttröttad fjällvandrare kan erfara.
Och vinden bet allt skarpare och fjällen
sträckte upp sina vita händer. Han visste vad
det betydde. Men Guds hus är ju prästens hus?
Så släpade han med möda sina utmattade ben
inom kyrkans skydd; försökte äta — men —
men sjönk ned med huvudet mot den slitna altar-
runden och brödet föll, halkade nedför den hala
rännan ända fram till dörrsteget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
