Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
Prästen skrek i kapp med de andra. Det
var som om en hel orkan ljud släppts loss. Den
enda lugna var den döde, som låg där ocli log.
Ty att han log sågo vi alla, han och den knä-
böjande brudgummen, på vars dödsvita uppåtvända ansikte ett helt ohyggligt regn av tårar från
den drunknades kläder föll, föll, föll.
Till sist talade prästen något om nödvändigheten att få den döde under tak och frågade var
moderns kåta var. Men då sprang brudgummen
upp från sin nedhukade ställning och sade :
— Det är ju alldeles onödigt. Bröllopskåtan
». . i
linns ju?
Ja, så blev den döde högtidligen inburen i
bröllopskåtan och högtidligt lagd på den vackra
bröllopsbädden, fast han fick ligga där ensam...
Dock int e länge, ty ett skott small, och alla sågo
vi hur brudgummen sviktade som ett rothugget
träd.
Han hade skjutit sig med en av glädjebössorna mitt i hjärtat! —
Ja, så blev också han lagd på bröllopsbädden.
Och på så sätt fi.ngo vi två begravningar i stället för ett bröllop. Och sägnen går att man på
morgonen fann de båda döda med huvudena vända
mot varandra och med förenade händer och ljust
leende — —. Men det är bara en sägen. —
Vad som däremot är säkert och visst är : det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
